Slangbellan – så arbetar juryn

Hej Slangbellanjuryn! I år är första gången en hästbok är nominerad till priset. Kan ni berätta lite för oss om vad Slangbellan är för pris och vilka ni är som sitter i juryn och hur ni arbetar?

Vi i juryn är Boel Werner författare och illustratör som har givit ut böcker för olika åldrar, från 0-3 år upp till ungdomsböcker, med och utan egna bilder, Anna Ehn, författare barn-unga-vuxna och Julia Sandström, fantasyförfattare.

Slangbellan är ett debutantpris för barn- och ungdomslitteratur, som BULT (barn- och ungdomssektionen i Sveriges Författarförbund) delar ut. Processen går till så att förlagen skickar årets debutanter till oss i juryn. Det kommer ett exemplar till var och en, så alla tre läser samtliga böcker. Den här gången (2017 års utgivning) kom det in ett drygt femtiotal titlar. Sedan resonerar vi och stöter och blöter tills vi har enats om tre nominerade. Dessa tre läses sedan av hela BULTs styrelse, som också utnämner vinnaren.

I år var andra gången vi enbart nominerar böcker av det vi kallar ”rena debutanter”, dvs att de ej utkommit med någon bok innan. Tidigare kunde exempelvis författare som skrivit för vuxna få Slangbellan. I år firar priset också 20 år!

Hästboken är en genre, om än en bre och brokig sådan. Jag tänker att mycket barn- och ungdomslitteratur tillhör en genrer som fantasy, sf, deckare osv. Tänker ni på nåt särskilt sätt när ni tar ställning till genrelitteratur?

När det gäller genrer så försöker vi nog se förbi dem och hitta kvalitéer oavsett vilken typ av bok det är. Det finns stor variation i böckerna vi läser, både för att de tillhör olika genrer men också för att de riktar sig till olika åldrar. Vi försöker läsa varje bok för sig och titta på berättelsen och språket. Lite svårt kan det bli när det är en genre man inte är bekant med sedan innan. Men då är det tur att vi är flera i juryn med olika kompetenser.

Vi försöker se bortom genren, alltså om huruvida boken ”passar in” i den eller inte, eller om den är ”bättre eller sämre” än andra i samma genre – den ska ju relateras till den samlade utgivningen på samma vis som andra debuter. Men samtidigt, när vi diskuterade Anton & Teitur förhöll vi oss ju till att det var en hästbok på så vis att vi tyckte det var roligt att lyfta fram en genre som traditionellt inte har så hög status.

Jag blir nyfiken på att höra lite mer om fördelar och nackdelar med att se bortom genrer? Vilka beröringspunkter finns mellan kvalitet och genrer tänker ni?

Begreppet kvalitet är ju intressant. Vi brukar prata om kvalitet, förnyelse och innehåll. Det kan vara extra viktigt att se kvalitéerna i en genrer som är lite förringade, som hästboken kanske. Men det som är svårt är ju att om man inte är en van läsare av genren, då finns en risk att man missförstår. Kanske uppfatta något som klyschigt, när det för genrens läsare är något som måste vara där för att man ska få rätt känsla.

En av årets nominerade böcker är Anton och Teitur av Angelica Öhrn (Kikkuli förlag). Motivering: Angelica Öhrns Anton och Teitur är en vacker och driven uppväxtskildring, och en hästbok som både är trogen sin genre och uppfriskande oförutsägbar. Närheten mellan pojken och hans häst i en vuxenvärld som sviker är fint framskriven.