Gästinlägg: SMOKY – EN AMERIKANSK ”VACKRA SVARTEN”

Denna vecka gästbloggar Tulla Hagström, författare till bland andra de populära Petra-böckerna, om två av de tidigaste hästböckerna.

Hästtokig var jag redan innan jag lärt mig läsa, men den hästbok jag kom att älska mest var Vildöga av Will James, som jag ärvt av min pappa. Jag läste den säkert ett halvdussin gånger som barn. Den svenska översättningen var tryckt 1933, i en tid då man inte räknade med så stora engelskkunskaper hos de Smokyunga läsarna. Därför fick den fyrbenta huvudkaraktären inte behålla sitt engelska namn, och översättaren redovisar i ett förord hur han tagit sig friheten att lägga in lite förklaringar om prärielivet. Boken kom i en senare översättning som Smoky, en cowboys häst.

Will James tycks ha varit en mångsidig man, konstnär innan han blev författare, och väl insatt i cowboylivet, som han skildrar inifrån. Hans egna illustrationer till berättelsen är i en klass som man knappast ser i nutida ungdomsböcker – ack, forna tiders illustratörer! (Vackra Svarten illustrerades av Jenny Nyström!) Smoky the Cowhorse publicerades i USA 1926. Till författarens förvåning – han hade skrivit med tanke på vuxna läsare – belönades den 1927 med ett pris för bästa barnbok.

Liksom i Vackra Svarten skildras ett hästliv från födelsen till ålderdomen, där hästen upplever skiftande öden, används för olika uppgifter och behandlas ömsom väl, ömsom illa av människorna, det senare ibland av grymhet, ibland av ren okunnighet. Båda hästarna har sin glanstid, duktiga och uppskattade, men så småningom går det utför, och de är båda nära döden när de slutligen räddas, rehabiliteras och får ett tryggt sista hem. Den största skillnaden mellan böckerna är berättarperspektivet. Medan Vackra Svarten berättar om sitt liv i första person, vilket nödvändiggör ett visst förmänskligande, skildras Smokys liv i tredje person av den allvetande berättaren. (Smoky är dock hela tiden huvudpersonen, medan människornas tankar och handlingar skildras enbart i den mån det berör hästens historia. Relationen mellan häst och människa står i centrum och skildras ingående. Att Clint, den mänskliga huvudkaraktären, så småningom bildar familj, nämns bara i en bisats.) En annan skillnad är, att Vackra Svarten blir vän med människan redan som föl, medan Smoky växer upp som vildhäst och är vettskrämd vid den första kontakten med Tvåfot.  

Clints arbete är att rida in unghästar. Inget skyddsombud skulle godkänt hans hårda och farliga ensamarbete med de vilda och våldsamma djuren, men hästarna är hans liv -han älskar dem lika högt som någonsin de moderna hästböckernas stalltjejer. Skimmelhingsten Smoky personifierar hans dröm om idealhästen. Det är kärlek vid första ögonkastet, och han inser snabbt att han funnit sitt livs häst. Redan då börjar han oroa sig för att förlora den. Han är ju bara anställd av det stora bolaget, som äger både nötkreatur och hästar. ”Visserligen hette det, att han fick ta ut de hästar han behövde för eget bruk i bolagets tjänst, men det hade hänt att hans förmän ´nupit´ en och annan för honom, när han som mest fäst sig vid dem.” Clint lägger extra tid och möda på att vinna Smokys förtroende och tillgivenhet, men låter hästen behålla sin smak för bocksprång för att göra den mindre lockande för de överordnade. För Smoky ska han ha, ”om han så skulle köpa eller stjäla honom.”

Hästtämjandet har slitit hårt på Clints kropp. Tillsammans med Smoky övergår han i stället till kofösarjobbet, där den vackra skimmeln snart utmärker sig. Och så småningom kommer den dag som Clint fruktat: en överordnad, tillika delägare i bolaget, får ögonen på Smoky och kräver att få provrida honom: ”Om en förman – så som nu syntes komma att bli fallet – föreslog en cowboy att byta häst med honom, var det bara att rätta sig efter hans önskan eller också gå in på kontoret och be att få det sista av sin innestående lön, packa och gå och i så fall naturligtvis för all framtid avstå från alla anspråk på bolagets hästar.” Men Smoky låter sig inte ridas av någon annan, utan kastar av förmannen. Denne avskedar Clint på fläcken, men backar då hela personalstyrkan solidariskt hotar med att säga upp sig.  Efter det får Clint ha sin Smoky i fred i flera år… tills en hästtjuv är framme på vinterbetet.

Skildringen av den mexikanske hästtjuven skulle idag uppfattas som närmast rasistisk, men är nog dessvärre typisk för tidens litterära konventioner.  Han försöker kuva Smoky med de grövsta metoder, men lyckas bara göra hästen absolut livsfarlig och hatisk mot alla människor. Följden blir en karriär som bronco på rodeo, där han kastar av ryttare efter ryttare och gör sitt bästa för att slå ihjäl dem – ”publiken var blek av fasa och spänning, och domarna höllo andan.” Efter ett par år börjar dock hästens ilska mattas av, och när han inte längre är vild och farlig, säljs han till ett hyrstall. Författaren är inte nådig mot kundernas sätt att ”åka häst” utan kunskap eller hänsyn. ”Pojkar, flickor och vuxna sutto och hackade med baken på den grå hästen och bidrogo var och en på sitt sätt, fast ovetande och obekymrade, att driva honom mot den död som alltid för tidigt väntar en hyrhäst.”

Till sist duger han inte längre som ridhäst. Mager och vanskött piskas han att dra en kärra när Clint av en tillfällighet får syn på honom och känner igen sin saknade Smoky. Han tar hem hästen, som återhämtar sig med gott foder och omvårdnad, men han gnäggar inte efter sin herre som förr. Kommer han någonsin att göra det mer? frågar sig Clint. Jag väljer att citera bokens slut i 1933 års översättning:

”En morgon, när Klint kom ut från sin stuga, såg han en mörk skugga falla över tröskeln. Han stannade häpen. Där stod trösten i alla hans sorger, belöningen för all hans möda. Vildöga stod där och väntade på honom, och gnäggade mot honom när han kom.”
Tulla Hagström, hästboksförfattare

En reaktion på ”Gästinlägg: SMOKY – EN AMERIKANSK ”VACKRA SVARTEN”

  1. Fint! En förebild till Petras Vildhingst?

    Själv har jag läst ”Min vän Flicka” med efterföljande delar otaliga gånger och drömmer fortfarande om att få rida med Ken upp i vildmarken i Wyoming. Även där skildras en rätt hård hästhållning men kärleken och respekten för djuren och naturen främst.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s