Att vara hästboksförfattare förr

Att skriva hästböcker har inte varit en biljett in i författarvärldens finrum. Genren har haft lågt anseende och sällan fått recensioner och uppmärksamhet. Även om samtalet om genrens låga status varit lika frekvent som nedvärderingen av böckerna och till viss del riskerar att bli självuppfyllande tycker vi att det är viktigt att vi lyfter fram och analyserar både hur det är idag och minns hur det varit.

Vi kommer utspritt över tid göra intervju med några författare som tittar tillbaka på hur det var att skriva hästböcker förr. Först ut är Tulla Hagström, författare till bland annat de populära Petra-böckerna.

Boksamtal: Pia Hagmars Klara-serie

Bara Hästböcker pratar den här veckan om Pia Hagmars klassiska långserie om hästtjejen Klara. Flera av böckerna i serien har nyligen även släppts i en lättläst omarbetning. Det finns också en film gjord på den första boken, men den har vi inte med i samtalet här.

Malin säger: Klara-böckerna är otroligt populära. Jag tror det beror på att man kommer så nära Klara, och känner och upplever med henne. Det är lätt att identifiera sig med henne, och hennes balansgång mellan kärleken till hästen och rädsla.

Bokmässetips för hästälskare

BaraHästböcker har gjort en lista på programpunkter på bokmässorna i Göteborg som lyfter fram hästböcker.
Fyll gärna på listan!

Fredag 10.30-11.00 Hästboken som feministisk strategi. Bara Hästböcker samtalar på ETC caféscen. Heden. Målgrupp vuxna.

Fredag 14.00-14.20 Starka känslor i litteraturen Pia Hagmar Charlotte Cederlund, Jenny Jägerfeld. Bok och Biblioteksmässan, seminarium Målgrupp vuxna.

Klassikerprat: Black Beauty, Arbete, genus och djurrätt

Sista delen av Bara Hästböckers samtal om genren utifrån Anna Sewells klassiker Black Beauty från 1870-talet.

Anna: Det finns en mycket intressant aspekt av omvårdnad som kommer fram i Black Beauty. I diskussioner om hästkulturer och utvecklingen inom västerländsk ridsport förs det ofta fram att det skett en femininisering, att fokus flyttas från militärisk styrka till att betona omvårdnad, och detta jämförs gärna med andra omsorgspraktiker, ofta kvinnligt kodade.  I Black Beauty handlar det snarare om ett manligt omhändertagande. Det är de goda hästkarlarna som tar hand om hästarna, kvinnor finns knappt annat som bifigurer (där kan de ha olika roller, från den förbigående kvinnan som ber kusken ta bort stuptygeln till frun som följer modenycker och därmed vill ha samma tygel hårt åtdragen, och så de kvinnor som faller av och är lite lagom hjälplösa…) Jag upplever att boken därmed ifrågasätter hur en ser på genuskodning av olika uppgifter och perspektiv. Omtanke och omvårdnad kan vara manligt.

Klassikerprat: Om klass och arbete i Black Beauty och den samtida hästboken

Del två av tre i Bara Hästböckers samtal om genren utifrån Anna Sewells klassiker från 1870-talet- Black Beauty. I det här inlägget går vi på djupet med ett vanligt tema i hästboken- hårt arbete och klass.

Första utgåvan, F. M. Lupton Publishing Company, New York

Anna: Jag läser Black Beauty som en tydlig skildring av arbete och klasshierarkier. Ett exempel på när det blir tydligt är när en kusk kör den häst han hyr alldeles för hårt, men där han sen får motivera varför han gör det – det är för att han pressas av att han måste försörja sin familj, och sina kunder, orsaken är att de rika, inte tar hänsyn till hans (eller hästens situation). Så de människor som porträtteras som elaka, är inte rakt igenom onda, de är elaka eftersom de inte har något annat val. Samma sak gäller för hästarna, de hästar som biter människor gör det för att de blir, eller blivit, illa behandlade.