Därför ”måste” vi skriva hästböcker

Katja och Malin, båda romanförfattare, är aktuella med var sin hästbok. Här diskuterar de varför de valt att skriva just en hästbok – om det är ett val.

Malin: Jag skriver oftast om människor i stall. Varför? Det finns så många svar. Ett svar är att de frågor jag är intresserad av berättas bra i stallmiljö, stallet aktualiserar frågor kring klass. Föräldrarnas ekonomi och position har en stor betydelse för alla barn men i stallet blir detta så extremt tydligt. Det finns barn som äger ponnyer för flera hundra tusen kronor och som skjutsas av sina föräldrar på tävlingar nästan varje helg, samtidigt finns det barn som inte har råd att betala för en ridlektion i veckan (det är ju också dyrt). Vad gör detta med oss? Det är en fråga jag är mycket upptagen med. Men också frågor kring hur vi hanterar hästen och vad som händer med människan i mötet med hästen. Allt som händer i den lilla åttaåringen som för första gången leder en stor häst på 500 kilo. Ja, listan kan göras låååång. Men kan sammanfattas med att hästboken erbjuder fullt av möjligheter att utforska mer av hur det är att vara människa. Hur känner du?

Katja: Det har ju funnits hästar i flera av mina tidigare böcker. Men i tidigare böcker har de varit lite i bakgrunden. Nu ville jag lyfta fram relationerna till hästarna. Relationer till hästar var jätteviktiga för mig när jag växte upp och är viktiga för väldigt många som växer upp idag. Jag vill skriva om den erfarenheten. Om hur man utvecklas i sina hästrelationer, lär sig saker, blir en annan.

Jag är också intresserad av stallet som en plats där tjejers relationer till varandra är i fokus. I min bok är det tjejers vänskap och tjejers styrka och ledarskap och rädsla och konflikter som är det viktiga. Inte relationerna till killar. Det är också så jag minns många hästböcker jag läste när jag växte upp. Att det var en viktig motvikt till andra typer av berättelser där tjejerna ofta liksom var i bakgrunden till killarna fast de var i huvudpersoner. I stallet får tjejerna vara i centrum.

Malin: Känner du någon begränsning i genren?

Katja: Hum… Vad skulle det vara? Till exempel om man egentligen hellre vill skriva om endast älgar, eller marsvin, och inte hästar och människor. Då blir det problem:)

Malin: Hahaha, precis så. Fast nån älg kan väl få plats kanske.

Katja: Annars tänker jag att genren är så oerhört bred. Att alla sorters konflikter och teman kan rymmas i ett stall, eller i en ung persons liv utanför stallet, och därmed i boken. Och hästbok för mig betyder att hästar är viktiga i berättelsen. Det säger ju ingenting om stilen eller språket eller formen, och hästböcker har också skrivits av alla sorter, så jag tänker inte på det som en begränsning.

Om våra böcker

Malin Erikssons bok Den röda vanten är första delen i en serie, Ponnykompisar. I huvudrollen är Stig som vill lära sig rida men bara har mammas stora häst Jova att träna på. Bilderna är skapade av Ingrid Flygare.

Katja Timgrens bok Amanda och Ila Från och med nu handlar om sommaren när hästen Ila dyker upp i Amandas liv, och det som skulle bli en skitsommar blir en sommar full av hästar och ridning. Och en ny vän. Kaja. En berättelse om livets stora frågor, vänskap och sorg, kompisar och hästar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s