Boksamtal: Jill stallflickan av Ruby Ferguson

Malin säger: Vi har läst Jill stallflickan (1951), som är andra boken i Jill-serien, skriven av den engelska författaren Ruby Ferguson. Jill-böckerna är en av mina riktiga favoriter, både från barndomen och senare, när jag som ung vuxen plöjde hästböcker som en väg in i mitt författarskap. Men nu har det gått några år sedan jag sist läste en Jill-bok, vilket gjorde att min läsning präglas både av minnet av läsningen och en viss analytisk distans. Jag tycker det är riktigt spännande för greppen som författaren använder blev tydliga nu. Jag ser varför jag läste dessa böcker om och om igen, omväxlande med att jag själv drev mitt stall, arrangerade tävlingar, hubertusjakter etc. Jill ropar till läsaren att allt är möjligt. Vilken är din ingång på Jill-böckerna Anna? Och hur skulle du beskriva din läsning av boken?

Anna säger: Jag har inte läst Jill på mycket länge, och har inget starkt minne av böckerna. Men jag förstår verkligen att du älskat dem! Och håller med om det du skriver att Jill står för att allt är möjligt. Boken skulle kunna användas som kurslitteratur i en entreprenörskapsutbildning. Historien börjar med en rad motgångar. Jill måste lämna sin häst, hon tvingas bo med sin kusin som är helt ointresserad av hästar (och därmed blir en helt obegriplig person och en tydlig antagonist), när Jill ändå hittar en häst så visar det sig att den ägs av några barn som inte längre har råd att ha kvar den. Företagsamma Jill kommer då genast på att de ska starta ett uthyrningsstall för att lösa den ekonomiska situationen. Jag uppfattar det som om det råder en sorts barnslig och omöjlig logik i berättelsen. Det är inga problem för barnen att starta upp en verksamhet. De klarar av att lösa allt. Dramaturgiskt finns det, efter att den första idén om uthyrningen kläckts, ingen botten och inga problem. Eller, det finns problem, men dessa är minimala. Och även det stora problemet – den ekonomiska situationen – framstår som litet, det nästan jämställs med problemen att hästarna rullar sig i tid och otid eller att kakorna tar slut. Jag tycker det är intressant hur Jill får bära idén om att tänka utanför boxen, att vara entreprenör, och hur detta kopplas till hästarna och hästhållningen. Hennes första motpol är kusinen Cecilia, som inget hellre vill än att följa regler och anpassa sig till systemet, och Jills egentänkande vinner i längden. Jag läser Jill, stallflickan, som en bok om att just tänka själv, att vara driftig, lösningsinriktad, och att vara detta i förhållande till hästarna. Jag läser det inte främst som en bok om kärleken mellan flicka och häst, utan snarare om kärleken till stallmiljön och det peppiga i denna.

 

Malin säger: Jag instämmer. Jag har tänkt en hel del på det kompetenta barnet, eller kompetenta ungdomen, i litteraturen. Och jag tänker att många av de hästböcker jag älskade lyfte detta, men man ser det också i andra populära böcker som exempelvis Harry Potter. Det finns en dragningskraft i att allt är möjligt. Jag tror du ringar in det väl i att böckerna handlar om peppig stallmiljö. Hästarna blir ju inte så tydliga i denna bok. Men i serien är hästarna ändå tydliga, alla minns Black Boy och Rapid. Jag minns också några andra hästar från serien, men ändå är det nog som du säger att det inte är där berättelsen mest rör sig.

Jill har två antagonister, Susanne Pyk som endast omnämns i förbifarten i denna bok och kusinen Cecilia som ju har en stor roll i denna bok. Det är tydligt hur Cecilia och hennes moster står för en övercivilisation medan Jill står för känsla och handlingskraft. Dramaturgin spelar Jill storslaget i händerna, som du skriver. Hon lyckas inte bara med uthyrningsstallet, utan också med att ”slå” Cecilia på hennes områden, Jill stickar på en natt ett par fantastiska vantar till Cecilia i födelsedagspresent och när hon på födelsedagskalaset som hon kommer fyrtiofem minuter sent till från stallet glömmer att ta av sig ridbyxorna under klänningen så fnittrar visserligen de flesta av Cecilias vänner men den vän som har högst status tar genast Jills parti och säger att hon hört om hennes fantastiska uthyrningstall. Jill vinner hela vägen. Men du pratar om entreprenörskap. Hur skulle du säga att boken förhåller sig till pengar?

Anna säger: Jag tänker att boken verkligen handlar om pengar på många plan. Att ha pengar och att inte ha pengar. Det är ju runt detta hela historien cirklar. I centrum står möjligheten att äga en häst. Jill har en häst, och hon har också fått pengar av sin mamma för att kunna köpa ytterligare en häst. Barnen hon blir vän med i denna bok har också en häst, men riskerar att förlora den. Jill visar då hur man kan tjäna pengar. Att tjäna pengar framstår som något lustfyllt. Det är det jag menar med att boken handlar om ett sorts entreprenörskap. Att förtjäna sitt uppehälle, genom att tjäna pengar, att lyckas med sitt företag, framställs som något kul. En motpol till detta utgörs av den präst som är pappa till Jills vänner. När han kommer hem och upptäcker att de startat ett uthyrningsstall blir han förfärad. Kyrkan kan ju inte stå för detta! Han ser det som fel att ta betalt för saker, han är liksom helt emot det ekonomiska. Kanske kan man säga att Jill står för en positiv syn på pengars möjligheter, en syn som också är praktisk och lösningsinriktad, medan prästen är mer idealistiskt motståndare till ekonomi överhuvudtaget. Sen tänker jag att pengar för Jill inte har ett värde i sig, utan är ett medel för att kunna ha hästar. Hon ser värdet i pengarna genom det de kan ge hästarna.

Malin säger: Ja, Jill är ju en av de tidiga hästbokshjältinnorna som har ont om pengar och som förhåller sig mot de rika ryttarna. Det finns i denna bok, men är tydligare i andra böcker i serien. Jills mamma är fattig författare och Jill får ofta vara påhittig för att få ihop pengar till hästarna. Anmärkningsvärt i denna bok är väl också att de ganska snart verkar fått tillräcklig rullning på sin verksamhet för att skänka pengarna de får från Öppet hus i stallet till välgörenhet. Något jag också noterade med intresse var att de inte var ren idyll, vi älskar detta och ska arbeta med det för alltid, utan att de kommer fram till att de nog inte vill ha uthyrningsstall i framtiden, utan då vill de jobba med andra saker, Jill blir ju författare, berättarrösten är tydligt inskriven i texten, ett av prästbarnen vill jobba med reklam, en annan bli veterinär. Det känns som om författaren försöker väja undan för att bli allt för smörig här. Eller hur uppfattar du det?

Jag är också nyfiken på hur du upplever författarrösten som bryter in här och var(s.48, 107)?

Anna säger: Ja, intressant! Jag tänker att det går in i det jag tänker är Jills praktiska sida. Hon är inte precis en drömmare, eller åtminstone inte en orealistisk sådan, utan hon lever i den konkreta situation hon befinner sig i, hon löser de problem som uppstår. Sen tänker jag att detta med att uthyrningen blir så framgångsrik inte är en helt realistisk skildring – och det är detta jag syftar på med att den är ”barnsligt o/möjligt magisk” – detta skulle kanske inte kunna hända i verkligheten, men, det är en häftig beskrivning av kompetenta barn, och, barn kan ju också i verkligheten vara väldigt kompetenta! Och just i skildringen av detta ligger lockelsen med böckerna. Jag tänker att det finns något väldigt tillfredsställande i att läsa om hur faktiska problem blir lösta, det ger hopp. Författarrösten är intressant! Det är lite svårt att placera varifrån den skriver. Här finns ju meningar som ”… som jag skrivit i mina tidigare böcker”, och det är lite oklart om dessa böcker skrivits av den unga Jill eller den vuxna – vad tror du? Oavsett så ger den, tänker jag, samma upplevelse av praktisk drömmighet. Att leva med hästar, att leva som författare, är ju lyxiga och drömmiga sätt att leva, men de skildras praktiskt, med den dåliga ekonomin, uppoffringar och den kreativitet som krävs för att lösa problemen.

Malin säger: Jo, det finns i en annan bok inskrivet att Jill blir författare som vuxen. Den metarösten leker ju med berättandet på ett lite avancerat vis tänker jag. På s. 48 så slinker det in en lång mening ”Det var till och med värre än de ohyggligaste scener som ett feberfyllt sinne skulle kunna måla upp för sig under den värsta av mardrömmar.” Meningen följs av en parantes där författaren berättar att denna mening har den knyckt från en lånebok. Jag kan inte placera vilken? På sidan 107 säger jaget att hästen de köpt på aktion nog hade mer spännande hästböcker att skriva än hon själv.

 

En annan sak här som jag tycker vi avslutningsvis måste skriva nåt om är språket. Det är nog det som är mest svårsmält, för en nutida läsare. Särskilt dialogen: ”Han kommer bli en alla tiders fin ponny” och ”Du milde tid, vilken härlig tomt ni har här egentligen!” ”Kom inte och säg att ni också gillar hästar. Det vore för underbart för att vara sant.” Jag tycker att språket är underhållande och förhöjer läsningen precis som svart-vita 40-50-talsfilmer. Vad säger du?

Anna säger: Haha, du har rätt. Det är väldigt underhållande. Jag tycker att språket här är daterat, men, det känns inte tungt, utan som om man kan läsa det med behållning, och glimten i ögat, humorn i språket, kommer fram trots att boken har rätt många år på nacken.

2 reaktioner på ”Boksamtal: Jill stallflickan av Ruby Ferguson

  1. Älskade Jill-böckerna som barn och i mina tidiga tonår och jag läste dem om och om igen. De står fortfarande i min bokhylla och härom året läste jag dem igen. Visst är språket här och där en smula föråldrat vilket inte stör mig men som säkert en ung läsare av idag kan haka upp sig på. Det finns en del märkligheter också som jag förmodar beror på missar i översättningarna. Jills värld var för mig närmast ett paradis! Alla barn verkade bo på landet och ha egen ponny (fast jag förstod ju ändå att det inte var riktigt sant). Själv red jag på ridskola, mest på stora ackordshästar med obekväma manskapssadlar som verkligen inte passade små flickor, så jag drömde om England. Detta resulterade i en extra vilja att bli duktig på engelska vilket i sin tur så småningom ledde till att jag blev lärare i engelska. Se där vad Jill också kunde åstadkomma!

    Har ni f övr läst boken Heroines on Horseback av Jane Badger? Den handlar om ”pony books” från 20-talet och framåt och där tas många av de böcker som under 50- och 60-talen fanns översatta till svenska. Rekommenderas!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s