Malin om sin nya bok Vi klarar allt!

I den första boken om kompisarna Neda och Pim handlade det om att övervinna rädsla som ryttare och utvecklas. I den andra delen, Vi klarar allt!, närmar du dig ett annat tema, kärleken till en speciell häst och vi klara allt!rädslan för att förlora den hästen. Nedas favorithäst på ridskolan, Vide, ska säljas och Neda kämpar för att kunna köpa honom. Det känns som att det är en vanlig händelse i unga hästmänniskors liv, att en häst man tycker väldigt mycket om ska flytta ifrån en. Hur har du velat ta dig ann temat i din berättelse?

Jag har velat skriva om smärtan i att växer ur en häst. Att växa är nåt som de flesta unga vill, det är en positiv kraft, en framåtrörelse som hamnar i konflikt när det innebär att hästen man älskar blir för liten för en.

Jag ägnade själv mycket tid åt att fundera över vad jag skulle göra den dag jag skulle växa ur mitt russ – långt innan jag gjorde det. Jag hade planer: Jag skulle aldrig nånsin sälja mitt russ. Jag skulle ha henne kvar och kanske köra in henne – fast hon var rädd för skaklar så det kanske inte skulle gå. Men om det inte gick skulle jag ändå ha kvar henne, tänkte jag, fram till den dag då faktumet stod klart: Jag rev hindren med mina egna fötter och människor runt mig började

Malin med sin första ponny, russet Fleur.

påpeka att jag var för stor. Då skrev jag en annons och valde klivet att sälja. Fast jag bara var elva år så tog jag själv emot telefonsamtal från spekulanter och styrde hela försäljningen. Min mamma har beskrivit att jag förändrades den dag mitt russ såldes. Jag blev hårdare. Men jag tror samtidigt att det var en viktig sak att gå igenom – att själv genomföra försäljningen och se till att min älskade ponny hamnade i ett nytt gott hem.

Neda är först inte medveten om att hon växt ur Vide – det kommer som en överraskning. Och hennes lösning är lik den jag först hade, att undvika separationen genom att behålla en förliten häst. Boken följer hennes utveckling och hur hennes tankar kring detta förändras.

 

En sak som jag tycker om med berättelsen är att jag, trots att jag verkligen känner med Neda och inte vill att Vide ska säljas till någon annan, samtidigt inte heller vill att Neda ska få köpa honom. För berättelsen handlar också om ett annat tema som som jag känner igen från ditt tidigare författarskap, utveckling, och hur viktigt det är med en häst som man kan utvecklas tillsammans med. Neda vet nog redan, innerst inne, att hon är för stor för Vide nu och inte kommer att kunna galoppera och lära sig hoppa tillsammans med honom. Ändå kan hon inte uthärda att skiljas från honom. Det är en inre konflikt som driver berättelsen framåt som jag läser den.

Ja, det är ju något som är väldigt aktuellt i relationen människa häst i ridsporten, att människan både älskar hästen som en vän och ska utvecklas tillsammans med den. Det kommer nästan alltid en tidpunkt där detta krockar. I början var jag inte säker på vad Neda skulle välja. Neda skulle kunnat välja att ha Vide, som en sällskapshäst, ungefär som människor har hundar. Samtidigt skulle det ha ett högt pris, hon skulle inte kunna fortsätta utvecklas som ryttare. Frågan avgörs när hon märker vad Vide mår bäst av. Det är kärleken till Vide som slutligen avgör hennes handlande.

 

Hur har du tänkt när du kommit fram till slutet? Vad vill du att läsarna ska få med sig? Hur kan man hantera dilemmat att älska en häst man inte kommer att kunna utvecklas tillsammans med?

Det var inte jag som författare som bestämde att det skulle sluta så här, det var berättelsen som visade vägen. Men jag gillar slutet. Jag tror att det är viktigt för unga ryttare att bearbeta ämnet ”växa ur sin favorithäst”. Det är smärtsamt. Men hästar mår bäst av att ha en lagom stor ryttare. Det är inte bra för en ung ryttare att undvika den sorg en separation från en häst hen vuxit ur innebär varken för henom eller hästen. Men det är en svår sak att gå igenom. Här kan litteraturen hjälpa till. Neda får en lagom stor häst som hon också tycker om. Jag hoppas att det är tröstande för en ung ryttare som är rädd för att växa ur sin häst att läsa om Nedas process.

Den här delen, liksom förra delen i serien, handlar om ridskolan som plats. Jag tänker att det är en serie med mycket igenkänning för de som rider på ridskola, och man kan få en känsla för hur det är om man inte varit där. Här finns en ridlärare som fattar viktiga beslut som påverkar alla på djupet, och som vill väldigt väl, ändå är det inte lätt för Neda att förstå hans beslut…

Jo, precis. Jag hade själv häst hemma på vår gård, mer likt Pims stall. Och jag upplevde det som störande när jag kom till ridskolan där det fanns vuxna som skulle styra, ställa och strukturera upp saker. Det verkade hämmande på mig. Jag blev ängslig och inte lika kreativ. Men samtidigt är ridskolans struktur en förutsättning för att kunna ha många hästar och ungdomar på ett ställe. Jag tänker att det finns positiva och negativa aspekter av både ridskola och eget stall.

Och ett eget stall kan också vara en plats där föräldrar styr, ännu mer än ridläraren på ridskolan, men så var det inte för mig, och så är det inte i Pims stall. I Pims stall styr tjejerna själva.

Den här serien rör sig som du skriver i spänningen mellan de två platsernas olika villkor. För Neda är Pims stall källan till att bli modig och växa, men hon behöver ridskolan också, för att lära sig mer om ridning. Dessutom har hon band dit, genom sin kärlek till Vide.

Till sist så handlar berättelsen också om att kämpa hårt tillsammans. Pim och Neda ger inte upp, de ska lyckas skaffa tillräckligt med pengar för att kunna köpa Vide. Här knyter du ann till en bred hästbokstradition som ofta skildrat beslutsamhet och hårt arbete. Varför är just stallet  (och hästboken) en så bra plats för att lära sig att arbeta hårt för att nå ett mål tror du? 

I stallet tar man ansvar för djur och allt som kommer med det, och kraften i det arbetet kanske gör att man peppas att hitta på ännu mer? Man märker att det är roligt att arbeta och att det går att driva projekt. Jag hade själv ponnyridning likt Neda och Pim när jag var i deras ålder och minns det som nåt jag växte av. Detta att själv tjäna ihop pengar för att köpa en häst är ju ett vanligt motiv i hästböckerna. I verkligheten kanske just det är mer sällsynt. Hästar är dyra. Jag var noga med att skapa en realistisk situation, Vide är gammal och därför inte en dyr häst. Det jag vill att läsaren ska uppfyllas av när de läser om Neda och Pim är känslan, vi klarar allt!

vi klara allt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s