Boksamtal: Anna Lisa Almqvists författarskap

IMG_3593Malin: Anna Lisa Almqvist måste varit den mest produktiva svenska hästboksförfattarna under 1900-talets mitt. Vi har ju båda läst mycket Almqvist, både som barn och vuxna. Vad fångar dig vid läsningen?

Anna: Jag tror jag fastnar för bredden. Jag upplever att exempelvis Annika-serien rör sig genom en rad olika genrer. Där finns både det vardagliga, omhändertagandet av hästarna, diskussionerna om vad som är god hästvård, säkerhet och osäkerhet, relationen till hästen, och så finns tävlingen, framgångsberättelsen, och så äventyren, stölderna, bränderna – det realistiska blandas med det IMG_3591mindre realistiska. Likaså finns en bredd bland gestalterna. Här finns Annika, som är ganska osäker och reflekterande, Bettina som är alldeles speciell, hon som är DEN ENDA som kan hantera dom svåra hästarna (den historien i sig är ju väldigt lockande!).

Vad fastnar du för hos Almqvist?

 

Malin:Det var hästvärlden och karaktärerna. Och det gränslösa. En tjej kan vinna en häst på lotto, en tjej kan tävla i ett stort mästerskap. Precis det som brukar kritiseras och som gör att litteraturen anses ha låg kvalitet tycker jag också kan ses som en styrka. Det finns något lockande i att få vara IMG_3592med i de där orealistiska drömmarna, som blir starkare för att de blandas med realism. Böckerna förflyttar läsaren gränslöst däremellan.

 

Precis som i Britta och SIlver så blir Annika vuxen och driver en egen ridskola. Det fanns en väldig lockelse i att läsa om dessa unga vuxna kvinnor som arbetade med hästar. Jag både identifierade mig med dem och ville bli som dem när jag blev stor. Jag undrar vart denna karaktär tagit vägen i dagens litteratur.

 

Anna: Ja, det är en intressant fråga! Jag tror verkligen att hon/hen behövs idag! I relation till detta är det också intressant att se hur Bettina arbetar i stallet, hur det gör henne både vuxet kompetent och barnslig i hur hon kan utnyttjas. Överlag är det spännande hur ålder skildras hos Almqvist. Att Bettina och Annika och Harry kan vara vänner, kan vara kunskapsmässigt jämställda, kan föra diskussioner. Jag tänker att detta är en skildring av hur stallet kan möjliggöra just den här typen av relation.  

 

Malin: Det finns också en kärlekshistoria mellan Annika och Harry, men den uppfattade jag aldrig när jag läste serien som barn. Däremot var jag fascinerad av Harrys förmåga att hantera svåra hästar. Det i kombination med hans tillbakadragna sätt var spännande. Jag minns att jag ville vara som honom. När jag läser om böckerna som vuxen hamnar deras kärlekshistoria i ett helt annat, centralt, ljus.

 

Anna: Kärlekshistorien mellan Annika och Harry tycker jag är intressant eftersom Annika känner sånt motstånd mot den. Redan i de första böckerna etableras att det är fånigt, det som de andra tjejerna håller på med, när de ser Harry som ett kärleksobjekt – Annika ser honom inte alls så. I de senare böckerna växer det ändå fram kärlekskänslor, men dessa är också under förhandling, Annika vill inte känna så, hon stör sig på sig själv. Det är ju också en komplicerad maktrelation. Annika rider Harrys häst, och hon är hela tiden rädd att han ska inse att hon inte behövs, och besluta att själv rida Turk – hon riskerar alltid att förlora allt hon har. I de första böckerna upplever jag att relationen mellan Annika och Harry på ett sätt blir en beskrivning av hur EN ANNAN relation är möjlig. Jag kopplar samman det med beskrivningen av relationen mellan Siv och Allan i En flicka till häst. Även här är det en relation mellan en ung tjej och en äldre man, och kärleken eller attraktionen finns där, men det finns också en annan relation, som inte vill vara så.

Malin: Ja, det är intressant! Låt oss prata mer om Bettina också, hon är ju helt klart en väldigt viktig person i bokserien!

Anna: Ja, i Annika-böckerna tycker jag att Bettina verkligen är den mest intressanta personen! Både i början av serien, när hon först dyker upp, och hur hon då beskrivs, och hennes situation. Jag tänker att detta är mycket av ett tidsdokument. Beskrivningen av hennes kropp, hur hon rasifieras, hur hon ges en klassposition och hur hon görs till barn, ett barn som nästan inte är människa utan nära något djuriskt. Jag tänker att det finns problem med det – att det exempelvis finns en tendens att göra fattigdomen till ett slags äventyr, och att det finns en exotisering och ett inbyggt förakt för det “svartmuskiga”, “zigenaraktiga” och finska (eller “finska”) Men i senare böcker blir Bettina mer en verklig person, och hennes perspektiv lyfts fram mer. Hon är så udda, följer inte reglerna för hur samhället funkar, böjer och vrider, bråkar med konventionerna. Det finns något Pippi Långstrump-aktigt över henne. Hon är så kompetent, och hon står alltid på “de svagares” sida, blir vän med dem som ingen annan begriper – här fungerar hon ibland som en brygga mellan norm-personerna (till exempel föräldrarna) och de som bryter normen (till exempel Daniel i Strama tyglar, Annika). Perspektivet på Bettina är också intressant – böckernas perspektiv är ganska skiftande, ibland är Bettina huvudperson, ibland betraktas hon utifrån. Utifrån framstår hon som lite magisk i hur hon kan kommunicera med hästarna. När hon gestaltas inifrån, vilket främst sker i de senare böckerna, exempelvis En seger åt Annika, så blir hennes känslor mycket tydligare, och de är så komplexa!

Vad tänker du om detta? Håller du med eller inte?

Malin: Jag håller med! Jag läser Bettina mestadels som  nästan magisk karaktär, mystisk och Tintomaraaktig, dyker hon upp från ingenstans, blir adopterad av Annikas familj, men fortsätter ändå att vara fri. Intressant om det finns en skillnad mellan de tidiga och senare böckerna i serien. Det måste jag läsa om serien för att kunna skriva mer om.

Jag tänker också på det du skriver om exotifiering, den finns ju där! Och är bitvis provocerande. Men samtidigt var Bettina den som jag identifierade mig med som ung läsare. Jag ville vara Bettina, på liknande vis som jag ville vara Kulla-Gulla. Jag tänker att när vi identifierar oss starkt med en karaktär så är den inte helt förfrämlingjord? Kanske?

IMG_3590

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s