Genresamtal: Hästkaraktärer vi minns

Nu startar ett nytt tema här på bloggen. BaraHästböcker är nyfikna på hästarna i litteraturen och undersöker hur de skrivs fram och  hästarnas roll i vårt eget skapande. Idag startar vi med de litterära hästar som bor i vårt inre. Fyll gärna på med era egna starkast levande hästbokshästar.

Malin säger: Kanske har vi pratat för lite om hästen i vår boksamtal? Hästarna är ju kanske ändå de viktigaste karaktärerna i en hästbok. Den första hästen jag tänker på är Silver, i Britta och Silver. Jag minns hans hoppglädje, hans små spetsade öron varje gång Britta kommer in i stallet, och det enorma vemod som finns i de senare böckerna, när Britta egentligen borde sluta rida ponny men inte vill skiljas från sin älskade Silver – en känsla som jag så kunde identifiera mig med som nioåring, ständigt planerande hur jag och min älskade Fleur (Flower i mina debutböcker om Joanna) aldrig nånsin skulle skiljas åt. En annan oförglömlig häst från samma serie är den busiga skäcken Billy, ständigt skenande med en ägare som borde haft en moppe istället. Ja, när jag tar mig tillbaka till Pahnkes litterära värld står hästarna på rad i mitt minne.  Lille-man, Sessan, Skarpheden, de två ponnyerna Tim och Tom. Alla med tydliga egna personligheter.

Och Cayenne, det stora, stabila, tråkiga fuxfärgade halvblodet som är den stora hästen Britta övertalas att rida. Silvers antites. (Jag tycker förövrigt att växa-upp-motståndet i Britta och Silver borde vara ett intressant ämne att undersöka för någon litteraturvetare.)

Katja säger: Jag älskade ju Woldes Twiggy-böcker när jag växte upp och utan den oförglömliga hästkaraktären Twiggy skulle det ju inte ha blivit några böcker alls. Jag ser framför mig resterna av bokprojektet, ungefär som en affisch där någon har klippt ut själva motivet, ligga i livlösa högar. Twiggys egna vilja och oberäknelighet och såklart kärleken till henne är verkligen navet som allt kretsar kring. Twiggy-karaktären hjälpte mig också att förhålla mig till verklighetens hästar tror jag. Ridskolan fokuserade ganska mycket på kontroll och ordning, viktiga delar i att lära sig rida, men hästarna levde ju med allt vad det innebar av oberäknelighet och kompromisser… Särskilt sen när hästen Lotta flyttade hem till vår gård betydde läsupplevelserna, som Twiggy, mycket. För att förstå något av det med hur det är att ha en relation till en annan som också lever och vill saker, samtidigt som man utövar en sport och har olika föreställningar om att man ska leda och kontrollera.

Anna säger: De första hästar jag tänker på är (såklart) Tuva-stallets. Nordisarna Granis och Rejsab, Trullan, Contessa, och Killen, trots att han bara är med ett kort tag i serien fastnar han, som en häst som en älskar, trots att han är svår. Sen minns jag Black Beauty. Kanske mer filmen än boken. Jag hade en period där jag alltid satte på den filmen för att få en rimlig anledning att gråta – snacka om sentimentalitet! Vitnos och Vips är också starka karaktärer i mitt minne.

Att Tuvastallets hästar fastnar tror jag är att en som läsare får följa dem så länge, ibland från födsel, ibland till död. Det är en vardagsskildring där dramatiken ligger i de små händelserna. Lena Furberg skildrar också hästar så levande – i både bild och text. Jag upplever också att berättaren i serierna är lika intresserad av människor som av hästar. Det är helt enkelt en serie som verkligen låter stallet vara den kompletta värld som det är.

Malin säger: En annan stark läsupplevelse, som blandar verklighet med fiction och skriver fram en viktig bit hästhistoria är Marie Louise Rudolfssons Vildrussen. En historisk hästroman om hur Gotlandsrussen räddades från utrotning genom att Lojsta hed skapades. När jag läste den hade jag ägnat en hel del tid åt att undersöka mitt russ Fleurs härstamning. Och här plötsligt fick hästar vars namn jag hittat i hennes stamtavla liv – det var en fantastisk läsupplevelse.

Sedan måste jag också nämna en annan av Marie Louise Rudolfssons litterära hästar, Pysen. Jag liksom sögs in i huvudpersonen Mimmis kärlek till honom. Det är en viktig del av många av mina läsupplevelser, att få dela huvudpersonens starka relation till hästen. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s