LÅNGLÄSNING: B. Wahlströms Ungdomspocket för 1.75/1.95. Del 2.

Detta är andra delen av mitt inlägg om B. Wahlströms Ungdomspocket, en bokserie jag hittat på min mammas vind och som gör mig nostalgiskt lycklig, men som också väcker en rad tankar om hästbokens olika genrer, om värderingar och ideologier, och om kärlek till hästar och till läsning.

20181002_094022Jag plockar upp Anne-Marie Jakobssons Ponny-klubben My travar vidare, en feel good-bok som beskriver vardagen för tjejerna i ponny-klubben. Jag njuter av denna vardag, den är så detaljerad och tar mig som läsare rakt in i stallet. När tjejerna bestämmer sig för att ge lektioner till några elever, väcks en intressant fråga om pengar. Eleverna, eller deras föräldrar vill betala, men det finns samtidigt några personer i texten som tycker det är fel av tjejerna att ta betalt. Jag tänker att detta är ett dilemma som sammanfattar arbetsvillkoren i stallet bra. Vad ska kosta och vad ska en betala för? Vad innebär det att ”göra rätt för sig”? Var går gränsen mellan fritid och arbete? Jag uppfattar att det finns normer om detta, synliga och osynliga, som på många sätt är motstridiga. I flera av de böcker jag läst här uppmuntras företagsamhet,  samtidigt som obetald arbetskraft är en norm. Ponny-klubben ger inga svar, men väcker diskussionen.

Anneli Bergs Ponny-klubben och Häxan (obs! en annan ponny-klubb, det finns flera sådana!) handlar om Helene som arbetar på ett ridläger. Det är en text som blandar realism och äventyr, på ett relativt romantiskt sätt. Helene har förälskat sig i den ”omöjliga” ”sagohästen” Häxan. Hon är vacker och snabb, men ingen har lyckats rida in och tämja henne. Dramaturgin kring inridning är ett vanligt motiv i hästböcker, och denna text följer mönstret. Helene vinner Häxans (jag fascineras av namnet! det är så tydligt att det handlar om ett sto, som inte följer reglerna för hur en häst ska vara – en situation som kan jämföras med hur mänskliga kvinnor kallas och görs till häxor, och straffas för det) förtroende, kan starta henne i en tävling, och därmed förtjänar hon hästen, får Häxan och räddar henne därmed från slakt.

Min första ponny av Jane Eliot handlar om Sandy, som efter familjens flytt ut på landet ska få en egen häst. När Sandy med sin styvpappa besöker stuteriet för att hitta en häst, tycker hon att hästarna där är för fina och opersonliga för henne. Hon känner sig underlägsen hästen. Det blir tydligt att hon vill ha en häst son person och inte som prestation. Istället kommer en annan flicka, Karen, och ber Sandy om hjälp. En vanvårdad häst behöver köpas för att räddas från den elaka man hon bor hos. Karen, som saknar pengar, och Sandy, vars föräldrar har, personifierar den makt och maktlöshet som ligger i (bristen på) pengar i hästvärlden. Här, liksom i Häxan, följer dramaturgin mönstret rädda häst – tävla – vinna. Här finns det också några antagonister, som inte tror att den Sandys magra häst någonsin kan vinna över de fina ponnyerna. Det finns ett revansch-motiv, en vilja att ”visa dem”, kombinerad med en anti-arrogans-tematik.

Jag avslutar min läsning av mammas pocketar med två serier av Anna-Lisa Almqvist. I Ingen är som Zorba lever Mette med sin mormor, en tävlingsryttare, och hennes häst Zorba, som i början är skadad och inte kan ridas. Hela premissen är intressant, eftersom den beskriver en kvinnogemenskap över generationsgränser. Här finns Mette, mamma (som dock bara är en bifigur eftersom hon inte är hästintresserad) och mormor, någon pappa har aldrig funnits i bilden, och det sägs en gång rakt ut att ”pojkar är alltid så bråkiga”. Här är dramaturgin något annorlunda, eftersom hästen redan är ägd av protagonisterna och den är framgångsrikt tävlad, istället handlar det om sjukdom och tillfrisknande. Dramatiken i texten ligger istället utanför själva hästen, även om den i första delen är tydligt kopplad till Zorba. Någon har tjuvridit honom och det är ett mysterium vem. Teman som cirkulerar kring bestraffning och rättvisa präglar texten. Och eftersom boken också utspelar sig i en liten stad, liknar den på flera punkter Almqvists andra serie, Tvillingarna Bohm, som jag skrev om i förra inlägget. Del två av Zorba flyttar dramatiken ännu längre bort från stallet. Nu handlar det om en pyroman som härjar i samhället. Den verkliga brottslingen beskrivs knappt, mer än att han ”ser ut som en vanlig människa” – vilket i sig är intressant och visar på en övergripande vilja hos Almqvist att luckra upp gränserna mellan ond och god, och ifrågasätta de småstadsvärderingar som snabbt dömer. Den lilla staden är full av skvaller – men texten är tydligt negativ till detta. Ingvar, en pojke som beskrivs som udda och ”lite efter”, anklagas för allt ont som händer, men Mette och hennes vänner rentvår honom. Det är tydligt att barnen här besitter kompetens, både i det att de klarar av att göra saker, men också en etisk kompetens – de dömer inte oskyldiga lika lätt som vuxna. Del två är ännu mer äventyrlig än del ett, här förekommer flera dramatiska jakter och slagsmål. Och i kontrast till detta finns mormor som med god mat och omtanke får stå för den del av vuxenvärlden som inte är elak.

Almqvists Stallkamrater befinner sig i en annan genre än Tvillingarna och Zorba. Detta är en berättelse om flickskap, vänskap och uppväxt. Barbro och Stella är vänner som tillsammans, under en sommar driver en ridskola (här finns åter det företagsamma representerat). De är mycket olika, och Barbro, huvudpersonen, upplever att Stella förändrats. Barbro är osäker, älskar hästar, tar hand om den övergivna hunden Dino och den yngre flickan Ingegärd, är ordentlig och ekonomisk. Stella är självsäker, tävlingsinriktad och killintresserad. Barbro börjar tycka att Stella är oansvarig och fånig. Hon känner sig också flera gånger underlägsen Stella, som beskrivs som snyggare och smalare än Barbro – vilket ger Barbro en sorts underdog-position. Texten skildrar alltså bästisskap och dess problem. Förutom Barbro och Stella finns pojkarna Bernt och Mikel i texten. Bernt intresserar sig för Barbro, vill bli läkare, och börjar tycka allt mer om hästarna. Mikel däremot stör Barbro, förälskar sig i Stella och är lika oansvarig som hon, och deras relation blir en tävlingspräglad flört. Även här finns det äventyr. I första delen finns män som tjuvrider, och utgör hot mot hästarna. I andra delen råkar Stella ut för en olycka när hon faller av hästen. Beskrivningen av Stella fördjupas under berättelsens gång, och hon blir en av de mest intressanta karaktärerna. Hon och Barbro är två mycket olika hästflickor, och fastän Barbro stör sig på Stella kan hon inte sluta älska henne – vilket också gör det svårt för mig som läsare att falla in i ett slentrianmässigt dömande av Stellas oansvar. Det sägs en gång att ”det är många som kommer bli olyckliga för Stellas skull”, och det uttrycket tycker jag är intressant. Det beskriver en flicka som är omöjlig att få, men också omöjlig att inte vilja vara med.

Ett annat intressant spår, som återkommer i Almqvists tre bokserier, är hundarna. Här finns Panko i Tvillingarna, Panther i Zorba, och Dino i Stallkamrater. Alla är de oförstådda, och framstår i början som farliga. Men när protagonisten lär känna hunden blir det tydligt att de bara är missförstådda. Och mot slutet blir hunden hjälten i dramat. I Dinos fall sker det dock inte förrän efter att han dödats, först då får han upprättelse. Jag ser ett motiv där hundar blir misstänkta, men inte förtjänar att bli det, medan de män som misstänks, oftare är de brottslingar de verkar vara. Jag läser detta som att Almqvist står på djurens sida, en sida där vuxna män allt som oftast är problem och hot.

I den tonen, på den sidan, slutar jag denna gångs läsning av mammas böcker, jag ställer tillbaka dem i bokhyllan i det blommiga vindsrummet. Stänger tillfälligt dörren till rummet som bär på en historia av hästar och läsning. Men snart öppnar jag det nog igen. Trava lugnt!

/Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s