Hästarna i vårt eget skapande

Katja säger: Vi har ju tema hästkaraktärer här på bloggen just nu, och idag tänkte jag att vi skulle ta oss an temat via våra egna skapanden. Vilka hästkaraktärer skapar ni? Har de verkliga förebilder eller hur kommer de till er? Hur tänker ni kring relationerna mellan hästarna och deras människor?  Och vilka konstnärliga dilemman brottas ni med när det kommer till att skildra/konstruera hästen i texten (konsten)?

Malin säger: Hästen är så klart alltid viktig när jag skriver. I många böcker finns en verklig häst som förebild, i Ett eget lag finns min systers welshponny Master, i ponnykompisar finns Jova, som hette Joleva i verkligheten och som mina föräldrar köpte när jag var för liten för henne (men som jag sedan växte i och tävlade i dressyr i många år). Andra hästar kommer från min fantasi och får form och liv så det blir verkliga, det gäller för Sol i Malva-böckerna, Bim i ponnykompisar, Alven i Rakt mot hindret (dock hämtar jag mycket från egna erfarenheter i det som händer Alven). När jag skriver detta funderar jag på om det blir en skillnad i porträtten om de växer fram väldigt nära en verklig häst eller skapas ur fantasin. Jag tror egentligen inte det. Och jag gör likadant med människor, vissa som Athenas farmor och tränare Nenne har verkliga förlagor, andra är ur fantasin, som Athena själv, och Stig. Men fantasin lånar såklart beståndsdelar av verkligheten och ofta tar det en annan väg runt, så när de sen finns där nerskrivna kan jag se att aha, där finns drag av den hästen eller den personen. 

Anna säger: Jag har ju (ännu) inte skrivit någon hästbok, men hästkaraktärer har jag skrivit – i prosatexter, akademiska texter, i film och teater. Jag har då i princip alltid haft en verklig häst som förebild. Bonzo, Suki, Jackie och Candy är mina främsta förebilder. De är hästar jag kände på ridskolan där jag red som barn, och de två första fanns i min bästa kompis stall. När jag skriver hästkaraktärer skriver jag dem nog främst utifrån relationen mellan häst och flicka. Jag skriver tex inte utifrån hästens perspektiv – kanske främst för att jag inte vill förmänskliga eller ta mig friheten och rätten att tro att jag kan göra det. Dessutom tycker jag att just relationen är så fruktansvärt intressant. Bland annat skriver jag mycket om hur den relationen präglas av idéer om hur den borde vara – och hur den inte kan leva upp till dessa idéer. Jag skapar alltså hästkaraktärer och -relationer i dialog med bland annat andra hästböcker, -serier och -filmer, och låter ofta intertextuella, fiktiva hästar få en roll i min text. Det jag tänker är ett dilemma i skildringen av hästar är att skapa en karaktär som inte bara är en del av människokaraktären, som inte (bara) blir en metafor för människokaratärens utveckling. Jag tänker också på skillnaderna mellan häst- och människokaraktärer, tex hur de förhåller sig till att vara statiska eller dynamiska, platta eller runda. Kan en beskriva en häst enligt samma dramaturgiska principer som en människa? Jag tror inte det, för då blir det ett förmänskligande, och icke-mänskligt liv följer inte den mänskliga fiktionens mönster. Jag tror att det gäller att vara lyhörd för andra karaktärsdrag, och att också vara medveten om sina begränsningar som (mänsklig) författare.  

 

2 reaktioner på ”Hästarna i vårt eget skapande

  1. I mina böcker är hästarna självklart karaktärer i egen rätt, liksom människorna antingen huvudroller, biroller eller statister. Hur de känner sig får man sluta sig till av hur de beter sig – ibland beskrivs ju även människor enbart utifrån. Men en gång började jag på en bok från hästens perspektiv, berättat i tredje person eftersom hästar inte har mänskligt språk . Det var rätt kul, meningen var att läsarna skulle förstå mer än hästen grundat på vad hästen uppfattade med sina sinnen. Att det inte blev något var nog mest för att jag inte funderat klart på storyn.

    Liked by 1 person

    • Låter spännande! Tror du att du kommer skriva klart den? Jag tänker att jag inte läst nån bok utifrån hästens perspektiv där hästen inte är förmänskligad, där rösten utgår och driver ett mänskligt sätt att förnimma världen. Det skulle vara så intressant att läsa en bok som likt Kerstin Ekmans Hunden försökte komma helt nära hästens röst.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s