Marianne Wallin gästbloggar om sin ungdomsbok Bränd och sitt engagemang i ponnysporten

Idag gästbloggar Marianne Wallin. Hon har skrivit många hästböcker genom åren. Hon är också själv aktiv inom ridsporten, bland annat som överdomare. Här skriver hon om sin bok Bränd och om den debatt som tagit fart inom ridsporten under våren om sexuella trakasserier i sporten. 

Handlingen i ett bokmanus kan komma riktigt

brandskrämmande nära verkligheten. Den vetskapen har trängt sig på mig mer och mer.

Redan när jag skrev ungdomsromanen Bränd visste jag att berättelsen tog upp ett tabu. Sexuella trakasserier och övergrepp är en grym verklighet inom idrottsrörelsen. Min berättelse om Ellen utspelar sig inom ridsporten, min egen värld sedan många år tillbaka.

Under det senaste året har jag gått på djupet i forskning, nätverkat och följer hela tiden det som händer från insidan, men i kulisserna. De senaste månaderna har denna äckliga varböld brustit och en del kommit upp till ytan på ett sätt som gör att det inte kan gömmas undan längre. Fortsätt läsa

Genresamtal: Mer om viktiga hästboksmotiv

Idag fortsätter Anna och Katja samtalet om viktiga motiv i hästboksgenren. Vi funderar över och hur motiven kan förstås bland annat ur ett samhällsperspektiv.

Anna säger: Jag tänker att de motiv som vi pratade om sist här också kan kopplas till vidare och mer filosofiska perspektiv. Exempelvis detta med den rika flickan som antagonist (jag tänker även att rika, vuxna män, i form av hästägare som vill sälja eller slakta en häst är vanliga antagonister), det kan ju läsas som en sorts kritik av kapitalism och konsumtion. En kritik som också kan läsas in i motivet kring att arbete lönar sig. Hästboken står på de hårt arbetandes sida, de som inte får allt gratis. Men samtidigt som det kan ses som en sorts radikal kritik av en konsumtionskultur, kan det också läsas som ett moraliserande, en ganska hård syn på vem som kan belönas – att en måste förtjäna det en får. Det tänker jag är ett motiv som också omförhandlas och tematiseras i flera hästböcker. Fortsätt läsa

Genresamtal: Återkommande motiv i hästboken

Bara Hästböcker vill föra en diskussion om vilka motiv som återkommer i hästboksgenren. Den här kunskapen tycker vi är viktigt för den som vill läsa och tala om hästböcker på deras egna villkor. Många hästböcker förhåller sig ju intertextuellt till varandra, till exempel genom att liknande motiv återkommer, och omskapas. Motiven kan kanske också säga oss något om vad det innebär att vara flicka i ett samhälle.
Katja säger: När vi har haft våra boksamtal i gruppen så har vi ju ofta talat om en bok i taget, i egen rätt, men vi har också velat fundera över vad som går igen. Vi har bland annat märkt att vissa motiv, som ibland kan vara kopplade till ett visst budskap, återkommer i många (men givetvis inte alla) västerländska hästböcker, och i flera författar och läs- generationer. Så nu tänker jag att det vore roligt om vi utifrån den kunskap vi just nu har tänkte tillsammans: Vad säger ni, vad finns det för återkommande inslag i genren?

Malin säger: Detta är jätteviktigt. För att man ska kunna diskutera enskilda hästböcker Fortsätt läsa

Alison Harts Ryttarskolan: Återseende och genreblandningar

Anna har läst om Alison Harts serie Ryttarskolan som vuxen. Här berättar hon om återseendet.

Alison Hart  Ryttarskolan: Ta tyglarna, Liza!, Ge dig inte Annie!, Våga satsa, Jina!,Visst kan du, Sarah!

Jag har ett tydligt men undanknuffat minne av en serie bänkböcker jag läste i lågstadiet. Det är hästböcker men det är inte riktigt som de hästböcker jag läst innan. Jag har läst om Britta och Silver och jag har läst om Wendy och jag har läst några ur Fullblodsserien. Dessa böcker är annorlunda för det är en annan miljö, och det är ett annorlunda koncept – allt utspelar sig på en internatskola och de olika böckerna i serien har olika huvudpersoner, det alternerar mellan fyra tjejer. Jag kunde länge inte minnas namnet Fortsätt läsa