När jag var barn älskade jag Wendy. Inte så mycket serierna (i tidningen Penny och senare Wendy) eftersom jag tyckte så mycket bättre om Lena Furbergs sätt att rita hästar. Men böckerna. Jag hade en välkomnande syn på Wahlströms röda ryggar, eftersom min mamma älskat dem som barn (inte Wendy, men andra serier). Och jag läste Wendy.
När jag nu läser om serien känns det som om mitt minne inte helt stämmer. Jag hade fått för mig att det var mer kärlek och roma Fortsätt läsa
När jag som barn började rida, återupptog min mamma sin egen ridning. Och så även sin hästboksläsning. Genom min mamma fick jag massor av texter. Det blev något som band oss samman – och gör så fortfarande. För mig hör alltså hästar och hästböcker samman med generationer och generationsöverskridande. Detta finns som ett motiv i några av de böcker jag nyligen nostalgiläst.
I Kerrys hemlighet är Kerry själv moderslös och hennes pappa frånvarande. Men Holly, den rullstolsburna flicka Kerry blir assistent till, har en ridlärare till mamma, och den modersrelationen beskrivs med stor ömhet. Hollys mamma bygger upp en tillvaro med Holly i centrum. Tvärtom är det med antagonisten Whitneys mamma; ”jag tror att hennes mamma bara älskar henne när hon vinner”, säger Holly. De olika mammorna ställs mot varandra, både i hur de behandlar sina döttrar och hur de ser på hästar. Att Whitney är så elak som hon är, förklaras också av hennes mamma.
Amy i Heartland: Ut ur mörkret har en mamma som dött, så liksom i Kerrys hemlighet är föräldrarna lika viktiga i sin frånvaro som i sin närvaro. För Amys mamma är minst sagt v Fortsätt läsa
När jag var cirka tio år slukade jag böcker. På samma sätt som jag älskade hästar älskade jag text. och bäst var såklart kombinationen. Jag läste alla böcker med ett slags hästfilter, som om allt med hästar i texten lyste extra starkt. Såklart läste jag Kitty och Twillingarna på Sweet Valley med det filtret. När jag nu hittar dessa – Kitty och dubbelbedragaren och Tvillingarna: Hästtokig – minns jag lyckan över denna perfekta kombo av Kitty/Tvillingarna och hästar.
I Hästtokig skildras hur Elisabeth först blir avundssjuk på Jessicas vän Lila, eftersom hon, som den bortskämda dotter hon är, får en häst – och det utan att egentligen vara särskilt intresserad av hästar. Efter hand blir Elisabeth vän, eller ”vän” med Lila, för att f Fortsätt läsa
2018 var jag på ett föredrag om Marie Louise Rudolfssons Vitnos-böcker som Ann-Sofie Persson höll på Göteborgs universitet. Den här texten, också om Vitnos, är nog ganska inspirerad av det, även om jag tillåtit mig att glömma bort exakt vad som sas och det har blandats ihop med mina egna tankar, jag har heller inte läst någon artikel som vidareutvecklar idéerna från det tillfället. Men okej, här kommer lite bloggande om Vitnos och Vips och deras andra vänner på gården och i skogen.
Böckerna skrevs på 70-talet, och jag tänker att de till stor del är en tidsspegel, inte så mycket av synen på hästar, men synen på människor. De känns lite daterade, både i stilen och i handlingen. Men jag blir också fascinerad av texten. Vitnos är den typ av hästbok som skildrar livet genom hästens ögon, så som också till exempel Black Beauty gör. Detta innebär ett nödvändigt förmänskligande av hästen. Vitnos är också en sorts Fortsätt läsa
Malin säger: National Velvet eller En flicka till häst som är den svenska titeln är den första hästboken med en flicka i huvudrollen, och den gavs ut första gången 1935. Den handlar om Velvet som utklädd till pojke ställer upp i Grand National och vinner. Boken lyfter många figurer som senare kommer bli 
välanvända i hästboksgenren, ung flicka vinner häst på lotteri och vinner sedan tävling, flicka som satsar allt för sin hästs skull Fortsätt läsa
Bara hästböcker 