Boksamtal: Vad som än händer

vad som än händer omslagI höst har BaraHästböckers Katja en egen bok på gång och Malin inte mindre än två egna böcker, och vi passar på att prata om våra egna berättelser här på bloggen. Vad har rört sig i huvudet på den som skriver? Vi tänker relationer mellan människor och hästar, mellan människor och människor i ett stall, intrig, språk och på det där speciella med att skriva just hästböcker- om det finns? Den här veckan pratar vi om Katja (Timgrens) Amanda och Ila Vad som än händer, som är den fristående fortsättningen på Amanda och Ila Från och med nu.

Malin: Jag tycker boken rör sig mellan spänningsfälten kärlek och avundsjuka. Amanda och Sabina har olika villkor i träningsgrupperna på grund av vilken häst de har. Samtidigt finns ytterligare en valuta: Kunna rida. Sabina har inte ridit så länge som Amanda. Hur har du tänkt kring dessa spänningsfält?

Katja: Jag har bland annat tänkt att känslan av orättvisa är viktig. När man växer upp funderar man ju över världen, och vill att den ska vara rättvis. Och Amanda älskar ju verkligen sin häst Ila, men samtidigt förstår hon att Ila inte kan ge henne så bra möjligheter att utvecklas och konkurrera som ryttare. Ila är ju “bara” en nordsvensk travare, och dom som har ridit henne har inte varit så duktiga. Gemenskap kontra konkurrens tänkte jag också mycket på när jag skrev. Amanda ser Sabina som en konkurrent, för att hennes häst är bättre. Dom konkurrerar också i skolan om social status, och där är Sabina, som är i ett utsatt läge i skolan ett slags hot mot Amandas status, så att Amanda i början känner att hon måste undvika henne. Samtidigt som gemenskapen i vardagen i stallet och kärleken till hästarna och ridningen för dem samman allt mer. Så övergår det som började som avundsjuka och förakt så småningom i kärlek. Intrigen handlar mycket om hur stallet blir en plats där en relation som har varit bara distans och konkurrens verkligen kan förändras. Där det som såg ut att vara helt omöjligt med tanke på förutsättningarna kan hända.

Malin: Ja det är intressant, hur olika platser skapar olika statussystem (eller rangordning för att använda en hästterm:)). Och olika möjligheter som skapas utefter detta. Hur mycket styrs våra möten av rangordning?

Katja: Jag tänker att den frågan är akut viktig när vi växer upp. Boken utspelar sig ju i stallet, men i bakgrunden finns skolan, där Sabina och Amanda som är tolv och tretton år lever i en verklighet med mycket hot och där status är viktigt. Stallet blir kanske en fristad från det. Samtidigt som det finns rangordning där också, men inte på samma sätt. Sabina som är mobbad i skolan och har ett akut hot hängande över sig där, kan i stallet, tack vare sin häst och att hon blir synlig på andra sätt få en annan status. Jag tycker ju om att tänka på stallet som en värld i världen. Och så är det också här, tänker jag. Stallet är en värld där det skapas andra möjligheter.

Malin: En stark mening är den när Sabina skriker: Du vet ingenting om hur mycket jag kämpat. Det känns in på bara skinnet.

I stallet finns också ridläraren Ylva, som rör sig i bakgrunden och har motiv som kanske inte är helt tydliga, men som påverkar Amanda. Hur har du tänkt när du arbetat fram Ylva? Vilken är hennes plats i berättelsen?

Katja: Det finns ju en tradition i hästboksgenren att stallet ofta är ett matriarkat. Så är det ofta i verkligheten också. Ylva är den vuxna person som har makten, och med den också ansvaret. Jag tänker att man ofta inte förstår maktens motiv när man växer upp därför att man ännu inte kan se maktens ansvar. Och Amanda, jagberättaren som ser världen i texten, har ju en kluven relation till Ylva, även om hon mest tycker om henne. Men när Ylva till exempel bestämmer att Amanda och Ila inte får starta i den svårare hoppklassen, medan Sabina, som rider sämre får det, så verkar ju allt bara så orättvist. Ylva behöver ta svåra beslut för att skydda flickorna i stallet från risker. Men Ylva är också en sluten person. Så för Amanda verkar det stundtals bara hemskt och orättvist att det blir som det blir.

Överhuvudtaget finns det många perspektiv som krockar i berättelsen. Amanda och Ylva. Men också Amanda och Sabina. Som att Amanda först inte kan se hur Sabina kämpar med sin ponny och med mobbningen i skolan, för hon är så upptagen av sitt eget kämpande, med en ung nordsvensk som i början var för svår för henne. Det ser ut som att Sabina bara har fått allt gratis, i Casper, den duktiga ponnyn som har tävlat på riktiga tävlingar i stan.

Malin: Ja, precis, spänningsfälten kommer ur detta tänker jag. Men jag upplever inte att kärleken som uppstår – får akta mig för att avslöja för mycket här – men att den växer ur avund, utan den har egna fristående rötter. Hur har du tänkt med kärlekshistorien?

Katja: Ja, kärleken är ju en överraskning i boken. Av många skäl. Bland annat för att det börjar i avundsjuka och förakt. Jag har tänkt som du, att kärleken inte, eller i alla fall inte bara, kommer ur olika lager av avundsjuka och beundran mellan dem. Jag tänker att det också handlar om att Amanda utvecklas i relationen till Sabina så att hon blir tryggare och kan se sin egen sårbarhet. Att det i boken finns något bakom konkurrensen och statusen, där dom kan känna igen sig i varandra? Att de båda kämpar med att bli bättre ryttare, och klara av sina hästar, att dom båda är rädda för mobbarna i skolan, att dom båda älskar stallet och hästarna. Glädjen i att tillsammans träna och klara av hästarna och över vardagen i stallet växer. Det har nog också att göra med att stallet är den där världen i världen, där man också kan bli en annan än den man är i den andra världen.

Malin: Du skriver både hästböcker och andra ungdomsböcker. Innebär det för dig nån skillnad? I så fall vad?

Katja: Spontant tänkte jag svara nej här, det är ju samma kamp med att hitta och skapa en språkvärld för karaktärerna, hitta en form för texten, hur berätta, vad är kärnan. Sen tänker jag att mitt intresse för makt går igen i hela mitt författarskap men på olika sätt. Men en sak som har varit annorlunda är att jag när jag började skriva hästböcker kom i kontakt med minnet av att älska att läsa på ett sätt som jag nog inte gjort innan. Det är som att jag har vetat när jag har skrivit böckerna om Amanda och Ila exakt hur mycket någon kanske kommer att älska att läsa dem. Att de kanske kommer att vara det första någon verkligen älskade att läsa i sitt liv. Vad som står på spel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s