Boksamtal: Stormhästen

Malin säger: Detta är en bok som är full av karg natur som kretsar kring urbanisering. Den utspelar sig i en brytningstid, där det gamla ö-livets värden är under omförhandling. Dramaturgin byggs upp kring den från stan inflyttade pojken Flips kamp att kunna behålla hästen Storm, där ekonomin är största stormhastenhotet. Många klassiska hästboksmotiv finns med: Storm kommer likt Svarta Hingsten från havet och han tämjs av Flip. Flip får respekt från sin nya omgivning när han lyckas hantera hästen.

 

Hästbokens klassiska antagonist, eller antagonister i detta fall, finns med i form av tre bröder som i berättelsen inte går att särskilja utan som tillsammans skapar en hotfull mobb som försöker komma åt Flip och Storm. De är söner till öns rika hotellägare, som också representerar ett hot mot ö-livet och framförallt mot familjen som Flip är fosterbarn hos gård. Samtidigt gör dessa söner vid första mötet med Flip ett utspel mot honom, som bygger på att han inte är en riktig ö-bo. De ger sig på hans långa hår och feminiserar honom genom att fråga om han är en tjej. På nåt vis gestaltar boken en kamp om ön, där det är identiteten som öbo som är det mest attraktiva. Men en slags ”gentrifiering” är i omlopp.

Jag märker när jag skriver om boken att jag ser huvudhandlingen vara frågan om ön framtid, Storm och Flips relation placeras in i detta, men jag uppfattar inte att boken är särskilt intresserad av detta tema. Utifrån detta väcks frågan, är det – sina klassiska motiv till trots – verkligen en hästbok? Hur läser du den?

Anna säger: Jag håller med om så mycket av det du skriver. Det första jag tänkte på när jag läste Stormhästen är hur den är en så klassisk hästbok. Där finns motivet med pojken som tämjer den vilda hästen, pojken som är den enda som kan hantera hästen. Här finns dramaturgin kring hur han rider in den. Det finns också räddningsmotivet – Filip som räddar hästen – från stormen och havet men också från andra människor.

Även jag tänker på hur manlighet finns med som ett tema i texten. Att vara manlig är det riktiga i den här miljön. Att vara manlig hör också ihop med att bo på ön – staden feminiseras på ett sätt, och det lokala hyllas.

Just för att de här klassiska hästboksingredienserna finns med blir Stormhästen ovanlig, eller snarare otidsenlig. Den känns som en gammal bok. Att idag läsa en nyskriven hästbok där protagonisten inte är en flicka, och där miljön inte är nutid och ridskola, känns lite annorlunda. Jag vet inte om jag läser öns framtid som huvudhandlingen, inte bara. Jag ser nog Filips resa till att bli accepterad på ön som ett av huvudspåren. Men ön i sig tar ju onekligen stor plats. Den är både det eftersträvansvärda, personifierat av Filips släktingar och gården, och till viss del antagonisten – pojkarna som retar Filip framhåller ju också ö-skapet som det rätta sättet att leva. Jag tycker att hästporträttet ibland blir lite tunt – kanske för att det innehåller så många stereotypa delar – men vill nog ändå kalla boken hästbok. Jag ser den som både hästbok och en skildring av landsbygd-stad-relationen.

Malin säger: Intressant! Ja, det är nog en hästbok. Men som hästbok är den inte särskilt bra tycker jag. Det är en bitvis intressant bok – även om slutet känns lite hafsigt. Men som hästbok är den rakt av dålig. Varför? Därför att som du skriver gestaltningen av Storm är tunn, dessutom förmänskligas han på ett klichéartat vis. Exempelvis när Flip kämpat med att få rida på honom men misslyckats, men när de är i fara så låter Storm utan att det finns nån rimlig förklaring till det att låta båda flickorna rida. Hästar funkar inte så. Och jag tänker att ett grundläggande kriterium för att en bok ska vara en bra hästbok är att porträtten av hästen och häst-människorelationen är trovärdig. Håller du med?

Anna säger: Ja, det är exakt det jag menade med att hästporträttet är tunt. Det är inte trovärdigt och bygger för mycket på klichéer och hästen som symbol. Jag tycker nog i ärlighetens namn att även stad-landsbygd-temat är ganska klichéartat, men det är svårt att veta om det kanske beror på att boken inte utspelar sig i nutid utan i en diffus dåtid? Jag upplever ingen karaktär som riktigt trovärdig. Och uppdelningen mellan antagonist och protagonist är alltför tydlig för att det ska bli intressant tycker jag.

Malin säger: Så detta blir lite av en sågning… men jag vill inte vara allt för hård, jag roades av läsningen och språket tycker jag var bra och bilderna tydliga. Jag fick en stark känsla men det är intressant att fundera på hästboksgenrens kvalitetskrav. Jag tycker att diskussionen här visat på dess särart. Jag anser att det finns specifika krav på en bok för att den ska vara bra hästbok. Ser fram emot att klura vidare på detta!

stormhasten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s