Om Ett eget lag – Katja intervjuar Malin

Eftersom både Malin och Katja är bokaktuella, så har vi tagit tillfället i akt att samtala kring våra egna böcker. Först ut är Malin om sin bok Ett eget lag, som kommer ut nu i slutet av augusti. Katjas bok kommer i början av september, och då kommer ett samtal om den.

 

När jag läser tänker jag att Athenas framtid Ett-eget-lag-212x300som ryttare och hennes relationer är det som står på spel i texten. I början ser de ut att stå emot varandra. Boken är ju uppbyggd kring en svår valsituation…

Jag fångades mycket av Athenas inre konflikter när jag läste. Berättelsen är ju i jagform och det är allt annat än rofyllt att vara Athena. Hon slits mellan olika egna inre viljor som jag tänker kanske pekar i olika riktningar och olika föreställningar om hur andra ska reagera på hennes val. Vore roligt att höra dig berätta lite kring vad det är som är viktigt för Athena – vad slits hon mellan för olika värden och drömmar? Hur har du tänkt när du har skapat/ undersökt hennes inre?

Jag tänker att det i grunden handlar om en relation som har blivit för tight, det var min ingång i berättelsen. När två personer blir för isolerade med varandra skapas lätt begränsningar. Jag hade tidigt bilden av Athena och Petrus ensamma på läktaren på en tävling, där de andra ryttarna satt i stora gäng, med sina lagjackor. Athena och Petrus saknar också en tränare. De är på det sättet väldigt utelämnade. Samtidigt har ju Athena en stöttande familj, (en familj som inte förstår sporten så mycket men som vet mycket om att vara människa) och mamman visar en väg att lösa Athenas konflikt med sitt eget liv.

Athena slits mellan två mycket starka ursprungliga mänskliga drivkrafter: viljan att utvecklas och viljan att höra ihop med andra människor. Hennes stora rädsla är att bli ensam. Och hon tror att priset för sin egen utveckling kan bli att förlora sin bästa och enda vän.

Samtidigt kan jag också se Athena och Petrus mer symboliskt som olika sidor av mig själv och mina olika förhållningssätt till prestation, det är nåt jag snarare ser när jag läser vad jag skrivit än hade som en medveten tanke när jag skrev. I en sådan läsning tänker jag att de på ett liknande vis som Caroline och Berta i Maria Gripes skuggböcker eller Jessika och Elisabeth Wakefield i Sweet Valley-böckerna, eller de olika ryttarna i Nan Inger Östmans ponnyallsvenskan kan erbjuda läsaren en möjlighet att reflektera över sig själv i relation till vem av dem de identifierar sig med. Ovan nämnda bokkaraktärer har jag ägnat timmar och åter timmar åt att spegla min identitet i. Ofta säger folk att de är en Caroline eller en Berta, men jag tror nog att de flesta av oss är båda. En människa är så många olika möjligheter.

 

Jag tänker när jag läser att huvudpersonernas hästar blir viktiga för intrigen, eftersom de ger bästisarna Athena och Petrus väldigt olika förutsättningar på tävlingsbanan och olika behov.

Master och Pi är också väldigt olika varandra, precis som Athena och Petrus är, eller i alla fall Athena upplever att dom är. Hur har du tänkt är du ”valt” hästar till berättelsen? Varför är det just

IMG_3021 (1)

Malins systers häst Master, som är förebild till Athenas häst i Ett eget lag.

Master och Pi som finns i boken tror du och hur har det gått till när du skrivit fram/ lärt känna dem?

Jag började skriva på Ett eget lag 2014, och den har vuxit fram genom många omskrivningar. Och jag väljer aldrig karaktärer på ett medvetet plan, de växer fram ur en tankeström som inte går kontrollera eller räkna ut. För mig är och ska skrivandet vara något som sker på ett liknande vis som nattdrömmarna. Jag sätter mina fingrar på tagentbordet och de flyter fram. Men temat ha en ”färdig” ponny eller en outbildad fanns med från början. Och Athenas kärlek till Master var stark. Från början fanns en annan ponny med, som blev för klyschig, en stereotyp hästfigur, en svart vild häst, jag skrev femtio sidor om den innan jag kasserade allt, och började om på hela berättelsen som då utspelade sig några år tidigare i Athenas liv. Pi har utseendemässiga drag av min ponny Joleva men är ju förövrigt en helt annan sorts häst, för Joleva var en utbildad dressyrponny. Silva är också en riktigt viktig häst, som kommer få större plats i bok två. Silva har också lånat många drag av min ponny Joleva. Intressant detta hur vissa hästar tar sig in igen och igen i ens böcker. Silva och Pi är helt olika hästar, men både lånar lite av sin skepnad från en och samma verklig häst.

Joleva har lånat drag till både Silva och Pi.

Jag tänker att hästarnas utbildningsgrad är berättelsens nav, det är vad allt handlar om och varur en stor del av problemen kommer. För en ponnyryttare som ägnar sig åt idrotten ridning med mål att avancera är vilken häst du har helt avgörande för dina tävlingsresultat och det är så klart en svår sak att förhålla sig till när du är tolv tretton år. Samtidigt som hästen är din samarbetspartner, som bäst kanske kan jämföras med en pardans eller konståkning i par – där begränsas ju dina möjligheter att lyckas av din partner på ett liknande vis – jag vet inte om det skapats nån litteratur om det men är antagligen också en riktigt intressant relation att undersöka.

 

Din bok kretsar kring dressyrtävlingar och att utvecklas som dressyrryttare. Det är kanske mindre vanligt i hästboksgenren än hopptävlingsskildringar? Hur tänker du kring dressyrskildringar i litteraturen och i din text? Minns du några läsupplevelser? Vad är viktigt för dig när du skildrar sporten, jag tänker då både innehållsligt, vad du vill få sagt och synliggöra kring sporten rent tematiskt, men också konstnärligt. Hur vill du arbeta rent litterärt, till exempel språkligt med dressyrupplevelsen? (I fortsättningen som kommer nästa år kan man se fram emot ännu mer dressyrskildringar, men de är viktiga redan här i första delen)

Jag ägnad mina tonår helt åt dressyr. Jag red ofta tre hästar per dag, jag levde för sporten. En vilja som tidigt föddes i mitt skrivande var att jag ville göra litteratur av dessa upplevelser. Att sätta språk på känslan av att rida en häst i form, eller att inte lyckas göra det. Språket vill jag ska vara så nära det språk som talas inom sporten som möjligt. När jag var aktiv ryttare fanns faktiskt ingen skönlitteratur som gjorde detta. Jag har fått mycket inspiration från andra hästböcker – men jag kan inte säga att just ridscener i dressyr har funnits på ett sånt sätt som jag vill skriva. Så dressyren har jag inte hämtat från annan litteratur utan från verkligheten och försökt sätta över den i språk.

IMG_3794

Malin på en prisutdelning med Joleva, eller May moon som hon egentligen hette, några år senare.

Sedan finns en annan aspekt, som också verkligen är viktig för mig som författare, och det är att berätta om sportens villkor. Där finns mycket som inte är lätt att hantera, som har med hur ryttarens villkor är beroende av ekonomi och tillgång till bra träning. För ponnyryttaren är utövandet av sporten extremt nära knutet till föräldrarna. I en ålder då de flesta ”vanliga” ungdomar bryter sig loss från sina föräldrar knyts ponnyryttaren närmare sina föräldrar genom att de åker på tävlingar och träningar tillsammans och ungdomen är helt beroende av supporten för att kunna avancera. Här finns så mycket att undersöka! Jag har så många böcker kvar att skriva, jag har bara börjat. I detta skrivande har jag en tydlig förebild i Nan Inger Östman, hennes Ponnyallsvenskan och Rosettjakten problematiserar sporten på ett intressant vis. Jag vill fortsätta det utforskandet, och jag tänker att jag kanske har ett lite annat perspektiv eftersom jag faktiskt varit den unga ryttaren som varit helt dedikerad sporten.

Jag tänker också på häst-personen som identitet när jag läser boken. I min läsning är häst-identiteten kanske ett alternativ till andra möjliga identiteter (som att delta i tjej-kill spelet till exempel). Jag får en självklar känsla av att det att höra hemma i stallet och vara en kämpande ryttare får stor betydelse för alla huvudpersonernas utveckling. Vill du säga något om vad just du tror att karaktärerna hittar i stallet och ridningen och tävlandet som är så viktigt för dem? Kanske är det inte samma saker för Petrus som för Athena? Hur kommer upplevelserna i stallet och tillgången till den världen att påverka deras utveckling tror du? (Det du kan säga utan att avslöja för mycket om fortsättningen…)

 Intressant fråga. Ja, jag tror stallet erbjuder en stark och alternativ identitet. Tillvaron i stallet kräver mycket av ungdomen, du blir kompetent, ansvarstagande och både fysiskt och psykiskt stark. Särskilt för tjejer är detta ofta en räddning undan ett destruktivt kvinnoideal. Alla Dalsboryttarna lever helt genom sin stallidentitet och får genom det en slags professionalitet. De är nån genom det, på ett liknande vis som många vuxna får sin identitet och en ökad självkänsla genom sin yrkestitel.

Tävlandet har olika funktion för Athena och Petrus. Petrus vill vinna till varje pris. Athena har ett bredare fokus men det är också så att hon inte behöver oroa sig så mycket för tävlingarna för hennes ponny kan mer än henne och hon känner sig starkare tillsammans med honom. Petrus vet aldrig vad som kommer hända och kan inte lite på Pi. Det gör såklart att

 Förutom Athenas utveckling som ryttare och en skildring av dressyrsporten och tävling så tänker jag att det också finns mycket vardagshäng i stallet i texten. Det handlar om att växa upp i ett stall helt enkelt, tillsammans med sina hästar och människor, och om stallets alla vardagliga glädjeämnen och problem. Det handlar också om sociala kulturer i ett stall upplever jag och olika sorters stallgemenskaper (eller avsaknad av gemenskap) ställs mot varandra i berättelsen. Att stallet är alltings referensram märks inte minst i språket, skolan liknas vid ett sånt tråkigt stall där hästarna jämt står inne och man aldrig får rida ut i skogen. Jag blir nyfiken på var du hämtar din inspiration från till bokens stallvärldar, och hur du jobbar för att bygga upp och få liv i stall-världen? Vad är viktigt för dig när du skildrar stallet som fysisk och social plats?

 Jo, jag tänker att jag skildrar Athenas känsla av olika hästvärldar, vilket är hennes mycket subjektiva känsla. Jag hämtar inspirationen framförallt från min egen tid som ung aktiv ryttare. Känslan av att andra hade en gemenskap som jag inte tillhörde, den glada känslan när jag kom med i ett lag och de andra föräldrarna busvisslade när jag fick pris, de olika ekonomiska tillgångarnas påverkan på den unga ryttaren kändes jag också av tydligt utan att helt förstå det. Vad som är viktigt? Att hela min bok ska utgå från Athenas hästidentitet, boken ska vara lika ”fanatiskt” hästig som jag var när jag var tolv, språkligt använder jag gärna metaforer från hästvärlden, det är viktigt för mig också att språket är det som pratas i hästvärlden. Jag tror allt egentligen bottnar i att jag vill skapa litteratur av den världen jag var del av. Jag vill inte konstruera om eller tänka en massa, jag utgår från ett inlyssnande av vad jag upplevt i verkligheten och försöker omvandla det till språk och fokusera vissa teman och skapa ett dramaturgiskt driv kring dem.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s