Lena Furberg om sitt serieskapande

För de flesta behöver Lena Furberg ingen presentation. Hennes figur Mulle har en kändisstatus i nivå med Bamse och Nalle Puh. Hon skriver också sedan 70-talet längre serier i flera olika genrer, realism, äventyr, verklighetsbaserade och fantasy.

Malin ringde upp Lena för att höra mer om hur hon arbetar och vad som driver henne konstnärligt.LenaFurberg

Vad vill du med dina serier?

För mig är det viktigt att det jag gör kommer från hjärtat.

Och att storyn är bra, att den berör och känns viktig.  Den kan vara viktig på olika sätt – Läs mer

Gästblogginlägg av hästboksdebuterande Angelica Öhrn

Jag älskar hästböcker, har en hel bokhylla full. Där finns vällästa böcker med röda tygpärmar i vilka sidorna delvis sitter löst. Inuti har jag strukit över namnen Sussi och Jeanette och skrivit dit mitt eget med min anton_teitur_vykort (1)snyggaste skrivstil. Där finns böckerna om Klara och Sigge. Böcker av Nan Inger Östman och Gunilla Wolde. Ja, och så Britta och Silver förstås. Det är berättelser om ljusaste livsglädje och enorm handlingskraft, svart besvikelse och djup sorg men också om hästarnas läkande kraft.

Läs mer

Boksamtal: Som stjärnor faller

Anna och Malin boksamtalar den här veckan om ungdomsromanen Som stjärnor faller av Lin Hallberg. Den gavs ut i somras (2017) och beskrivs av förlaget som ett möte mellan hästboken och magisk realism.

Malin säger: En skräckromantisk berättelse, 9789163894152där hästen står i centrum, men inte för huvudpersonen, utan för huvudpersonens kärleksobjekt. En ovanlig tvist i en hästbok. Drivet i boken uppfattar jag ligger i Tess sökande efter att hitta hem. Hennes sorg efter mormor som gått bort, hennes känsla av att mormor talar med henne genom huset, men detta försvinner bort efter hand som Tom och hans häst Stjärna stiger fram. På slutet ser jag inte hur mormors bortgång kan kopplas till bokens huvudhandling. Det tycker jag är lite synd, för det fanns något väldigt levande i beskrivningen av huset och mormors röst. Jag hade velat vara kvar i det! Läs mer

Att vara hästboksförfattare förr

Att skriva hästböcker har inte varit en biljett in i författarvärldens finrum. Genren har haft lågt anseende och sällan fått recensioner och uppmärksamhet. Även om samtalet om genrens låga status varit lika frekvent som nedvärderingen av böckerna och till viss del riskerar att bli självuppfyllande tycker vi att det är viktigt att vi lyfter fram och analyserar både hur det är idag och minns hur det varit.

Vi kommer utspritt över tid göra intervju med några författare som tittar tillbaka på hur det var att skriva hästböcker förr. Först ut är Tulla Hagström, författare till bland annat de populära Petra-böckerna.

Läs mer

Boksamtal: Pia Hagmars Klara-serie

Bara Hästböcker pratar den här veckan om Pia Hagmars klassiska långserie om hästtjejen Klara. Flera av böckerna i serien har nyligen även släppts i en lättläst omarbetning. Det finns också en film gjord på den första boken, men den har vi inte med i samtalet här.Bellas kamera 027

Malin säger: Klara-böckerna är otroligt populära. Jag tror det beror på att man kommer så nära Klara, och känner och upplever med henne. Det är lätt att identifiera sig med henne, och hennes balansgång mellan kärleken till hästen och rädsla. Läs mer

Bokmässetips för hästälskare

ETCBaraHästböcker har gjort en lista på programpunkter på bokmässorna i Göteborg som lyfter fram hästböcker.
Fyll gärna på listan!

Fredag 10.30-11.00 Hästboken som feministisk strategi. Bara Hästböcker samtalar på ETC caféscen. Heden. Målgrupp vuxna.

Fredag 14.00-14.20 Starka känslor i litteraturen Pia Hagmar Charlotte Cederlund, Jenny Jägerfeld. Bok och Biblioteksmässan, seminarium Målgrupp vuxna. Läs mer

Klassikerprat: Black Beauty, Arbete, genus och djurrätt

Sista delen av Bara Hästböckers samtal om genren utifrån Anna Sewells klassiker Black Beauty från 1870-talet.

Anna: Det finns en mycket intressant aspekt av omvårdnad som kommer fram i Black Beauty. I diskussioner om hästkulturer och utvecklingen inom västerländsk ridsport förs det ofta fram att det skett en femininisering, att fokus flyttas från militärisk styrka till att betona omvårdnad, och detta jämförs gärna med andra omsorgspraktiker, ofta kvinnligt kodade.  I Black Beauty handlar det snarare om ett manligt omhändertagande. Det är de goda hästkarlarna som tar hand om hästarna, kvinnor finns knappt annat som bifigurer (där kan de ha olika roller, från den förbigående kvinnan som ber kusken ta bort stuptygeln till frun som följer modenycker och därmed vill ha samma tygel hårt åtdragen, och så de kvinnor som faller av och är lite lagom hjälplösa…) Jag upplever att boken därmed ifrågasätter hur en ser på genuskodning av olika uppgifter och perspektiv. Omtanke och omvårdnad kan vara manligt. Läs mer

Klassikerprat: Om klass och arbete i Black Beauty och den samtida hästboken

Del två av tre i Bara Hästböckers samtal om genren utifrån Anna Sewells klassiker från 1870-talet- Black Beauty. I det här inlägget går vi på djupet med ett vanligt tema i hästboken- hårt arbete och klass.

Black Beauty

Första utgåvan, F. M. Lupton Publishing Company, New York

Anna: Jag läser Black Beauty som en tydlig skildring av arbete och klasshierarkier. Ett exempel på när det blir tydligt är när en kusk kör den häst han hyr alldeles för hårt, men där han sen får motivera varför han gör det – det är för att han pressas av att han måste försörja sin familj, och sina kunder, orsaken är att de rika, inte tar hänsyn till hans (eller hästens situation). Så de människor som porträtteras som elaka, är inte rakt igenom onda, de är elaka eftersom de inte har något annat val. Samma sak gäller för hästarna, de hästar som biter människor gör det för att de blir, eller blivit, illa behandlade. Läs mer

Klassikerprat: Hästboken som genre med utgångspunkt i Black Beauty

Med avstamp i hästboksklassikern Black Beauty kommer Bara Hästböcker att i tre olika inlägg fundera kring hur teman och berättarstrukturer förändras eller återkommer i nya former i genren. Från 1800-talets England rör vi oss framåt i tiden, till vår svenskspråkiga samtida hästbok. Detta första inlägg är en repris från i våras, på måndag fortsätter samtalet med ett nyskrivet inlägg.

Black Beauty brukar i en västerländsk kontext ses som den allra första hästboken. Författaren, Anna Sewell, berättar ur en hästs perspektiv om ett hästliv i England i slutet av 1800-talet. Berättelsen rör sig från barndomshemmet, där Black Beauty har ett gott liv, och vidare genom det engelska klassamhället. Hästhuvudkaraktären bär fina damer i damsadel, drar tunga vagnar genom Londons gränder, blir allvarligt skadad, piskad, och slutar sina dagar, åter på landet i ett gott hem.

Malin säger: Boken kom ut 1877 och har troligtvis påverkat alla andra hästböcker. De i hästboksgenren legendariska systrarna Pullein Thompson skrev på 70- 90-talet flera böcker som byggde vidare på Black Beautys släktträd och var för sig kan ses som en pendang till Black Beauty. Jag tänker att upplägget att låta en häst berätta om sitt liv, från födelse till ålderdom har blivit som en egen genre inom hästboksgenren. Men även de som skrev med en människa i huvudrollen har troligtvis läst och inspirerats av Black Beauty. Så när vi läser Black Beauty BlackBså läser vi på något vis alla hästböckers rötter. Tycker ni att det märks? Ser ni spår?
Läs mer

HÄSTEN: KONSTEN, KROPPEN OCH KONTEXTEN

Anna har sett utställningen ”Like a Horse” på Fotografiska museet, och funderar kring bilder av hästar, kroppar och konst.

DSC_0127 

Jag ser fotoutställningen ”Like a Horse” på Fotografiska museet i Stockholm. Jag hörde talas om utställningen när jag såg Kobra-avsnittet ”Hästfolket” på SVT i våras. Utställningen kureras av fotografen Sophie Mörner. För ungefär exakt ett år sen lyssnade jag på ett gammalt avsnitt av ”Stil” i P1 (ett som egentligen handlade om Freud), där Läs mer