Genresamtal: Vad önskar vi oss av genren?

Malin säger: Nu är det snart två år sedan vi startade upp BaraHästböcker, det har varit en fantastisk tid då vi plöjt massa hästböcker. Nu när vi startat upp vårsäsongen vore det roligt att drömma lite. Vilka hästböcker längtar vi efter att läsa, som vi ännu inte läst?

Katja säger: Jag längtar efter fler formexperiment i genren. Kanske fler poetiska hästböcker? Jag tänker på Mette Vedsøs ”Hest Horse Pferd Cheval Love”. Hästböcker som i språket och berättarkonstruktionen leker med hur man kan skriva en hästbok. Bilder i böcker för äldre vore också roligt att se. Kanske en bildberättelse för unga vuxna eller äldre tonåringar. Det finns ju en så stor tradition av tecknade serier om hästar tex, men

vid en viss ålder förväntas man överge bilderna som läsare. Det tror jag inte att läsarna vill. Tänker på Hilding Sandgrens bildberättelser för vuxna, ”Det som händer i skogen” och ”Vägarna är som tvättbrädor här” som inte är hästböcker men har mycket hästar i sig.

Malin säger: Ja, spännande! Jag vill också se mer spännande hästserier. Jag skulle också tycka det vore spännande att läsa en vuxenbok som berättar utifrån den unga hästtjejens perspektiv, typ Insekternas sång, men ännu mer fokus på vad ridningen gör med den unga tjejen. Insekternas sång är så sysselsatt med andra bitar. En naturalistisk psykologiskt djuplodande porträtt av att vara tretton och leva hundra procent i stallet. Jag vill överhuvudtaget ha fler böcker som är nördigt rakt i hästintresset och vad det gör med en människa och inte sysselsätta sig så mycket med det som finns i alla människors liv. Förstår du hur jag menar?

Katja säger: Jag tror jag fattar. Att den specifika erfarenheten av att hålla på med ridning ska få ta plats i böckerna? Det finns kanske som två linjer i genren nu, där man å ena sidan kan använda stallet som plats för att skildra konflikter och utveckling som hade kunnat äga rum var som helst egentligen. Och å andra sidan kan man skildra konflikter och utveckling i relationer till erfarenheter av ridning som inte hade kunnat hända någon annanstans? (Men som såklart även kan vara relaterbara för människor som inte rider i varierande utsträckning) De flesta hästböcker gör lite av båda kanske? Tycker du att det finns en trend i att använda stallet som fond när man egentligen inte vill skriva om riderfarenheter och hästrelationer i första hand? Vilka rid-specifika frågor tycker du tex kan utforskas mer och varför är det viktigt?

Malin säger: Jag tycker att det finns en sån inriktning. Det har ju länge funnits en slarvig utsaga om att hästböcker med litterärkvalitet handlar om mer än bara hästar och det gör avtryck i hästböckerna. Jag vill veta vad ridning gör med en människa. Vad relationen med ett djur gör med henne. Jag tänker att det finns mycket spännande frågor kring djuretik som böckerna skulle kunna ställa exempelvis. Jag tänker också på poetiska hästböcker, jag läste den danska författaren Josefin Klougart bok Om mörker där hästar och ridning finns med som ett tema, men som en metafor för andra frågor. Jag vill ha mindre hästar och ridning som metafor och mer vad de verkligen är att vara hästmänniska.

Anna säger: Jag håller med om allt ni säger. Jag älskar också Hilding Sandgrens serieroman – hade verkligen varit fint att se den poetiska tonen och bilderna men ännu mer hästfokus. Jag tänker att jag skulle vilja se fler olika hästmiljöer – tänker att det är lätt att fastna i ridskolemiljö, särskilt för svenska hästböcker, och det är ju förståeligt eftersom ridskolorna är en stor del av hästvärlden. Men jag skulle tex tycka det var roligt med en riktig överklasskildring – en värld jag själv inte alls känner till! Jag håller också med dig Malin om att det vore roligt med något riktigt nördigt. Och som svar på din fråga Katja, så tänker jag att det finns massor av erfarenheter som inte riktigt kan beskrivas i andra böcker. Tex skulle jag vilja läsa mer om den faktiska relationen till hästen – det att det är en relation mellan häst och människa, och hur en tar sig an den. Jag har ju tidigare skrivit om Karen McGoldricks The Dressage Chronicles. Den älskar jag! Den har allt jag önskar mig, riktigt nördigt kring främst dressyr, och också ingående hästporträtt. En svensk översättning vore på sin plats! Och fler böcker i samma stil önskar jag mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s