Förlagen om hästböcker: Ulrika Caperius

Bara Hästböcker var nyfikna på vad de som jobbar med hästböckerna på förlagen har att säga om genren. Så vi hörde av oss till några förläggare på olika förlag för att få höra deras tankar. Först ut är Ulrika Caperius från Bonnier Carlsen

Jag heter Ulrika Caperius och är förläggare för barnböcker på Bonnier Carlsen, med särskilt ansvar för förlagets böcker för barn mellan 6 och 9 år. Men jag är också en hästtjej och hängde massor i stallet när jag var mellan 6 och 16 år. För några år sedan tog jag upp ridningen igen, och åker nu till Blåkulla ridskola varje lördagsmorgon. Mina hästboksfavoriter som barn var alla böcker av Nan Inger Östman och Lisbet Pahnke, men även de mer genreöverskridande och icke-traditionella hästböckerna om den magiska hästen Tudda Galumpan av Kerstin Backman.

Vad söker du hos en bra hästbok?

En bra hästbok tycker jag ska vara skriven av någon som kan hästar och har koll på terminologin, så att läsaren dels har möjlighet att lära sig något, dels känner ett förtroende för författaren som kan skriva en text på rätt nivå och skapa igenkänning. Men framför allt ska berättelsen hålla en hög litterär kvalitet. Karaktärerna ska gestaltas väl, berättelsen ska vara ordentligt uppbyggd och den får gärna innehålla mer än ”bara” hästar.

Hästboken är ju en genre som spänner över alla åldrar, och det påverkar givetvis innehåll och upplägg. Många bra hästböcker tar upp konflikter och socialt spel, personlig utveckling, utanförskap, prestationsångest etc. Hästböcker får inte bli för härliga. Hästar blir sjuka, ridlärare blir arga, tävlingar går inte som en tänkt sig, och kanske är huvudpersonen t o m lite rädd för hästar? För det kan en ju vara, och det måste en få läsa om och känna igen sig i. Att övervinna misslyckanden eller motgångar är ofta ett starkt tema i en bra hästbok.

Något som jag är kluven till är synen på hästboken som en genre för hästtjejer. Visst är det fantastiskt att det får finnas en genre där tjejer får ta en självklar plats, ta ansvar och stå i centrum. Men det finns också killar som rider och älskar hästar, och det vore roligt att se fler hästböcker där killkaraktären inte är begränsad till att vara den stereotypt snygga ridläraren, den duktiga tävlingsryttaren, eller den oförstående killkompisen. Ridvärlden är en homogen värld, vilket också avspeglas i böckerna. Kanske kan framtidens hästböcker (och hästvärld?) präglas av en större mångfald?

Gissar att du får in mycket manus, vilka trender ser du just nu?

Jag får inte in så många hästboksmanus som en kanske kan tänka sig, men en liten trend i utgivningen kan vara att jag på sista tiden läst flera oerhört starka hästboksmanus för tonåringar. Hästboksveteranen Lin Hallberg kommer ut med Som stjärnor faller till sommaren, och nästa sommar ger vi ut en hästboksdebutant att hålla ögonen på. Dessa böcker har hästar som mycket starkt tema, men runt detta vävs berättelser med kärlek, starka känslor, utanförskap och mognad på ett sätt som görs att de även kan läsas av läsare som inte egentligen är intresserade av hästar.

Du har följt hästberättelserna över tid. Vad har du sett?

Hästboken är sedan länge ett koncentrat av starka känslor, socialt spel, ansvar och prestationsångest, och ofta är även oro över pengar starkt närvarande. Det är dyrt att rida och ha häst. Som fast punkt i allt detta finns hästen – kompisen som aldrig avslöjar ens hemligheter och djuret en ska försöka förstå och bemästra. Jag vet att hästboken inte alltid ansetts som en seriös genre, och kanske kan det bero på att en upplevt byggstenar som tjejer, motgångar som övervinns, djur och lyckliga slut som bevis för att hästboken följer en enkel och stereotyp mall? Jag tycker dock att det som inom alla genrer handlar om litterär kvalitet. Det finns bra och mindre bra deckare, och det finns bra och mindre bra hästböcker, och så har det alltid varit. Det har under många år skett ett skifte från att hästböcker framför allt var för mellanåldern och tonåren (Vitnosböckerna var väl nästan de enda som passade en yngre publik för fyrtio år sedan, medan t ex Lisbet Pahnkes populära böcker om Britta och Silver handlade om en kvinna som växte upp och var en vuxen ridlärare under en stor del av serien), till att hästböcker idag ofta är för låg- och mellanstadieåldrarna. Kanske är den pendeln på väg att svänga tillbaka?

Ridsport är ju idag Sveriges andra största sport, så jag hoppas och tror att vi kommer att få se fler och fler bra hästböcker för en bredare publik! Och kanske ökar då antalet hästböcker för äldre åldrar – tonåringar, unga vuxna och vuxna, så att det finns hästböcker som kan läsas av hästtjejer och -killar i alla åldrar och från alla bakgrunder, och även av deras föräldrar (okej då, framför allt mammor) som kanske tagit upp ridningen igen, eller bara drömmer sig tillbaka till livet i stallet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s