Malin om sin nya bok Varsågod och rid!

Det här är en dressyrroman, där läsaren får vara med mycket både på träning och tävling och där man får uppleva hur Var så god att rid (2)det är att rida dressyr på rätt hög nivå. Vad har varit viktigt för dig att få fram när du har skildrat hur det är att vara dressyrryttare? Hur har du velat gestalta det?

Jag vill skriva fram autentiska ridscener. Dressyrryttare som läser ska känna igen sig samtidigt som de läsare som inte provat rida på den nivån än får pröva det när de läser. Jag var först orolig för att lägga in så mycket ridning. För det är ju jättemycket dressyrridning i boken! Men sedan märkte jag att de funkade att använda ridningen som dramaturgiskt drivande. Oftast tänker man att det är lättare att skriva om hoppning för att det är tydligare vad som är utmaningen – att ta sig över hindren felfritt. Men faktum är att om man tar fasta på någon detalj, exempelvis ryttarens sits och sitsens betydelse så kan man skriva fram ett förlopp som går att relatera till för alla, oavsett förkunskaper.

Jag har i många år skrivit detaljerade ridscener i manus som refuserats, jag fick backa och lära mig att korta ner och lägga fokus på andra bitar i berättelsen för att lyckas fånga intresset för mina manus. Men nu känner jag att jag lärt mig tillräckligt mycket för att kunna gå tillbaka igen. Det viktiga är att skriva på ett sånt sätt att den som aldrig suttit på en häst också kan uppfatta vad som händer, precis som läsare kan fångas av Harry Potters quidditch-matcher så går det så klart att bli intresserad av dressyr. Jag tror faktiskt det är lättare i text än i bild. För det går ju att skriva så att man på riktigt är i känslan. Att titta på dressyr kan kännas invecklat och kanske lite tråkigt, ”de bara åker runt” – men mer fel än så kan man inte tolka det man ser. För den som rider är varje bråkdelssekund full av information och känsla, genom texten kan jag få läsaren att dela det.

Tränaren Nenne har en viktig roll i berättelsen. Vad har du för tankar kring henne och hur kommer det sig att just den sortens person som Nenne är har dykt upp i berättelsen?

Ja Nenne är jätteviktig och hennes och Athenas relation är direkt inspirerad av min relation till min första dressyrtränare, en äldre militärt skolad kvinna som lärde mig att träna med disciplin och envishet. Hennes träningar gav mig erfarenheten av hur livet blir större när jag satsar allt. Det har lagt grunden för mitt fortsatta liv, en strategi att återvända till.

För Athena handlar det också om att navigera i en värld där Petrus och Siri från början har tolkningsföreträde för vad det innebär att vara satsande dressyrryttare. Deras väg passar inte Athena, både för att hon inte har samma ekonomiska resurser men också för att hon har ett helt annat temperament. Men Nenne lotsar Athena framåt, och till sist hittar hon ”sin väg” som innebär minst lika mycket seriöst arbete men som hämtar kraft och riktning från en annan källa. Jag hade faktiskt önskat att jag själv fått läsa Varsågod och rid! som trettonåring. Jag tror det hade hjälpt mig hitta en bättre väg.

Jag tänker att texten handlar mycket om samspelet mellan häst och ryttare på flera nivåer. Dels i ridscenerna i själva skildringen av sporten, men också på ett mer ”personlighetsmässigt ” plan. Hur man funkar ihop som häst och ryttare. Vad har du själv för tankar kring samspel och personligheter? Vad har du velat utforska?

Redan innan jag skrev Ett eget lag så hade jag en version, som hamnade i papperskorgen, som handlade om att Athena inte ville ha en ”färdig häst” utan att hennes drivkraft var att anta utmaningen som en svår och outbildad. Min skrivprocess innebär ofta att jag skriver långt på en berättelse som får mig att hitta karaktärerna och den viktigaste grundtematiken men som inte håller i sin helhet.

Denna tråd har alltså funnit med från första stund. Men det är först i den här boken som den tar plats. Jag skriver ju om sporten och då finns självklart aspekten personkemi med, vissa hästar tycker man om särskilt mycket, precis som man gör med människor. Men här handlar det framförallt om vad man vill med sin ridning och hästens förmåga att möta upp det. För den som allra helst vill vinna tävlingar passar en ”färdig” häst, för den som sätter sin egen utveckling som ryttare högst kan en svår och outbildad häst vara mer rätt. Jag vill inte skriva mer, för då spoilar jag handlingen.

Men jag tänker att ridning kan vara antingen ett fritidsintresse eller en idrottssatsning. I många av mina hästböcker skildrar jag idrottsryttaren, och då är hästen att jämföra med din danspartner om du är tävlingsdansare, eller ditt lag om du är fotbollsspelare. Du behöver matcha också prestationsmässigt. Kemi och personlighet finns fortfarande med, men utbildningsnivå och talang är också avgörande när det handlar om tävlingsridning. Jag är intresserad av det ”professionella ” samarbete mellan människa och djur som tävlingsridning är. Det är också en intressant maktordning som ligger inbakad i detta. Athena snuddar vid den med utsagan ”man kan inte sälja sin vän för att vinna tävlingar”. Det finns mer än ett svar på den frågan, vilket Athena lär sig se genom berättelsens gång.

 

Serien handlar också mycket om att vara ett lag tillsammans och att söka efter sina olika roller i laget. Att vara kompisar och tävla tillsammans med allt vad det innebär. Och i den här delen skakar en oväntad olycka om ordningen i laget. Hur skulle du säga att laget och relationerna utvecklas i den här delen av berättelsen? Och hur utvecklas din huvudkaraktär Athena?  

Varsågod och rid! följer Athena genom en livsavgörande tid i hennes liv, där hon hittar ”sin väg” som jag skrev om ovan. Men detta sker samtidigt som Petrus hittar nycklar till sitt liv och vem han är. Athena och Petrus är lite som yin och yang, de är vänner som verkligen får anstränga sig för att förstå den andra, och eftersom de är i en ålder då de ännu inte riktigt vet vem de är så ger relationen dem identitetsutmaningar. I bok ett hittade de nya vänner, och båda har nu en vän som speglar dem, vilket hjälper dem att navigera. Jag tror att de nya vännerna är avgörande för att de ska kunna ta steget fullt ut och utvecklas åt olika håll.

Var så god att rid (2)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s