Intervju med Lena Manderstedt om hennes hästboksforskning

Hej Lena! Under din tid som korttidsstipendiat på Svenska barnboksinstitutet lyfte du fram ditt intresse för hästböcker. Vill du berätta mer. Vad sysslar du med? Och vad är det som fått dig att vilja forska på hästböcker?
Jag är en hästtjej som senare blev ponnymamma och Lena_Manderstedt_LTUvuxenryttare så hästintresset har liksom följt med sedan barnsben. Som barn vill jag påstå att jag lärde mig att läsa tillsammans med Vitnos, som var en kär följeslagare i några år. Därefter följde andra hästböcker och givetvis också annan litteratur. Jag sökte stipendiet för att kunna läsa alla hästböcker som har skrivits på eller översatts till svenska. Vanliga bibliotek har inte alltid köpt in hästböcker så det var en välkommen överraskning att få stipendiet. Jag har varit på institutet i nästan en vecka för en första materialinsamling.
Den första artikeln är planerad och den är precis i sin linda. Den ska handla om pojken i hästboken. Jag har haft en sådan tur att kunna para ihop mig med två andra hästforskare, Ann-Sofie Persson och Helen Asklund, och vi kommer att skriva på den parallellt som vi söker medel tillsammans. Det är otroligt roligt att ha fått kontakt med dem och att kunna dela intresset för hästböcker med dem!
Vad roligt att ni har en artikel på gång! Intressant val av vinkel. Hästboksgenren har ju ofta lästs som en genrer för och om
tjejer. Samtidigt har det ju alltid funnits många hästbokspojkar. Jag kan tänka mig att man kan få syn på intressanta aspekter av genus genom det valet. Men jag blir nyfiken på att höra lite mer om vad som lett er fram till det valet? 
 
Intresset för pojken i hästboken väcktes när jag läste delar av den äldsta litteraturen där pojkar ofta porträtteras i situationer där dagens flickor befinner sig, exempelvis som den som drömmer om en egen ponny och som närmast ter sig förälskad när drömmen slår in. Det finns väldigt fina och ömsinta skildringar av dessa pojkar och unga män.
Utifrån ert val av ämne tänker jag på ridsportens historia, den har ju vuxit fram ur en manlig militärsport. I de äldre hästböckerna har det ofta funnits med ryttmästare och hästkarlar som fört arvet vidare till den nya generationen, hästtjejerna. Jag tänker exempelvis på Britta och Silver där Hasse, Tomas och Lasse är ledarfigurer och i de tidiga böckerna är det en fd militär som är ridlärare, Harry och Starke i Annika böckerna, Hugo och morfar i Maria-böckerna, i Nan Inger Östmans serie om Piglet och Dunet finns också en ryttmästare. I Linn Hallbergs Rackastallet-serie finns Torparen som jag tänker kan läsas som en slags övergång, där den gamla hästkunniga mannen fått en mer marginaliserad roll, men ändå finns kvar, som en rest.  I de senare hästböckerna uppfattar jag att tränaren eller ridläraren oftare är en kvinna, min tolkning är att kvinnorna tagit över rollen som den vuxna som för arvet vidare till huvudpersonen. Detta handlar ju om de vuxna i hästböckerna och är kanske inte så aktuellt för er vinkel. Men ändå nyfiken på vad mitt resonemang väcker för tankar hos dig?
 
Ja, precis. Och backar man tillbaka ytterligare en tid så verkar fäderna ha haft en stor betydelse i hästpojkarnas liv. Det verkar vara som du skriver – kvinnorna har tagit över rollen som ”kulturbärare” och ”överförare” när det gäller hästkulturen och det verkar gälla i flera olika typer av hästböcker (inte bara inom exempelvis cowboykulturen). Jag säger verkar, eftersom analysen inte är gjord ännu och eftersom det totala antalet böcker som är närlästa ännu är begränsat.
 
Vad har du mer uppmärksammat när

277445579_8b401005-e451-49f7-bd8e-36b5800a9371

Skräcknatten är en av de äldre hästböckerna som har eldsvåda som tema.

du studerat så många hästböcker? 

 
Det finns flera saker att lyfta fram, men en som är slående är ”det litterära arvet” eller intertextualitet, om man så vill. Vissa teman är helt enkelt alltför ofta återkommande för att det ska vara en slump. Det finns ofta varianter av temat men det är ändå ofta återkommande. Om jag säger ”branden” förstår nog läsare av äldre hästböcker vad jag menar!
 
Tror du att vi framöver kommer få se mer forskning om hästboken?  

Det är jag säker på! Det har redan kommit ett par artiklar/bokkapitel i Norden och fler är att vänta. Vi har också haft enstaka tidigare initiativ i form av essäsamlingar och examensarbeten. Det finns numera även exempelvis utbildningsvetenskapliga

10093452_10

Maria räddar Tösen är en annan äldre hästbok som har eldsvåda som tema.

doktorsavhandlingar som mer eller mindre fokuserar på hästar och hästkultur. Det är då fråga om människa – häst och inte exempelvis hästens anatomi. Med tanke på hur viktig hästen har varit i människans liv sedan urminnes tider är det inte en sekund för tidigt.

 

 

Lena Manderstedt är lektor i Svenska med didaktiskt inriktning på Umeå tekniska universitet.

Kombon Flickor + Hästar + Böcker, och dess radikalitet

Jag läser artikeln ”Horse-Girl Assemblages: Towards a posthuman cartography of girls’ desires in an ex-mining valleys community”. Den handlar om hästar och flickor i före detta gruvsamhällen i Storbritannien. Här beskrivs hur kvinnors och hästars arbete i gruvorna ofta osynliggjorts, och varit en form av exploatering – men också en kraft. Och här beskrivs hur flickor idag använder närheten till hästar för att uppleva en sorts njutning eller frihet. Assemblage är ett begrepp som härstammar från filosoferna Gilles Deleuze och Félix Guattari. Det beskriver (med reservation för att jag förenklar det gravt och kanske missuppfattat) hur en grej (tex ett begrepp, en kropp, en människa, ett djur, en byggnad, en industri) aldrig är autonom, aldrig står ensam, utan är en del av ett sammanhang. Girl-Horse Assemblage, innebär alltså att hästar och flickor lever tillsammans, ingår i en slags symbios, och därmed upplever mer än vad de gjort som ensamma individer.

20200406_174537Sedan läser jag Jojo Moyes vuxenroman Bergens stjärnor. Den utspelar sig 1937 i Kentucky, och handlar om projektet ”De ridande bibliotekarierna”. Ett projekt som syftade till att öka läskunnigheten och bildningen hos fattiga invånare på Kentuckys landsbygd. Här rider kvinnliga (för alla männen arbetar i gruvorna) bibliotekarier runt med böcker till de familjer som bor långt ut på landet, i oländiga berg och ofta i stor misär. Boken handlar om dessa kvinnor. Arbetet som bibliotekarie är ofta hårt – rent fysiskt genom svår terräng och dåligt väder – och psykiskt genom allt de får utstå. För folket i orten Baileyville präglas dels av en stark gudstro – endast Bibeln bör läsas – dels av alkoholism – extremt många hembrännare – och slutligen av ett starkt klassamhälle och maktmissbruk från gruvägarnas sida. Och de styrande på orten gillar inte biblioteksprojektet. Det är en bok om kvinnors historiska situation, om kärlek, sex, kunskapstörst och revolution.

Jag tänker på kombinationen flickor/kvinnor och hästar, samt böcker. En flicka till häst är ett hot mot det rådande patriarkatet, liksom en bok i en fattigs hand är ett hot mot kapitalismen. Dessa två texter visar det. De skildrar båda fattiga och utsatta gruvsamhällen, och beskriver tjejer som trotsar denna utsatthet, som utövar sin kraft och njuter av det de gör. Som hittar en plats och en syssla som öppnar upp ett rum för frihet. Hästen, ensam, eller kvinnan, ensam, kan utnyttjas och göras olycklig, men tillsammans, som ett assemblage, bildas en styrka som inte annars finns. Det finns i den här kombinationen, en oerhört radikal potential, en början till en revolution.

Vidare tänker jag på den i litteraturvetenskapliga sammanhang klassiska texten Reading the Romance av Janice Radway från 1984. Hon undersöker här hur kvinnor läser romantiska romaner, som ett sätt att just skapa sig ett eget utrymme, en plats för frihet. Jag tänker att Moyes beskrivning av hur de fattiga låntagarna slukar böcker – från receptsamlingar till äventyrsromaner och den ökända boken om det som sker i sovrummet – som just en sådan strategi att finna ett eget rum. Moyes romaner är också, tror jag, i den genre som framförallt kvinnliga läsare använder för att nå detta egna space.

Slutligen tänker jag på hur jag njuter av att se den australiensiska såpan McLeods Daughters. Den handlar om farmen Drovers Run, som ägs och drivs av endast kvinnor. Här handlar det också om kvinnor som hittar en sorts brutal styrka, en form av jävlar anamma, som arbetar och älskar att arbeta. När jag ser den befinner jag mig i ett eget rum, och där njuter jag av arbetsskildringen, hur de övervinner motgångar, jag njuter också av den ibland klyschiga kärlekstematiken, men mest av allt av skildringen av djuren, hästarna, och hur människa och häst umgås med och älskar varandra.

Gästbloggare: Författaren Camilla Jönsson

Idag gästbloggar författaren Camilla Jönsson om bakgrunden till sin första hästbokserie.

Hästarna som tröst och lycka 

 Jag började rida då jag var runt 8-9 år, och hästböckerna dök väl upp vid ungefär samma tid. Det ironiska är att jag började rida lite av en slump. Inte för att jag önskat detutan för att min kusin skulle börja, och hon ville ha sällskap. Men väl i stallet hände något. I kontakten med hästarna, på ridlektionerna … det fanns något där som jag drogs till. Det var något väldigt häftigt i att lära sig kontrollera de här stora djuren. Men också att upptäcka att det gick att ha en kommunikation över artgränserna. På ridlektionerna vågade jag ta för mig på ett sätt som jag aldrig gjort i skolan. Jag började känna mig hemma i stallet. Framför allt började jag känna mig kompetent där. Det är stort för en 10-12åring.   Läs mer

How dare you förstöra mitt sommarlov

Jag läser Angelica Öhrns Det brinner, Chamir! i karantäntid. Det känns mycket passande. Öhrns bok handlar om Julia, som just blivit ägare till hästen Chamir. Boken börjar alltså med det som är hästflickans högsta dröm och hästbokens höjdpunkt. Men med detta är inte allt underbart. För Öhrn beskriver en verklighet i klimatförändringarnas tidevarv, det vill säga, i nutiden.

20200322_135118Sommaren har varit lång, het och torr. Skogsbränderna härjar och det blir ont om foder. Detta påverkar Julia. Rent praktiskt innebär det att kostnaden för stallplats måste höjas, eftersom foderpriserna stiger när tillgången minskar. Men ännu mer påverkar det Julia mentalt. Hon blir livrädd och det låser sig i huvudet, och, hon svimmar – för det är något (töntigt eller överdramatiskt?) Julia gör. Hon klarar liksom inte av det.

Ända tills (spoilervarning!) hon en dag kommer alldeles nära en skogsbrand, och hjälper till att släcka den. Detta låser upp något hos Julia och hon väljer att engagera sig i klimatfrågan.

Det brinner, Chamir! beskriver ett tillstånd som nu är verklighet. Den beskriver väldigt bra hur Julia först upplever det som nästan en personlig förolämpning och en privat Läs mer