Bara Hästböcker pratar om börja-läsa-böcker

Bara Hästböcker läser tre börja-läsa-böcker som alla handlar om hästar, men som är sinsemellan väldigt olika.

Lin Hallberg, Margareta Nordqvist (illustratör) Sam och Sigge och den långa resan

Pia Hagmar, Maria Källström (illustratör)  Saga på ridskolan

Erika Eklund Wilson Märta och sagohästarna

Katja: En viktig skillnad mellan böckerna är tilltalet, berättarrösten.

Malin: Här i ”Sam och Sigge” är det en vuxen röst som återberättar. Hela berättelsen är uppbyggd utifrån mammans
perspektiv. Mamman berättar i efterhand. Det kan bli lite som en distans till barnens upplevelse, men samtidigt blir det som en lugn trygg img_1146föräldrarröst som pratar med läsaren. Som kanske kan trösta. Barnen var förstås jätteledsna efter skilsmässan, men samtidigt går berättelsen inte in så mycket i sorgen. Utan det är mer mammans lugnande röst som pratar till barnen.

Anna: Det är inte jättemycket fokus på hästarna. Handlingen är mer centrerad kring andra saker, till exempel hur den ena pojken försvinner och mamman och brorsan letar efter honom.

Katja: Här är det killar i huvudrollerna. Det är inte helt vanligt. Det handlar både om hästar och om att Sam och Sigge och den långa resankillarna leker att de är riddare.

Anna: Jag tänker att ”Saga på ridskolan” har ett relativt neutralt tilltal, som också är pedagogiskt. Här lär man sig precis hur det funkar på en ridskola. Men en får kanske inte så stor uppfattning om just de här hästarna och de här personerna.

Malin: Jag tycker snarare att det är renodlat än pedagogiskt. Både språkligt och vad som berättas.

Katja: Den här texten är riktigt, riktigt lätt att läsa. Det här är kanske den första bok någon ska stava sig igenom i sitt liv. Det står ofta i texten exakt det som finns på bilden. ”Det är fem barn som ska rida”.

Malin: Det är mycket bilderna som ger liv åt karaktärerna här. Bilderna är roliga. Och ibland stämningsfulla. Men Saga får liv genom hur hon handlar och tänker också. Hon är en tuff tjej. Hon bryter mot den typiska unga nybörjarryttarinnnan genom att vara intresserad av annat än hästar också. Och genom att rädslan inte är i första rummet.

Anna: Här, i boken om Märta, är det ett barnjag som berättar, barnets perspektiv.

Katja säger: Ja, den här boken är väldigt olik. Här är det huvudpersonen som fångar mig. Hon finns liksom i språket, direkt. Trots att det är så få ord. Jag känner att hon är där i orden.

Anna säger: Det är jagform. Och det är något med användandet av utropstecken. Det är inte så många men dom som är har en sån kraft. Dom är liksom placerade snarare för att uttrycka en känsla än ett riktigt utrop, på lite oväntade ställen.

Malin: Och det är fantasin som för texten framåt här, inte intrigen.

Anna: Så varje bok har ju helt egna premisser, beroende på berättarperspektiv och vad en kanske kan kalla ärende eller drivkraft.

Katja: Precis.

Anna: Jag tänker att det också är olika sorters hästintressen kanske, eller olika relationer till en omgivande hästkontext. Saga lär ut mer, Märta, i just den här boken, är ju mer fantasi och text, typ ett intresse för massa icke-realistiska hästar.

Malin: Och Sigge och Sam är en skröna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s