Anna läser två hästböcker för en vuxenpublik och ser likheter och olikheter mellan Johan Ehns Hästpojkarna och Gertrud Hellbrands Dragoner. Detta är andra inlägget om böckerna, med fokus på Hellbrands bok.
Jag lyssnar på Dragoner i Julia Dufvenius uppläsning och texten glider lättsmält genom öronen som en deckare. För Dragoner är ett mysterium. Två sådana. Hur har Miras morfar Tord egentligen dött? Och var är Ville? Villes försvinnande är en upprepning av ett motiv från Hellbrands tidigare roman Veterinären. Där är det Carro som försvunnit. Det är två unga försvunna personer. Två unga personer som arbetar, arbetar och har hand med hästarna, som kommit från så att säga mindre bemedlade familjer och som fått en fristad i stallet. Jag tänker på detta. Den riskfyllda position som skapas av makthierarkier och ekonomiska skillnader.
Dragoner är en bok om arbete. Men där Hästpojkarna fokuserar på det fysiska arbetet, synliggör Dragoner de ekonomiska aspekterna. Gerry och Patrik driver ett stuteri, där bor och arbetar även Patriks mamma. Här finns brist på betesmark, och frågan om marken ligger i centrum för konflikten. Dragoner är en arbetarskildring i överklassmiljö. Här får vi följa med på festligheterna kring ett hingstföls dop, här är alkoholen ett tecken på glamour i samband med tävlingar. Här är kropparna pengar, här är pengarna riskpositioner, här står mycket på spel.
Dragoner är ett homoerotiskt triangeldrama med fyra inblandade. Patrik i mitten, med Gerry, Ville och Robertsson som triangelns hörn. Genom Robertssons konstnärskap blir bögkropparna fantasier om ren skönhet. Jag tänker på begäret. Jag tänker på begäret efter det förbjudna, efter att hålla fast vid det man har. Begäret efter skönhet, pengar, kroppar.
Jag tänker på begäret efter det vilda. En tydlig intertext i Dragoner är Svarta hingsten. Mira läser den för sin yngre syssling Ville, igen och igen, och det är genom ett kodat sms, där koden är kopplad till romanen, som Ville ger sig till känna. Den svarta hingsten speglas i den nyfödda Dominion, i Villes känsla inför den lilla hingsten. Ville, liksom Gerry och Patriks mamma Nanna, är som Alec i Walter Farleys bok, de kommer inte från pengar, det är deras kärlek till hästarna, deras handlag, som tar dem in i den rika världen.
Jag tänker på begäret efter att ha detta. Att ha allt.
Bara hästböcker 