Boksamtal: Pia Hagmars Millan-böcker

Bara Hästböcker samlades en vårregnig vardagskväll på ett café för att prata om Pia Hagmars böcker om Millan. En serie på tre böcker som passar för lite äldre läsare, till exempel slutet på mellanstadiet och högstadiet.

Pia Hagmar Millan, Sveket, Drömmen

Katja säger: De här böckerna tänker jag ingår i en hästbokstradition där stallet är en fristad. Hästböcker har ju ofta velat tala om olika sociala och psykologiska problem som unga personer som växer upp möter. Såriga uppväxter som ändå är just vägen till vuxenheten, så viktig. Här är det Millan som har en pappa som dricker för mycket. Och en mamma som inte orkar. Det handlar om skammen och otryggheten. Och stallet blir kanske en plats för tryggare relationer, hästarna går att lita på på ett annat sätt.

Malin säger: Ja, det finns fler böcker i denna tradition. Susanna stalledräng, Isabella i Ponnyallsvenskan är två intertextuella systrar till Millan tänker jag. Stallet inbjuder ju verkligen till att skildra klass, men det är inte så många som antagit den utmaningen på djupet. Även om det syns i att exempelvis antagonisten ofta är en rik och bortskämd flicka som behandlar sin häst illa. Samtidigt är huvudpersonerna oftast från medelklass, eller åtminstone övre arbetarklass. Men det finns ju, som Pia Hagmar själv sagt i någon intervju, hundratals av tjejer som Millan runt om på stallen.

Eget skapande: Hästböcker som inspirerar oss

När en genre inte har haft hög status är det kanske lätt att glömma att blicka bakåt. Bara Hästböcker vill tänka tvärt om, vi tänker på den stora skatt av hästböcker av alla sorter som vi har läst i våra liv.  Här berättar vi om hur vi inspireras av hästböcker och av hästboksläsning i vårt eget skapande.

Malin: Jag har inspirerats mycket av Nan Inger Östmans sätt att lyfta fram viktiga tema inom sporten. Rosettjakten handlar om en tävlingshetsande förälder och ponnyallsvenskan om ponnysportens olika villkor bland annat. Önskas köpa: litet sto handlar om att få en häst man inte klarar av. Jag vill när jag skriver på samma, djupt allvarliga vis, ta mig ann sportens frågor. I Rakt mot hindret! undersöker jag tre aktuella frågor: hur föräldrars ekonomi styr den unga ryttarens möjligheter; prestationshets och hur den påverkar en ungdom; och frågan kring om man får avliva en häst som blir halt.

Katja: Jag inspireras mycket av relationsskildringarna. som finns i genren. Av att viktiga karaktärer i en hästbok kan vara hästar. Att hästarna behöver få liv i språket, precis som människorna. Hästböcker är ofta (men behöver inte vara) relationsskildringar där någon av huvudpersonerna är en häst.

Barnboksinstitutets bokprovning om hästböcker

Just nu pågår Barnboksinstitutets årliga bokprovning. Bara Hästböcker är nyfikna på vilka trender de ser inom genren hästböcker.

Har ni sett någon särskild trend hos hästböckerna utgivna 2016?

Ja – eller nja. Redan 2013 noterade Sbi i Bokprovningen att hästarna är många, inte minst i de lättlästa kapitelböckerna och andra kapitelböcker, alltså böcker för barn mellan 6 och 9 år. Den här trenden har hållit i sig, den är den starkaste trend vi ser: 2016 kom det till exempel ut 11 lättlästa kapitelböcker med ämnesordet hästar – att jämföra med 2006, då siffran var 1. Det som är nytt är alltså målgruppen och därmed formen.Tidigare var hästboksgenren i princip förbehållen 
lite mer avancerade läsare, men i och med att de redan väletablerade Pia Hagmar (2013) och Lin Hallberg (2006) började skriva även för yngre barn, kom alltfler att göra detsamma. I dagens hästbok ser vi generellt sett ungefär samma teman som tidigare (dvs. sociala skillnader, hierarkier, skilsmässor, liten tjej klarar ”omöjlig” häst, kärlek, vänskap, mysterium, tävlingar, ridläger mm), men i och med att målgruppen för de flesta kapitelböcker år 2016 är de unga läsarna, får vissa inslag stryka på foten. Detta till förmån för t. ex. direkta faktainslag, varför några böcker fått ämnesordet faction i vår databas ELSA. Men vi anar också att

Önske-ponnyn är en av de böcker med ämnesordet faction.

det i de få hästböcker som skrivs för äldre läsare, 12 år och uppåt, ryms en mer mångfacetterad bild av huvudpersonens liv: här tas inte sällan ämnen upp från samtiden.

Hästboken som litterär genre

Bara Hästböcker samlades för att ta ett snack: Vill vi se på hästboken som en egen genre? Vad finns det för möjligheter och fallgropar om vi väljer att göra det?

Katja säger: Vi brukar ju prata om det här när vi ses på våra bokprat. Är det ens bra att prata om hästboken som en genre, med tanke på den stora bredden och mångfalden av böcker som handlar om hästar? Kan pratet om en genre kanske osynliggöra bredden, och hur olika stil och form böckerna har? Men Malin återkommer då alltid till en tanke jag gillar, att det att prata om hästboken som en genre synliggör att hästböcker ofta förhåller sig till tidigare hästböcker. Det finns en litterär tradition där många av böckerna talar med varandra, alltså intertextualitet.

Anna säger: Jag tycker att detta är en jätteintressant fråga. För mig handlar det mycket om hur en använder genrebegreppet. Jag känner mig lite som en dålig litteraturvetare som inte minns (eller inte vill minnas) någon strikt, klar, tydlig definition, jag borde kanske ha det, om inte annat för att ta avstånd från. Men iaf, för mig handlar hästboken som genre mycket om en slags läsart. Jag vet hur jag som barn, och som vuxen, läst och läser böcker med ett slags hästfilter. Varje textparti som handlar om hästar highlightas i min fantasi och blir en del av en intertextuell hästvärld.

Vårt manifest till Hästboken

Vi publicerar nu delar av vårt manifest till hästboken här på bloggen.

Vi pratar om hästböcker här. Vi pratar bara om hästböcker.

Få litterära genrer är så lästa och så älskade. Generationer av tjejer och kvinnor har vuxit och växer upp med hästböckerna. Hästböckerna lär oss saker om livet, om litteraturen, om språket och världen.

Ändå har hästboken omgetts av tystnad. Om man pratar om hästboken i offentligheten och vuxenvärlden gör man det ofta för att avfärda den.

Det är bara en hästbok. Det är bara hästböcker.

Vi kräver att tystnaden bryts. Vi bryter tystnaden nu.

Vi säger att tystnaden är ett svek mot läsarna. Det är dags att fler vuxna börjar ta unga tjejers och andra hästboksläsares läsning och liv på allvar.

Därför ska vi prata om hästböcker nu. Bara hästböcker.

Våra nyaste berättelser

 

Igår pratade vi om varför vi skriver hästböcker. Idag fortsätter vi prata skrivande, nu om våra nyaste böcker. Varför har vi valt att skriva just de berättelser vi skrivit?

Malin Eriksson Den röda vanten

Katja Timgren Amanda och Ila Från och med nu

Malin: Stig beundrar klasskompisen Ellen som hoppar med sin ponny. Själv har han bara mammas stora häst Jova att träna på. Vad händer när barnet får en för stor häst? Jag hade själv en för stor ponny under några år, och jag var ofta rädd för henne. Att undersöka den situationen har varit en drivkraft för mig.

Katja: Och jag har i den här boken hållit på med, ja… sorg? Och glädjen över att i sorgen hitta nya relationer och att få utvecklas. Huvudpersonen Amanda sörjer att hennes bästis inte vill vara bästis längre. Men det som skulle bli en skitsommar blir ändå en fin sommar, tack vara hästen Ila och nya vännen Kaja. Och sedan, utan att avslöja hur det går kan jag säga att det landar i sorg igen. Fast ändå hoppfullt.

Därför ”måste” vi skriva hästböcker

Katja och Malin, båda romanförfattare, är aktuella med var sin hästbok. Här diskuterar de varför de valt att skriva just en hästbok – om det är ett val.

Malin: Jag skriver oftast om människor i stall. Varför? Det finns så många svar. Ett svar är att de frågor jag är intresserad av berättas bra i stallmiljö, stallet aktualiserar frågor kring klass. Föräldrarnas ekonomi och position har en stor betydelse för alla barn men i stallet blir detta så extremt tydligt. Det finns barn som äger ponnyer för flera hundra tusen kronor och som skjutsas av sina föräldrar på tävlingar nästan varje helg, samtidigt finns det barn som inte har råd att betala för en ridlektion i veckan (det är ju också dyrt). Vad gör detta med oss? Det är en fråga jag är mycket upptagen med. Men också frågor kring hur vi hanterar hästen och vad som händer med människan i mötet med hästen. Allt som händer i den lilla åttaåringen som för första gången leder en stor häst på 500 kilo. Ja, listan kan göras låååång. Men kan sammanfattas med att hästboken erbjuder fullt av möjligheter att utforska mer av hur det är att vara människa. Hur känner du?

Katja: Det har ju funnits hästar i flera av mina tidigare böcker. Men i tidigare böcker har de varit lite i bakgrunden. Nu ville jag lyfta fram relationerna till hästarna. Relationer till hästar var jätteviktiga för mig när jag växte upp och är viktiga för väldigt många som växer upp idag. Jag vill skriva om den erfarenheten. Om hur man utvecklas i sina hästrelationer, lär sig saker, blir en annan.

Bara Hästböcker pratar om börja-läsa-böcker

Bara Hästböcker läser tre börja-läsa-böcker som alla handlar om hästar, men som är sinsemellan väldigt olika.

Lin Hallberg, Margareta Nordqvist (illustratör) Sam och Sigge och den långa resan

Pia Hagmar, Maria Källström (illustratör)  Saga på ridskolan

Erika Eklund Wilson Märta och sagohästarna

Katja: En viktig skillnad mellan böckerna är tilltalet, berättarrösten.

Malin: Här i ”Sam och Sigge” är det en vuxen röst som återberättar. Hela berättelsen är uppbyggd utifrån mammans
perspektiv. Mamman berättar i efterhand. Det kan bli lite

Skrivet om hästböcker

Bara Hästböcker vill bryta tystnaden kring hästböcker. Vi vill få fler att skriva recensioner, artiklar och essäer om hästböcker, men det finns ju förstås redan en del intressant skrivet. I artikeln nedan lyfter vi fram en del av det. Sidan är under arbete och uppdateras regelbundet. Ge oss gärna tips!

Bästa Bazar Masarin lät andra numret ha tema Hästbok. Här samlades essäer, som både Anna och Malin bidrog till, med bilder från intressanta illustratörer. Läs numret här.

Över alla hinder: En civilisationshistoria (2000) är en modern klassiker  av Anne Hedén, Moa

Flicktion – perspektiv på flickan i fiktionen

Malin läser och tänker kring antologin Flicktion – perspektiv på flickan i fiktionen (red: Eva Söderberg, Mia Österlund och Bodil Forsmark) Utgiven av Universus Academic Press 2014. 

Uppdaterad repris från Barnboksnätets blogg 2014.

I antologin Flicktion, undersöker forskare från olika institutioner flickan i skönlitteratur och konst. Allt från klassiska flickporträtt som Anne på Grönkulla och Alice i underlandet, och några samtida barn- och ungdomsböcker, till flickan i konst och teater analyseras.

Jag läser texterna med känslan av: äntligen. Äntligen analyser som tar sig bort ifrån det vanliga rättfärdigandet: Att hästböcker är underskattade. Att flickboken är underskattad. Flickan är underskattad. I Flicktion tas istället flickporträtten på intressant allvar och frågorna som ställs och väcks skapar en fördjupande mosaik. De leder frågorna vidare.