Boksamtal: National Velvet av Enid Bagnold

Malin säger: National Velvet eller En flicka till häst som är den svenska titeln är den första hästboken med en flicka i huvudrollen, och den gavs ut första gången 1935. Den handlar om Velvet som utklädd till pojke ställer upp i Grand National och vinner. Boken lyfter många figurer som senare kommer bli 41tPCuN4FGL._SX248_BO1,204,203,200_välanvända i hästboksgenren, ung flicka vinner häst på lotteri och vinner sedan tävling, flicka som satsar allt för sin hästs skull (Velvet vill inte tävla för att vinna utan för att hästen Skäcken ska få vinna), flicka som omkläds till man för att passera kanske inte är främst en figur i hästböcker, utan vanlig i hela barn- och ungdomslitteraturen. Vi sitter alltså här med rötterna till mycket av det som sedan påverkat genren. Det ger boken tyngd. Men samtidigt måste jag säga att jag inte är särskilt imponerad av den, när jag läser den idag. Det är på många sätt osammanhängande skriven. Det som händer och karaktärerna byggs in upp och stundtals har jag svårt att hänga med, spänning och motstånd som finns i scenerna skrivs in just i stunden, när de borde vara väl placerade hos mig som läsare redan. Men ändå är detta en riktig klassiker, utgiven om och om igen, filmatiserad, älskad. Vad tänker du om det?

 

Anna säger: Ja, alltså den är ju helt crazy! Men jag tänker att det är som om boken lever efter en helt egen logik, där det konkreta och metaforiska liksom smält samman, för att skapa en sorts barnsligt magisk realism. Först så finns den här familjen, med en stark modersfigur, som en gång simmat över engelska kanalen – jag tänker att hon är en sorts förebild för Velvet, att hon står för att kvinnor och flickor kan (men, indirekt tänker jag att det finns en del problem med detta, i och med att Velvet vinner Grand National, och mamman simmar över kanalen, så blir de en form av spektakel, och den kvinnliga kraft som finns där blir på så sätt också något nästan knäppt och overkligt). Här finns också systern som bara är intresserad av kanariefåglar (som framstår som så mycket mer onödigt nördiga än hästar). Så ärver Velvet fem hästar av en främling! Hur händer det liksom? Ett exempel på en alldeles egen logik. Och sen vinner hon ytterligare en häst – den omöjliga skäcken som alltid rymmer, men som Velvet ser potential hos, och som till slut blir loppets vinnare. Jag funderar en hel del över genus i boken. Som du säger, bilden av en förklädd flicka har blivit en typfigur i litteraturen. Jag tänker att det finns en väldig lockelse i detta, och jag funderar på varför. Varför är det så fascinerande med flickor som klär ut sig till pojkar? Velvet gör det för att få tillgång till en arena som hon annars är utestängd från. Hon gör något förbjudet, och blir diskvalificerad, men, det hon liksom övervinner alla hinder, även könshindren, och blir därigenom en vinnare ändå. Som nämnts finns mamman som en förebild, och på ett direkt plan tänker jag att man kan läsa En flicka till häst som inskriven i en diskurs om girl power, en värld där kvinnor är starka. Samtidigt finns det en rad mindre grejer som gör att boken på ett indirekt plan kan läsas på motsatt sätt. Här finns en värld som dömer flickor efter utseende, här finns en rad stereotypa föreställningar om vad flickor kan. Men kanske är detta främst ett uttryck för den värld berättelsen tar avstamp ifrån?

 

Malin säger: Ja, det är spännande att titta på genus i boken. Jag tänker att omklädnaden till pojke har till främsta syfte att Velvet ska få ta plats där flickor inte fick ta plats. Men jag tycker också att boken sysselsätter sig (onödigt) mycket vid feminiteten. Vid ett tidigare lopp, där Velvet rider som flicka, så betonas Velvets klänning, ”Velvet halvstod i stigbyglarna i sin bomullsklänning och höll honom kort, och så satt hon sig ner och tog in på tyglarna ännu mer.” Det känns som om texten vill använda hennes feminitet som nån slags krydda, funderar jag. Du skriver om spektaklet det blir runt Velvet och hennes mammas prestation i världen. Det är nåt här, som känns lite grumligt. Texten betonar mammans övervikt vid många tillfällen också, varför? Jag tänker att berättelsen hade kunnat vara mycket mer ren kraft, för mig, om den inte objektifierat Velvet så mycket. Jag tycker också berättarperspektivet ger henne mindre kraft. Exempelvis under bokens kanske viktigaste scen, loppet, då får vi inte vara hos Velvet utan hos Mi i publiken. Han rapporterar vad han ser, vilket dessutom inte är särskilt mycket alls. Han ser inte när Velvet rider över mållinjen, han ser inte upploppet, han ser bara att hon ramlat av och att hästen kommer galopperande själv. Det gör att vi inte får känna styrkan, kraften, ryttarprestationen, som jag så många gånger läst i exempelvis Svarta Hingsten och andra galoppböcker. Jag hittar inte riktigt orden, men på nåt sätt känner jag att texten objektifierar och förminskar Velvet på ett irriterande vis. Ändå tror jag att läsare i brist på andra berättelser kunnat bortse från det och tagit till sig styrkan som ändå finns i att Velvet med sin vilja driver fram handlingen. Eller vad tror du?

 

Anna säger: Jag tänker att det du skriver om att femininiteten betonas onödigt mycket, liksom exempelvis mammans övervikt, är det jag menar med att det finns en indirekt läsning av boken som misogyn. En sida av texten är den som betonar att flickor kan. För Velvet kan ju, mamman kan ju. Men samtidigt är boken fast i ett patriarkalt synsätt. Velvet förblir ändå flickig på ett förminskande sätt. Jag tänker också att det är just det med att prestationen blir ett spektakel. På ett sätt gör det att man som läsare (idag) känner en sorts sorg. Velvet kan, trots sin kraft, inte fullt ut vara vad hon vill vara – eller? Fastän det är en bok som på många sätt är feministisk, så fångas flickorna in i fällor av tunna klänningar. Det feminina blir ett hinder, inte en styrka. Det går inte att komma ifrån den objektifierande blicken. Velvet blir, också i den viktigaste tävlingssituationen, betraktad, och genom detta utifrån-öga blir hon mindre kraftfull. Men jag tycker också det finns något väldigt intressant i hur familjen skildras. Det finns så mycket konstiga detaljer i den här texten, och dom framstår också som lika viktiga som de stora händelserna. Jag tycker detta är både lite förvirrande, och lite charmigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s