När en genre inte har haft hög status är det kanske lätt att glömma att blicka bakåt. Bara Hästböcker vill tänka tvärt om, vi tänker på den stora skatt av hästböcker av alla sorter som vi har läst i våra liv. Här berättar vi om hur vi inspireras av hästböcker och av hästboksläsning i vårt eget skapande.
Malin: Jag har inspirerats mycket av Nan Inger Östmans sätt att lyfta fram viktiga tema inom sporten. Rosettjakten handlar om en tävlingshetsande förälder och ponnyallsvenskan om ponnysportens olika villkor bland annat. Önskas köpa: litet sto handlar om att få en häst man inte klarar av. Jag vill när jag skriver på samma, djupt allvarliga vis, ta mig ann sportens frågor. I Rakt mot hindret! undersöker jag tre aktuella frågor: hur föräldrars ekonomi styr den unga ryttarens möjligheter; prestationshets och hur den påverkar en ungdom; och frågan kring om man får avliva en häst som blir halt.
Katja: Jag inspireras mycket av relationsskildringarna. som finns i genren. Av att viktiga karaktärer i en hästbok kan vara hästar. Att hästarna behöver få liv i språket, precis som människorna. Hästböcker är ofta (men behöver inte vara) relationsskildringar där någon av huvudpersonerna är en häst. Ponnyn Twiggy som Gunilla Wolde har skapat är en sån karaktär som är svår att glömma. Det finns många fler. Jag vill berätta om hästar så, så att det känns som att man känner dem, som att man har varit där i stallet en hel sommar tillsammans. När jag skrev om Ila i min nyaste bok fick jag skriva om gång på gång, för det tog tid innan jag kände att porträttet av henne verkligen fick liv. Och hon är en av de viktigaste karaktärerna som gör att huvudpersonen Amanda utvecklas.
Jag inspireras också av minnet av kärleken till läsningen. Och så inspireras jag av att jag vet att det jag skriver är livsviktigt för läsaren. Att jag minns att jag och mina vänner läste och läste och läste hästböcker därför att det handlade om vår värld och våra drömmar.
Anna säger: Jag känner igen mig i vad ni skriver! Jag tänker ofta på Önskas köpa: litet sto som en stor inspirationskälla. I hur den visar det jobbiga, svåra och komplexa i kärleken till hästen. Men ännu mer känner jag igen det du skriver Katja om läsningen. Att inspireras av själva lässituationen. Av att läsa ensam och tillsammans. Att skapa som en egen värld genom läsningen. Men allra mest har jag ändå inspirerats av Lena Furbergs serier. Särskilt Stallgänget på Tuva. Men även många andra. Både berättelserna och bilderna, och världen som byggs upp mellan. Jag och en vän brukade rita av hästarna i hennes serier, jag tror att det var väldigt viktigt för mig bara att dom fanns, känslan av att de här bilderna får också finnas, den här världen är också möjlig. Även i Tuva får hästrelationen vara komplicerad. Det går att vara rädd för hästen och samtidigt älska den. Det har varit viktigt för mig både i skrivande och i livet tror jag.
Malin säger: Jag måste också instämma, att läsningen har haft en enorm betydelse. Kärleken till berättelserna och en önskan att få bli en del av den genom att skriva. Mitt skrivande börjar i kärleken till böckerna. Och här är det så många böcker, Jill-, Annika-, Petra-, Klara-, Sandra-, Mariaböckerna listan är mycket längre. Jag har ibland svårt att sortera vilka jag läste som barn och vilka jag läst först som vuxen. Om jag nu kortfattat ska sammanfatta något som jag kan skriva mycket, mycket mer om – vi kommer ju göra det också – så är det första som kommer upp att böckerna erbjuder en värld. Jag inspireras av möjligheten att skapa världar. Fortsättningen handlar om hur en med dessa världar kan belysa vår värld – den tråden fortsätter vi nysta i framöver!
Bara hästböcker 