Varför forskas det så lite om hästböcker?

Susanna Hedenborg, professor i Idrottsvetenskap, har skrivit mycket om ridsport och en hel del om hästböcker. Malin ringde upp henne för att få höra hennes tankar kring hästboken och forskning.

hedenborg

Susanna Hedenborg har bland annat skrivit en jubileumsbok där svensk ridsport under de senaste 100 åren kartläggs – lästips!

 

Varför finns det så lite forskning kring hästböcker?

Det finns flera skäl. För det första har barnboksforskning i sig låg status. För det andra handlar det om genus. Hästboken är en flickbok, och flickböcker överlag har inte setts som intressant litteratur. Frågan om högt och lågt spelar in. Det finns mer forskat om det som räknas till hög kultur än låg.

Forskning styrs också av är hur anslag fördelas. Idrott har inte haft hög status som forskningsområde, och ridning har haft låg status inom idrottsfältet. Och inom litteraturvetenskapen har barnlitteratur haft låg status. I de här korsande fälten faller hästböckerna mellan stolarna.

 

Varför började du forska om ridsport?

Den personliga anledningen är att jag är hästtjej i grunden. Jag hamnade i en situation som gjorde mig nyfiken på att utforska stallet som arbetsplats. Jag började undersöka trav- och galoppsport tillsammans med Mats Greiff. Jag sökte projektpengar för att undersöka ridskolan och fick det. Sedan skrev jag en jubileumsbok för Svenska ridsportförbundet.

Jag märkte snart att trots att hästsporten är ett stort område som engagerar massor av människor är det inte beforskat. Forskningen om häst har hittills dominerats av frågor som har att göra med veterinärmedicin. Man har varit mer intresserad av hästens hälsa än att utforska ridskolans plats i samhället. Det är en situation som ridsporten delar med övrig idrott. Hum-Samforskningen har kommit igång sent.

Hur kan man förändra hästlitteraturens position?

Jag tycker att det är intressant att det börjar komma lite hästböcker för vuxna. Jag tänker exempelvis på Nina Lekanders bok om sin relation till hästar, vilken genre man nu ska placera den i. Veterinären är ett annat exempel. Hästtjejer håller på att få en annan position i samhället, exempelvis genom att det synliggörs att man kan vara företagsledare och hästtjej – då blir det en ”häftig” grej.

Jag tror också att det håller på att förändras genom att det relationella och kommunikativa kommer in mer i forskningen. Hästforskning syns på andra ställen, det handlar inte bara om tjejer längre.

Sedan går det att fundera kring varför hästboken är ett så starkt epitet, varför det inte bara är en bok. Det kan bero på att den utmanar den vanliga femininiteten. I stallet tillåts en annan femininitet. Oavsett om du är tjej eller kille så är hårt arbete idealet. I andra skildringar av arbete är det uppdelat. Inom idrott har man exempelvis sagt att kvinnor inte ska springa marathon. Det tankesättet syns inte i hästboken. Det är självklart att hästflickan arbetar hårt fysiskt. Och då kanske det, rent diskursivt, blir tryggare att placera denna utmanande genre i ett fack som är udda. Det är inte en vanlig bok, utan en hästbok.

När du tittat på hästböcker över tid, vad ser för förändringar?

Idag får hästtjejerna vara rädda, det fanns inte riktigt utrymme för det i de tidigare böckerna.

Du har gjort en undersökning kring hur läsare ser på hästböcker, som du lyfter fram i artikeln ”Från Den svarta hingsten till Klara, färdiga gå: Stallbackskultur i hästboken under andra hälften av 1900-talet” (Barnboken 2006:1) . Kan du berätta mer om din metod?

Jag var på en ridskola och på ett familjeridläger och deltagarna fick lyfta fram böcker som varit viktiga för dem. De böcker som de yngre lyfte fram var Klara-böckerna. Och de vuxna, som var födda på 60-70-talet lyfte fram Britta och Silver. Jag var förvånad att ingen lyfte fram Nan Inger Östman.

Ja, konstigt. Det är ju en författare som de flesta av oss som skriver hästböcker lyfter fram som förebild. Undrar varför hon inte lyftes fram?

Hennes böcker kanske nådde till en viss grupp i samhället. Jag hade en öppen fråga, om vilka böcker de kom ihåg, och då blev det Britta och Silver som de spontant lyfte fram.

Jag frågade också om en faktabok som betytt mycket. Och där lyfta många fram Lilla ridboken. Då hade jag också nyligt gjort intervjuer med Ulla Ståhlberg och var intresserad av hur hon tagit fasta på hur viktig utbildning var. Hon såg till att det skapades ett utbildningsmaterial i ridsportförbundet. Samtidigt hade hon en frågespalt i KP Sporren, där tusentals barn hörde av sig. Utifrån barnens frågor skapade hon spalten. Från spalten kommer Lilla ridboken och annat typ av utbildningsmaterial. Hon utgår från barnens röst. Hur tänker barn och vad vill de veta. Hur hon arbetade och hur det påverkat ridsporten vore intressant att titta närmare på.

 

Ja, det leder fram till min sista fråga. Vad skulle du vilja forska vidare om?

Det är mycket! Hästböcker från andra länder och vilka svenska böcker som blir översatta. Jag har också forskat mycket kring galoppsporten. Och det hade varit roligt att titta vidare på hur den skildras i litteraturen, Svarta Hingsten-böckerna exempelvis. Det hade kunnat vara intressant med ett bredare, populärkulturellt perspektiv. Svarta Hingsten har kommit i många olika film- och serieversioner. Jag skulle vilja titta på hur böckerna och filmerna översatts, hur spridningen skett. En annan sak jag är intresserad av att utforska mer är hur stallarbete skildras, vem som gör vad. Ja, det finns så mycket!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s