HÄSTEN: KONSTEN, KROPPEN OCH KONTEXTEN

Anna har sett utställningen ”Like a Horse” på Fotografiska museet, och funderar kring bilder av hästar, kroppar och konst.

DSC_0127 

Jag ser fotoutställningen ”Like a Horse” på Fotografiska museet i Stockholm. Jag hörde talas om utställningen när jag såg Kobra-avsnittet ”Hästfolket” på SVT i våras. Utställningen kureras av fotografen Sophie Mörner. För ungefär exakt ett år sen lyssnade jag på ett gammalt avsnitt av ”Stil” i P1 (ett som egentligen handlade om Freud), där Mörner blev intervjuad. Jag gick in på hennes hemsida och tittade på hennes bilder av hästar, flickor och rep. Tillsammans med min vän Emma (som jag brukar diskutera frågor om sex, sexualitet och queerhet med) klickade jag mig runt i hennes bildvärld. Vi pratade om kroppar, hästar och flickors kroppar, vi pratade om kroppslighet, på gränsen till sexualitet, vi pratade om känslan av att ha en kropp, och vara med andra kroppar, om bilder av kroppar, och dom som kollar på bilderna.

Jag minns vårt samtal när jag går runt på Fotografiska. (Jag minns även hur det i Kobra sas att hästkonst är så inne nu, att hästar syns överallt, och jag undrar hur vi (vi som i BaraHästböcker) är en del av detta – startade vi för att det är inne? Nej, jag tror inte det, snarare tvärtom, men det är ändå intressant att fundera över hur trender eller sammanträffanden fungerar – det är dock en helt annan diskussion.) Jag minns hur vårt samtal gled från minnen till bildanalys, från hästar till lesbiskhet (för Mörners bilder handlar om en kombination av queert begär och hästrelationer, makt och omvårdnad, tillit och risktagande). Jag tänker att bilderna här, även om dom inte är Mörners egna, också handlar om något sorts begär, om kroppar, om relationer mellan människor och hästar.

Det är uppenbart att bilderna också behandlar hästen, och människans relation till den, på olika sätt. Här finns hästen som person, den enskilda hästen, i olika relation till människor, men lika ofta tycks bilden av hästen handla om just bilden av hästen. Hästen blir en metafor för en rad saker: ultimat skönhet, vildhet, frihet, men samtidigt domesticering och underkuvning, för såväl manlighet som girl power. I flera bilder i utställningen skruvas denna metafor till, som idol-bilderna av hästar i blanka peruker, eller i Ninja Thybergs kortfilm Hingsten. Jag tänker att det finns problem med detta. När hästen blir en metafor försvinner den som subjekt (även om det också kanske är ett lika stort problem att kalla hästen för subjekt eftersom det innebär ett slags förmänskligande av hästen, som kanske är nödvändigt för att kunna leva ihop, men som i berättelser och bilder ändå inte är oproblematiskt utan en del av en makthierarki). Samtidigt tänker jag att det är oundvikligt, och att även människor (liksom de flesta övriga grejer) alltid är på samma gång är både subjekt, objekt, faktiska, fysiska kroppar och metaforer för något bortom oss själva. I vissa bilder bilder upplever jag kanske att bilden av bilden av hästen skruvas för långt ( eller inte tillräckligt), och att det bara handlar om bilden – då tappas den där intressanta spänningen som finns när en kropp samtidigt är en metafor och just en faktisk kropp, en person.

Jag tycker bättre om bilderna där hästen blir relaterbar. Framförallt gillar jag Theresia Viskas serie ”Stallflickor”, som handlar om just stallflickor (är det för att jag kan relatera till det? för att jag varit där själv? för att det ligger så nära mig? jag gillar även flera bilder som skildrar andra hästkulturer än den västerländska, svenska – men det är svårare för mig att både känslomässigt och intellektuellt förhålla mig till dessa, eftersom jag aldrig vet var min nyfikenhet gentemot den andra slutar och när exoticeringen börjar, inte ens i min egen blick). Men även Alexandra Vogt bilder som mer liknar performances, som utforskar gränsen mellan flickkroppen och hästkroppen på ett mer konstnärligt än dokumentärt sätt. Och så Jessica och Annika Karlssons film Loving Lorna, om 17-åriga Lorna som lever i en förort till Dublin där hästkulturen är stark. Jag tror att jag gillar dessa verk för att dom har en kontext. Jag gillar själva kontexten i sig – att det märks att hästen inte är rekvisita i ett uppställt foto, och att människorna inte heller är det, att fotot inte bara är en bild, utan att bilden förhåller sig till en verklighet, där det finns kroppar, arbete, begär, liv. Jag gillar också att det är en flick-kontext. Det handlar om tjejer. ”Stallflickor” handlar om gemenskap, arbete, relationer, om stallet som plats, och vad som kan finnas där, hur en kan uppleva det. Vogts bilder fylls av flickor och hästar som förhåller sig till olika femininitetsattribut, felgör och rättgör olika saker, kläder, platser. Lorna är en tydlig, den kanske tydligaste, personen jag möter i utställningen, liksom Bigfoot blir den tydligaste hästen. Hon är så vanlig, och samtidigt speciell. Hon borstar Bigfoot och berättar hur hennes rygg ”is killing me”, och jag tänker på hur hon är både subjekt och kropp i detta, jag vet hur det känns när det gör ont, och jag känner det med henne, hur det blir en del av livet, med hästarna. Jag tänker att i flick-kontexten blir relationen till hästen något helt annat än en bild, det blir en fysisk verklighet, det blir ett begär som rör sig bortom specifikationer, ett begär till något slags liv.

DSC_0021

Jag kollar på bilderna och tänker på längtan efter hästarna, som kontext, som bild, som kropp, och allt vad det innebär. Jag känner just längtan (jag är en ganska romantisk person, jag älskar att längta efter saker!). Men jag tänker samtidigt:

Så hur hör den här utställningen ihop med hästböckerna? På ett sätt tänker jag att det är helt olika berättelser. Det är andra mottagare, annan publik, det är andra bilder. Det poetiskt drömska begäret, och det humoristiska, finns inte på samma sätt i hästboken. Samtidigt tänker jag att dom visst hör ihop. Jag tänker på hur jag upplevt, och upplever, det som om jag har ett hästfilter. Ser allt som har med hästar att göra. När jag var tolv fick jag en fotobok som hette ”Hästar” med bilder av Mattias Klum, jag tittade igen och igen och igen. Det var andra bilder än dom som fanns på omslagen till de böcker jag läste parallellt. Men jag ville ha allt med hästar. Det var flera parallella begär: jag ville ha en faktisk häst, jag ville ha en romantiserad bild av hästen, eller flera olika, på olika sätt romantiserade bilder, jag ville ha all kunskap, alla bilder, alla berättelser.

När jag skrev min masteruppsats i litteraturvetenskap så skrev jag om Lena Furbergs Stallgänget på Tuva. Då tänkte jag mycket på bilderna. På hur jag upplevde Furbergs bilder som så fantastiska, hur jag som barn lärde mig rita med Lenas tecknarskola – hur jag tänkte att dessa bilder är mer verkliga än foton. Jag tänker att bilderna är bärare av bilden av hästen och kärleken till hästen. Och jag tänker att dom relationer och berättelser som jag själv är mest intresserad av är dom som befinner sig mitt emellan en kroppslig realism och en strukturell hierarki som starkt präglas av konst, bilder, metaforer och idéer. Vad gör bilden med känslan för den faktiska hästen? Vilka berättelser blir möjliga genom bilderna?

Jag har inga svar, jag vet bara att jag upplever det som olika slags filter, som kombineras. Bilder i huvudet, fantasin, kombineras med bilder i konsten, präglar mitt begär efter vissa relationer – till hästar och människor – till vissa kontexter och relationer, genom att jag vill följa bilden, eller göra motstånd mot den. Jag vandrar runt bland bilderna och tänker på ömhet, närhet, kärlek, vård, omhändertagande, vänskap, våld, förtryck, smärta, sexualisering, begär, flickor, män, historia, nutid, kropp, plats. Jag tänker igen på varför jag vill vara i hästboksvärlden, umgås med hästar, flickor och böcker – för att där kan allt finnas.

 

Här kan du läsa mer om utställningen: Like a Horse

Och här om Sophie Mörner: Sophie Mörner

 

Fotona i inlägget är tagna av Anna, och kommer inte från utställningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s