Bögkroppar, mysterier och arbete. Del 1.

Anna läser två hästböcker för en (ung) vuxenpublik och ser likheter och olikheter mellan Johan Ehns Hästpojkarna och Gertrud Hellbrands Dragoner. Detta är första inlägget om böckerna, med fokus på Ehns bok.

Jag har tidigare skrivit om lesbiskt begär i hästboken här (Visualitet, lesbiskhet, begär och historia: Velvet Revolutions | Bara hästböcker (wordpress.com)) I Ehns och Hellbrands böcker finns den manliga homoerotiken. Hästpojkarna utspelas i två tidsplan, ett 2014, när den 19-åriga Anton är tillsammans med Peter och jobbar i hemtjänsten i Stockholm, och ett under 1920- och 30-talen på olika platser i Europa. Här kommer queerhistorien in och relateras till nutiden. I dåtiden lever Sasha och Janek, två pojkar som träffas på barnhemmet, där de lär sig komplicerad gymnastik och voltige och sedan rymmer med en cirkus, och de är lovers. När nazisterna kommer till makten i Berlin är de där. Vi får följa utrensningen av det oönskade och onormala. Det är vidrigt. Parallellt får vi följa hur Anton ser spår av samma tendens i SD:s politik. Boken tvingar varsamt fram ett politiskt uppvaknande.

Jag fastnar för kropparna. Gymnastiken och cirkusen gör att pojkkropparna hamnar i centrum. En av Antons brukare är Sasha, hos honom hittar Anton foton på Sasha och Janek, deras kroppar som grekiska statyer. Kärleken och attraktionen finns i kroppen. Jag tänker på hur hästkärleken i båda dessa böcker knyts till queerlivet, det samkönade begäret. Jag är kanske, pga min egen lesbiskhet, jävig. Men jag älskar känslan av att hästarna kan kopplas till det queera. Jag tänker på begäret till Andra kroppar, hästkärleken som ett öppnande för Andra begär.

Den nästan hundraåriga Sasha som Anton vårdar talar inte. Och Antons nyfikenhet på Sashas historia utvecklas till ett mysterium. Vad är det som har hänt? Denna fråga driver läsaren. Men jag fastnar för beskrivningen av kommunikation.

Anton engagerar sig för mycket i Sasha, tycker hans chef (en lätt spark mot vårdinstitutionen som förvandlar människor till kunder). Anton bryr sig om att försöka förstå den stumma Sasha. De utvecklar en egen form av kommunikation, där Anton prövar sig fram med tal och rörelser, medan Sasha svarar med knackningar med en käpp. Kommunikationen går igen i det att Janek, i dåtiden, är autistisk (eller dylikt, han ges aldrig diagnos men hans tystnad och låsningar leder mig), och Sasha är den enda som förstår honom, förutom hästarna. När Janek är upprörd måste Sasha hålla honom hårt, eller så måste han få prata med hästarna. Och hästarna måste prata med Janek. Voltigen blir en kroppslig form av kommunikation. Här beskrivs hur ”Sasha känner på en gång att han och Janek nu är som en enda kropp. Tiden tycks gå långsammare och varje fiber i musklerna sträcks ut […] Sedan de var barn har deras kroppar gradvis svetsats samman.” Jag tänker på en tyst kommunikation. Den som sker mellan människor som inte beter sig ”normalt”. Och den som sker mellan människor och hästar.

Också Anton rider. Han kan inte mycket om politik eller så, men han kan allt om hästar. När han en dag välter med Pampas i skogen bryts möjligheten till kommunikation eftersom han blir rädd. Han ber då Sasha om råd. Och Sasha säger att han ska tala med Pampas.

Hästpojkarna är en bok om arbete. Antons arbete med Sasha. Ett omsorgsarbete. Ett arbete som blir en relation. Sashas och Janeks arbete på cirkusen. Ett arbete som gör Janeks liv möjligt. När han i det vanliga livet inte kan hantera alla de små Janek som finns inuti hans huvud, innebär tillvaron i manegen att han kan bli en enda enhet, han smälter samman, med sig själv och med hästen och Sasha.

Hästpojkarna är en bok om mysterier. Att försöka förstå. Förstå vad som hänt och hur det ligger till (spoilervarning: gåtan löses när Anton hör Sasha prata med hästarna, och han förstår att Sasha egentligen är Janek). Det är den form av mysterium som kommunikation innebär. Att treva sig fram till total förståelse.

Hästpojkarna är mest av allt en bok om begär. Begär efter kroppar. Hästkroppar och bögkroppar. Begär efter den egna kroppen. Begär efter historien. Begär efter samhörighet. Jag läser och känner det genom texten. Begäret.    

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s