1966 kom den första boken om Britta och Silver, en bokserie som skulle bli en av de mest framgångsrika i Sverige. Efter 14 böcker avslutades serien 1978 med Britta och Silver får en vän. Vad hände sedan? Vad gör Lisbeth Pahnke-Airosto idag? Och vad handlar hennes nya bok Jag gör som jag vill! om?
Jag gör som jag vill! är den första boken du släpper på 28 år. Hur kommer det sig att det blev ett sådant långt uppehåll?
Jag började skriva i tidningen Ridsport 1972 på hösten, det var då den startades. Så småningom bad de mig ta hand om Ponnykrönikan, vilket är bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Ridsport kommer ut var fjortonde dag, och jag inbillade mig att jag skulle kunna skriva böcker parallellt med Ridsport. Jag hade ansvaret att hålla reda på precis allt som hände på ponnysidan i hoppning, dressyr och fälttävlan, det kändes som om jag ständigt hade en deadline hängande över mig. Jag skrev så där 830 ponnykrönikor utan att missa en enda deadline – men det gick förstås ut över bokskrivandet, jag orkade inte med det samtidigt. Helgerna gick åt till att åka och bevaka tävlingar eller att åka hem till någon duktig ponnyunge för en intervju, och så var det rankinglistorna – dem skulle jag kunna skriva en egen bok om. Men det är en annan historia.

Har du slutat skriva hästböcker och i sådana fall, hur kommer det sig?
Nej nej, inte alls, egentligen! Jag lever ju mitt bland våra hästar, vi har sju stycken, egna uppfödningar allihop, allt från fyra år till 31! Min gamle Shilton, född 1990, där finns en lång och fin berättelse att ta fram, om allt vi varit med om tillsammans. Och tänk bara, efter så där 45 år som skribent på tidningen Ridsport, alla intervjuer jag gjort “hemma hos” ponnybarnen, och alla Ponny-EM jag varit på runt om i hela Europa – det finns massor kvar att berätta om.
Fortsätt läsa