Att göra en film om hästar

hästköttbild2Den 6 maj visas kortfilmen ”Hästkött” på Frame filmfestival i Göteborg. Jag började arbeta med manuset till filmen redan 2014, så det känns fint att allt detta jobb äntligen blivit något som kan delas med andra. Idén till filmen kom till mig när jag arbetade med min masteruppsats i litteraturvetenskap. Uppsatsen handlar om Lena Furbergs Stallgänget på Tuva, men i och med att jag skrev den återuppväcktes mitt hästboksintresse, efter att i flera år varit vilande, eller kanske bortträngt. Parallellt med att jag studerande litteraturvetenskap skrev jag också egna texter, och arbetade med film och teater. Och litteraturvetenskapsuppsatsen kändes som ett alldeles för smalt projekt för allt som jag hittade i hästböckerna, dessutom upplevde jag att den litteraturvetenskapliga kontexten var ganska begränsande för diskussionen. Så jag började arbeta med andra häst- och hästboksrelaterade projekt bredvid. Bland annat filmen ”Hästkött”.

Filmen handlar om Frida och Tessan som möts i stallet, där Tessan har hög status på grund av att hon kan så mycket och är så bra med hästarna. Men i skolan är Tessans status tvärtom väldigt låg, medan Frida har en sorts mellanstatus i båda miljöerna. Under ett skoldisko blir Frida upplockad i Miriams gäng. Mirre är den coola i skolan, och i stallet är hon skötare till Fridas favorithäst, så hon har en speciell dragkraft på Frida. Men Mirre och hennes gäng är inte enbart bra. Johannes och Christoffer, som hör till gänget, kommer på idén att de ska tvinga Tessan att äta hästkött, för att det är en kul grej, och för att Tessans intresse för hästar och ointresse för dem provocerar. För att ytterligare komplicera situationen blir det Frida som utses till den som ska tvinga Tessan att äta. Och hon tvingas välja mellan Tessan och Mirre.

Jag ville genom filmen undersöka maktstrukturer bland barn, i skola och stall. Det här är ju en tydlig mobbningssituation, men jag har också försökt att komplicera det. Hur funkar begärsmönster här, mellan flickor och mellan hästar och flickor? Hur är relationer bundna till specifika platser och vad är det som ger status i vilka kontexter? Jag tänker att det är frågor som hästboken också sysslar med. Och jag tänker att det är en (eller flera) existentiell situation och position som är så viktig och komplex, och som behöver tas på allvar, inte reduceras till en tjejfråga (när detta sägs med ett visst förakt) eller liknande.

Själva hästköttssituationen är hämtad från egna minnen, av att bli retad av killar genom att de hävdar att köttbullarna i skolan innehåller hästkött. Men det är också ett tema som ibland dyker upp i hästböcker. Jag tänker bland annat på hur Inger Frimansson i ”Kan man rädda Misja?” gör en intressant sammankoppling mellan hästköttslasagneskandalen 2013, uttrycket ”hästar är bäst på mackan” och rädslan för att hästen Misja ska slaktas. Det är ett sätt att sammanföra diskurser och situationer som jag uppfattar som både intelligent och känslomässigt drabbande. Just det som jag själv är intresserad av att försöka få fram.

Arbetet med filmen har varit fruktansvärt, jobbigt, frustrerande, och alldeles alldeles underbart.  Fruktansvärt och jobbigt och frustrerande eftersom det varit ett lågbudgetprojekt, vilket lett till att vi fått göra allt själva. Vi jobbade med ett litet filmteam, och valde att göra det kvinnoseparatistiskt. Det var viktigt för filmen, det märkte jag ganska snart. Dels för att så mycket av min upplevelse av hästvärlden är att den är ett sorts flickrum, och att min upplevelse är en hästflicksupplevelse och att det är det jag vill skildra, dels för att filmbranschen är väldigt mansdominerad, inte bara i termer av kön på dem som jobbar med film utan också i strukturer, vad som anses relevant med mera (jag ska inte gå in i en utläggning om tekniksnubbar nu). Det fantastiska fanns också där, när vi pratade i gruppen om upplevelser av att vara tjej i ett stall. Hur vi hittade olika minnen och tankar om hästar och hästsituationer. Att vara på ridskola, men sakna sköthäst. Att ha egna hästar, men på ”fel” sätt, att ha nordsvenskar och fjordingar istället för ”riktiga” ridhästar. Att rida vänners hästar när en fick. Att ha stallet som tillflyktsort, men också känna sig dum inför dem som kunde mer om hästar. Att uppleva alla starka känslor i relation till hästarna.

För mig var det i manusarbetet uppenbart att det fanns en sorts triangel-kvadrat-relation mellan Tessan, Mirre och Frida, som också involverade Fridas favorithäst och Mirres sköthäst, Jackie. En relation som innehåller både vänskap, kärlek, avundsjuka och elakhet. Det var inte alltid så lätt att förklara (filmskapande handlar väldigt mycket om att förklara sin idé, innan filmen är klar, för folk som kan ge en pengar, hjälpa till med teknik, och liknande). Och jag upplevde att jag ofta fick reducera relationerna, till vänskap och mobbning, som mer följde mallen, för att det skulle bli begripligt. Men så ibland träffade jag någon som fattade – för att hon känt och upplevt exakt samma (eller ungefär, kanske inte exakt situationen, men själva känslan). De ögonblicken var magiska.

Nu ska filmen visas. Jag hoppas att den kommer nå hästflickor i alla åldrar (och andra, men mest dem). Jag hoppas att den kommer vara lite fruktansvärd (för den innehåller fruktansvärda scener) och att den kommer vara fantastisk.

hästköttbild1

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s