Brevväxling mellan Malin Eriksson och Pia Hagmar, om Pias författarskap, hästböcker och skrivande. Brev 5

Hej!

Mitt brev har dröjt lite, då jag väntat in din nysläppta bok En egen häst. Nu har jag fått den och sträckläst. Och jag har massor av tankar och frågor som kommer här längre ner. Men först, du avslutade med en fråga till mig i förra brevet: om mitt viktigaste tema i skrivandet. Så jag tänkte börja med att fundera lite kring det. Jättespännande fråga! Jag får ta ett kliv bort och titta på böckerna, finns det ett tema? Kanske, kanske inte. Jag tänker att jag undersöker hur det är att vara ung ryttare och vilja förverkliga sig genom ridningen, men mina bokpersoner har olika förhållningssätt, Athena vill känna att hon gör det hon vill men begränsas av tusen hänsyn, hennes kompis Petrus vill nå framgång och blir ledsen när han inte vinner, Jos mamma i Rakt mot hindret är lik honom. Jo är mer lik Athena, drivet är glädjen, inte statusen. Lovis i Hästen på Vinga vill få satsa på ridningen men får inte vara med på de viktiga tävlingarna och träningarna för att hon inte har en egen häst, så får hon veta att det finns en hästgård i släkten. På den hästgården knäcktes en ung ryttare som ville nå eliten, Anna Berg, och hennes öde blir en spegel av de orättvisa villkoren som Lovis tampas med och vad de skulle kunna göra med henne. Ska man sammanfatta mina böcker så blir det nog att jag tar den unga ryttarens ridning på väldigt stort allvar – jag har själv som ung satsat allt på ridningen, svartvitt, med en på liv och död-känsla, och jag är intresserad av hur det lyfter livet, men också komplicerar det. Det skapar en meningsfullhet men riskerar också att slå ner en, och alla osynliga strukturer som påverkar satsningen, min vilja är att måla dem i så klara färger att läsarna ser dem i sitt eget liv, tror jag.

Men det är svårt att veta vad man gör egentligen… och ändå intressant att nysta i. Jag kastar tillbaka garnnystanet, för nu är jag supernyfiken på att grotta ner mig i din nya bok och höra dina tankar om den.

Det ligger nära till hands att jämföra den här uppstarten på vad som känns som en längre serie med Klara. Jag kommer därför börja med den lite tråkiga frågan hur du själv tänker runt det? Är det svårt att påbörja en ny serie, med en långserie bakom, som den speglas i? Eller är det tvärt om en tillgång?

När jag läser slås jag direkt av att Juli är en helt annan typ än Klara. Klara är ängslig och försiktig, hos Juli finns en bubblande frustration. Hon vill så mycket, som stallets orättvisa villkor inte tillåter. Men det är inte hennes frustration som sätter saker i rörelse utan föräldrarnas skilsmässa. Detta blir troligtvis katalysator till ett nytt hästliv. Men först ska hon gå igenom raset. Och det är vad denna bok sysselsätter sig med. Det är berörande och förfärligt.

Det första som slår mig efter föräldrarnas uppbrott, är Julis ensamhet. Här tycker jag hon snarare blir en intertextuell syster till Millan, än Klara. (Även om hon framförallt står med alldeles egna fötter och temperament, jag menar mest att tematiken har ett släktskap genom att du skriver fram en ung hästflickas utsatthet i sin familj och att stallet blir platsen att hämta styrka på – även om föräldrarnas konflikt på slutet letar sig hela vägen in dit.) Problemet här är inte ekonomi, utan föräldrar som är hänsynslöst upptagna av sitt. Juli som bara är drygt elva år, saknar en omgivning som ser henne. Mamman känns som om hon tidigare varit en närvarande mamma, hur kan hon förvandlas så, funderar jag. Svaret jag hittar är att hon MÅSTE skjuta undan allt för att orka ta klivet ur äktenskapet. Juli har stallet och hästarna. Och i stallet finns en utsatt tjej till, Signe, som är den första som ser, frågar och som samtidigt blir en kontrasterande spegel genom att hon tycker att Juli har det bra som har föräldrar som faktiskt skiljer sig. Den andra sidan speglas av Julis bästa kompis Agnes, vars föräldrar överöser henne med kärlek.

Ett tema som du också behandlar, även om det inte blir bokens huvudtema är att tjejerna utnyttjas för stallarbetet. Och du har också en intressant scen med en egenhästryttare, som speglar ridskoleryttarnas situation och som jag läser den visar på hur svårt det är att mötas över dessa stallpositioner. Hur tänker du kring dessa tema? Stallets hierarkier lyfts ju ofta fram, är det nåt du vill undvika eller fördjupa i relation till den diskussionen?

Serienamnet är ”olika världar”, och jag anar att Juli kommer möta en ny hästvärld på Irland. Jag vet ju att du gjort flera reserchresor dit. Är det nåt kring detta du vill avslöja? Vad var det som lockade dig med just Irland som hästland?

Avslutningsvis: Vi har tidigare pratat om var du hämtat inspiration till Klara och Millan. Nu blir jag nyfiken på Juli. Vad växer hon ur? Vad är din drivkraft i skrivandet av denna nya serie?

Många frågor, blandat med mina läsarreflektioner. Så nyfiken på att höra dina tankar nu!

Svar på brevet publiceras imorgon.

en-egen-hast

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s