Intervju med Lena Manderstedt om hennes hästboksforskning

Hej Lena! Under din tid som korttidsstipendiat på Svenska barnboksinstitutet lyfte du fram ditt intresse för hästböcker. Vill du berätta mer. Vad sysslar du med? Och vad är det som fått dig att vilja forska på hästböcker?
Jag är en hästtjej som senare blev ponnymamma och Lena_Manderstedt_LTUvuxenryttare så hästintresset har liksom följt med sedan barnsben. Som barn vill jag påstå att jag lärde mig att läsa tillsammans med Vitnos, som var en kär följeslagare i några år. Därefter följde andra hästböcker och givetvis också annan litteratur. Jag sökte stipendiet för att kunna läsa alla hästböcker som har skrivits på eller översatts till svenska. Vanliga bibliotek har inte alltid köpt in hästböcker så det var en välkommen överraskning att få stipendiet. Jag har varit på institutet i nästan en vecka för en första materialinsamling.
Den första artikeln är planerad och den är precis i sin linda. Den ska handla om pojken i hästboken. Jag har haft en sådan tur att kunna para ihop mig med två andra hästforskare, Ann-Sofie Persson och Helen Asklund, och vi kommer att skriva på den parallellt som vi söker medel tillsammans. Det är otroligt roligt att ha fått kontakt med dem och att kunna dela intresset för hästböcker med dem!
Vad roligt att ni har en artikel på gång! Intressant val av vinkel. Hästboksgenren har ju ofta lästs som en genrer för och om
tjejer. Samtidigt har det ju alltid funnits många hästbokspojkar. Jag kan tänka mig att man kan få syn på intressanta aspekter av genus genom det valet. Men jag blir nyfiken på att höra lite mer om vad som lett er fram till det valet? 
 
Intresset för pojken i hästboken väcktes när jag läste delar av den äldsta litteraturen där pojkar ofta porträtteras i situationer där dagens flickor befinner sig, exempelvis som den som drömmer om en egen ponny och som närmast ter sig förälskad när drömmen slår in. Det finns väldigt fina och ömsinta skildringar av dessa pojkar och unga män.
Utifrån ert val av ämne tänker jag på ridsportens historia, den har ju vuxit fram ur en manlig militärsport. I de äldre hästböckerna har det ofta funnits med ryttmästare och hästkarlar som fört arvet vidare till den nya generationen, hästtjejerna. Jag tänker exempelvis på Britta och Silver där Hasse, Tomas och Lasse är ledarfigurer och i de tidiga böckerna är det en fd militär som är ridlärare, Harry och Starke i Annika böckerna, Hugo och morfar i Maria-böckerna, i Nan Inger Östmans serie om Piglet och Dunet finns också en ryttmästare. I Linn Hallbergs Rackastallet-serie finns Torparen som jag tänker kan läsas som en slags övergång, där den gamla hästkunniga mannen fått en mer marginaliserad roll, men ändå finns kvar, som en rest.  I de senare hästböckerna uppfattar jag att tränaren eller ridläraren oftare är en kvinna, min tolkning är att kvinnorna tagit över rollen som den vuxna som för arvet vidare till huvudpersonen. Detta handlar ju om de vuxna i hästböckerna och är kanske inte så aktuellt för er vinkel. Men ändå nyfiken på vad mitt resonemang väcker för tankar hos dig?
 
Ja, precis. Och backar man tillbaka ytterligare en tid så verkar fäderna ha haft en stor betydelse i hästpojkarnas liv. Det verkar vara som du skriver – kvinnorna har tagit över rollen som ”kulturbärare” och ”överförare” när det gäller hästkulturen och det verkar gälla i flera olika typer av hästböcker (inte bara inom exempelvis cowboykulturen). Jag säger verkar, eftersom analysen inte är gjord ännu och eftersom det totala antalet böcker som är närlästa ännu är begränsat.
 
Vad har du mer uppmärksammat när

277445579_8b401005-e451-49f7-bd8e-36b5800a9371

Skräcknatten är en av de äldre hästböckerna som har eldsvåda som tema.

du studerat så många hästböcker? 

 
Det finns flera saker att lyfta fram, men en som är slående är ”det litterära arvet” eller intertextualitet, om man så vill. Vissa teman är helt enkelt alltför ofta återkommande för att det ska vara en slump. Det finns ofta varianter av temat men det är ändå ofta återkommande. Om jag säger ”branden” förstår nog läsare av äldre hästböcker vad jag menar!
 
Tror du att vi framöver kommer få se mer forskning om hästboken?  

Det är jag säker på! Det har redan kommit ett par artiklar/bokkapitel i Norden och fler är att vänta. Vi har också haft enstaka tidigare initiativ i form av essäsamlingar och examensarbeten. Det finns numera även exempelvis utbildningsvetenskapliga

10093452_10

Maria räddar Tösen är en annan äldre hästbok som har eldsvåda som tema.

doktorsavhandlingar som mer eller mindre fokuserar på hästar och hästkultur. Det är då fråga om människa – häst och inte exempelvis hästens anatomi. Med tanke på hur viktig hästen har varit i människans liv sedan urminnes tider är det inte en sekund för tidigt.

 

 

Lena Manderstedt är lektor i Svenska med didaktiskt inriktning på Umeå tekniska universitet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s