Boksamtal: Hoppet

I höst har BaraHästböckers Katja en egen bok på gång och Malin inte mindre än två egna böcker, och vi passar på att prata om våra egna berättelser här på bloggen. Vad har rört sig i huvudet på den som skriver? Vi tänker relationer mellan människor och hästar, mellan människor och människor i ett stall, intrig, språk och på det där speciella med att skriva just hästböcker- om det finns? Den här veckan pratar vi om Malins bok Hoppet, tredje delen i serien Ponnykompisar.

Hoppet handlar om Stig och ponnyn Bim och om att hoppa för allra första gången. Om att erövra något man inte kan som är lite läskigt. Och om alla känslor det kan väcka. När jag läser boken tänker jag mycket på den där längtan efter att lära sig. Hur jag plöjde alla faktaböcker jag kunde hitta om hästar och ridning när jag var barn och red. Men samtidigt går det inte att lära sig allt där, inte allt det som har att göra med känslor och hur det är att ha relationer till hästar och människor. Där tänker jag att skönlitteraturen är en annan slags samtal. Jag blir lite nyfiken på vad du vill prata med dina unga läsare om? I ditt författarskap och i den här boken, och kanske särskilt med dem som är ganska nya, både i läsningen och i ridningen?

Ja, det finns mycket som vi inte kan lära oss i faktaböcker – eller på ridlektioner, som handlar om känslor och relationer. Där tror jag skönlitteraturen verkligen kan hjälpa. Jag skulle önska att fler ridskolor lyfte in hästböckerna mer i undervisningen och gav plats till samtal kring berättelserna. De ger en möjlighet att växa som hästmänniska och ryttare.

I mina böcker vill jag sträcka ut en hand och en spegel, till de unga ryttarna och berätta

BaraHästböcker på bokmässan!

 

BaraHästböckers Katja (Timgren) och Malin (Eriksson) spånar för fullt tillsammans inför bokmässans alla spännande samtal. I år kommer vi att prata hästböcker med både barn och vuxna på flera scener. Vi ser fram emot att träffa andra hästboksälskare där:)

Lördag (29 september) klockan 12.30 pratar Malin och Katja om Hästbokens möjligheter tillsammans med hästboksförfattaren Angelica Öhrn på Litteraturscenen. Hör oss prata

Boksamtal: Vad som än händer

I höst har BaraHästböckers Katja en egen bok på gång och Malin inte mindre än två egna böcker, och vi passar på att prata om våra egna berättelser här på bloggen. Vad har rört sig i huvudet på den som skriver? Vi tänker relationer mellan människor och hästar, mellan människor och människor i ett stall, intrig, språk och på det där speciella med att skriva just hästböcker- om det finns? Den här veckan pratar vi om Katja (Timgrens) Amanda och Ila Vad som än händer, som är den fristående fortsättningen på Amanda och Ila Från och med nu.

Malin: Jag tycker boken rör sig mellan spänningsfälten kärlek och avundsjuka. Amanda och Sabina har olika villkor i träningsgrupperna på grund av vilken häst de har. Samtidigt finns ytterligare en valuta: Kunna rida. Sabina har inte ridit så länge som Amanda. Hur har du tänkt kring dessa spänningsfält?

Katja: Jag har bland annat tänkt att känslan av orättvisa är viktig. När man växer upp funderar man ju över världen, och vill att den ska vara rättvis. Och Amanda älskar ju verkligen sin häst Ila, men samtidigt förstår hon att Ila inte kan ge henne så bra möjligheter att utvecklas och konkurrera som ryttare. Ila är ju “bara” en nordsvensk travare, och dom som har ridit henne har inte varit så duktiga. Gemenskap kontra konkurrens tänkte jag också mycket på när jag skrev. Amanda ser Sabina som en konkurrent, för att hennes häst är bättre. Dom konkurrerar också i skolan om social status, och där är Sabina, som är i ett utsatt läge i skolan ett slags hot mot Amandas status, så att Amanda i början känner att hon måste undvika henne. Samtidigt som gemenskapen i vardagen i stallet och kärleken till hästarna och ridningen för dem samman allt mer. Så övergår det som började som avundsjuka och förakt så småningom i kärlek. Intrigen handlar mycket om hur stallet blir en plats där en relation som har varit bara distans och konkurrens verkligen kan förändras. Där det som såg ut att vara helt omöjligt med tanke på förutsättningarna kan hända.

Intervju Nan Inger Östmans dotter Lotta Brundin Gyllensten

Nan Inger Östman är en av de författare som betytt allra mest för dagens svenska hästboksgenre. Kanske allra mest. Hennes namn lyfts ofta fram när samtida författare nämner förebilder. För mig (Malin) har hennes böcker betytt mycket. Hon skriver om specifikt hästrelaterade frågor på både ett psykologiskt och sociologiskt djuplodande vis och skapar genom det litteratur av hästvärlden.

 I våras boksamtalade vi om Nan Inger Östmans hästroman Rosettjakten, de kan du läsa här. Nu fortsätter vi undersökandet av författarskapet. Malin ringde upp Nan Inger Östmans dotter Lotta Brundin Gyllensten för att få vete mer om vad som skedda bakom kulisserna.

 Berätta om Nan Ingers skrivande, från din vy. Känner du igen den hästvärld hon skriver om?

 Jag kan se hur miljön runt mamma blev material för böckerna genom hela författarskapet. Först när hon jobbade som journalist på en redaktion fanns det med i böckerna, sedan kom hästlivet och med det hästböckerna, senare när min syster startade hunduppfödning kom böckerna som handlar om hundar.

Mamma använde det som fanns omkring henne. Vi visste vad böckerna handlade om –