Boksamtal: Stjärnöga

Efter att vi jämfört de olika lättlästa böckerna vill vi också lyfta fram några av dem i sin egen räStjärnögatt. Detta är alltså en fortsättning på samtalet mellan Katja och Malin, den soliga söndagen hemma hos Malin.

 

 

Jenny Odelfields Stjärnöga Översättning Nike Bengtzelius, Illustratör, Gary Blythe

 

Katja säger: Jenny Odelfields Stjärnöga utspelar sig på en ranch i Klippiga bergen. Äventyret och vildhästen är viktiga motiv.

Malin säger: Vildhästberättelser kan räknas som en undergenrer till hästboken. De handlar om att tämja den vilda hästen, och bli vän med den. Antagonisten tämjer hästen på ett respektlöst sätt. De flesta böcker jag läst i den här genren följer nära och detaljerat hur huvudpersonen närmar sig hästen och steg för steg bygger upp hästens förtroende för att till sist ha en riktigt bra ridhäst vid sin sida. Första boken i Svarta Hingsten serien följer detta mönster exempelvis. Stjärnöga är lite light-versionen, tänker jag. De klassiska motiven är med, men det är en kort berättelse som inte följer tämjandet av hästen särskilt nära. Jag skulle också vilja påstå att den är mer realistisk än den vanliga vildhästberättelsen.

Katja säger: Ja, Stjärnöga är inte bara den typiska vildhästen, som ska tämjas. Hon blir till exempel aldrig inriden. Och anledningen till att hon alls kan fångas in är också ganska realistisk, hon blivit allvarligt skadad av taggtråd. Jag tänker att boken rör sig mellan det kända vardagsrealistiska, mockning och taggtrådsstaket, och det äventyrliga, där naturen och hästen står för det okända, äventyrliga. Berättelsen är släkt med en typisk berättelse inom den västerländska kulturen tänker jag, hur vit person ska tämja vildheten och rädda den/dem. Den berättelsen har ytterst tveksamma koloniala rötter. Men här bryts det mönstret genom att det är en flicka i huvudrollen om är den som tämjer, inte en vuxen man, och hästen blir inte ens tam, blir ingen ridhäst, det är mer som ett ömsesidigt relationsbygge.

Malin säger: Jag tror att det går att säga att hästboken oftast förhåller sig, åtminstone lite, subversivt här. Huvudpersonens tämjande av hästen sker på hästens villkor, med respekt för dens mäktiga väsen. Och det finns oftast en antagonist som inte har denna respekt. 

 

Annonser

En reaktion på ”Boksamtal: Stjärnöga

  1. Måste läsa! Tänker att den då på vissa sätt liknar böckerna i ”Flicka” -serien? Även om hästarna där är arbetsverktyg och en nödvändighet för överlevnad- så har ändå Ken en stor respekt för hästens natur.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s