Intervju: Anna Sellberg

Anna Sellbergs första hästbok kom 1983. Sen dess har det blivit en mängd böcker, för olika åldrar och målgrupper, både skönlitterärt och fakta. Malin kontaktade henne för att få höra hennes tankar om sitt författarskap och om hästboksgenren.

 Hej Anna!AnnaSellberg2

Vill du börja med att berätta om vad du skriver på just nu?

Det jag skriver på just nu är en hästdeckare för vuxna, som hittills bara har titeln Wendela-2. Jag brukar aldrig ha någon fast titel på mina manus, utan de heter i den ordning de kommer, så att säga. Titeln bestämmer jag sedan tillsammans med förlaget.

Manuset ska vara klart den första augusti. Det ska bli en ljudbok, min andra hästdeckare för vuxna.

Vad är det som driver dig att skriva den?

Drivkraften är densamma som med alla manus och böcker jag gjort: en känsla av att ”det Läs mer

LÅNGLÄSNING: Kvinnlig vänskap, begär och vuxna hästflickor

Anna har läst Karen McGoldricks bokserie The Dressage Chronicles. Det här är andra inlägget om serien. (Det första, om materialitet, materialism och känsla kan läsas här.) Förutom McGoldricks böcker diskuteras här några andra hästböcker för vuxna.

hc3a4st2.jpg

Katja, Malin och jag brukar ofta prata om det feministiska i hästboken. Det feministiska i att skriva, i att läsa, i motiven i böckerna. Det är oftast kopplat till flickskap – att se flickans värld och position som utgångspunkt, en situation att ta på allvar. Jag vill här skriva om några vuxna hästtjejer. Och vad vuxenheten innebär för synen på stallet, dess Läs mer

En hästbok skrivs

Just nu korr-läser jag (Malin) det som ska bli min nästa hästroman. Den heter ”Ett eget lag” och handlar om Athena, hennes häst Master, och hennes bästis Petrus och hans unga och svåra häst Pi. Den handlar om att tävla i dressyr, om hur tävlingar sällan är rättvisa, hur mycket du kan och får anpassa dig för att behålla en kompis, vilja och motstånd och om hur bra men också svårt det kan vara att gå från att vara ett isolerat bästispar till att få fler vänner. Jag tänkte nu jag skulle gå tillbaka och minnas hur det var när jag började skriva, på det som snart är min fjortonde bok.

Alla mina skrivprocesser är olika – men kanske också lika, det går att känna igen mönster om en tittar noga. Ett eget lag började jag skriva på våren 2015. Av det kan Läs mer

Boksamtal: Anna Lisa Almqvists författarskap

IMG_3593Malin: Anna Lisa Almqvist måste varit den mest produktiva svenska hästboksförfattarna under 1900-talets mitt. Vi har ju båda läst mycket Almqvist, både som barn och vuxna. Vad fångar dig vid läsningen?

Anna: Jag tror jag fastnar för bredden. Jag upplever att exempelvis Annika-serien rör sig genom en rad olika genrer. Där finns både det vardagliga, omhändertagandet av hästarna, diskussionerna om vad som är god hästvård, säkerhet och osäkerhet, relationen till hästen, och så finns tävlingen, framgångsberättelsen, och så äventyren, stölderna, bränderna – det realistiska blandas med det IMG_3591mindre realistiska. Likaså finns en bredd bland gestalterna. Här finns Annika, som är ganska osäker och reflekterande, Bettina som är alldeles speciell, hon som är DEN ENDA som kan hantera dom svåra hästarna (den historien i sig är ju väldigt lockande!). Läs mer

Intervju med Emelie Novotny

Emelie Novotny debuterar nu med boken ”Vänd rätt upp”. Hon skriver också om skrivande och hästar på Debutantbloggen. Anna passade på att göra en djupgående intervju med henne.  

Emelie-Novotny_Bonnier_009_c Stefan Tell webb

Vilka hästböcker inspirerar dig? I skrivandet? I övrigt? Varför och hur? Vilka icke-hästböcker? Alltså, hur ser dina litterära referenser ut?

Mitt första möte med hästlitteraturen vad när jag fick ”Vitnos det lilla russet” högläst för mig i förskolan som sexåring. Därefter har det bara fortsatt, jag läste alla hästböcker jag kom över. Men mest uppskattade jag de mer realistiska skildringarna, jag har alltid krävt en hög nivå av trovärdighet när jag läser, oavsett genre. Därför blev mina uppväxtfavoriter Veronica Wägners serie om Carin och Fridolina, Gunilla Woldes böcker om Twiggy och såklart hela den långa följetongen om Britta och Silver av Lisbeth Pahnke. Som vuxen har jag tagit till mig både Pia Hagmar och Lin Hallbergs böcker, framförallt dem om Klara och Sigge. Jag gråter aldrig så mycket som när jag läser böckerna om Brobygården där Sigge bor.

Jag hade lätt för att både läsa och skriva i skolan och fick ofta höra att jag som hade Läs mer

Boksamtal: Insekternas sång

Insekternas sång är en av de få vuxenhästböcker 29792183_10215923884600165_6792219824783704651_nsom finns. Den utspelar sig på ett ridläger och bokens huvudperson är tolvåriga Linn. Författaren Kristina Sandberg är mest känd för Maj-trilogin men har också skrivit flera andra böcker som utmärks av att skildra kvinnliga erfarenheter. Hon kallar sig i podden ”Skriva” för en feministisk författare. Här kommer Katja och Malin samtala om boken.

Malin: Jag har läst denna bok för flera år sedan, och har i minneshögen lagt den i samma hög som Nan Inger Östmans Ridsommar på Västanå. Båda böckerna skildrar relationer och maktkamper mellan tjejer på ridläger. Ridsommar på Västanå är för yngre ungdomar, medan Insekternas sång är tydligt en vuxenroman. Jag tänker att det inte är självklart att placera den som hästbok, och samtidigt tänker jag att det är den vuxenhästbok som tydligast intertextuellt skriver in sig i genren, genom att huvudpersonen är just den tolvåriga hästtjejen. Läs mer

Klassikerprat: Rosettjakten, form och språk

BaraHästböcker fortsätter denna vecka vårt samtal om Nan Ingers hästboksklassiker Rosettjakten, en bok om prestationshets inom ponnysporten, där huvudpersonen Jeanette går igenom vad som gått fel under hennes ponnyår. 

Katja säger: Jag vill prata om formen. IMG_3588Tycker den är väldigt spännande. Boken är ju upplagd som en ramberättelse där huvudpersonen får ett fotoalbum av sin pappa. Ett album fullt av bilder från en uppväxt där pappans tävlingshets har styrt allt för mycket. I och med fotoalbumet kommer sedan hela uppväxten in i romanen. Men inte som klassiskt tillbakablickande. Utan Läs mer

Katja Timgren vann Slangbellan 2004 – vad har det betytt för författarskapet?

Denna veckan när Slangbellan delas ut passar vi på att ha ett extra blogginlägg, eftersom en av oss i Bara Hästböcker startade sitt författarskap med att vinna debutantpriset.
Katja du vann Slangbellan med din första bok, Det jag inte säger. Berätta om vad priset betydde för dig och om det Det jag inte sägerpåverkat ditt fortsatta författarskap?
 
Jag tror Slangbellan- priset betydde mycket för att jag skulle våga tänka att jag är författare nu. Nu är det det här jag gör. Skriver böcker. Jag var ny och kände knappt någon författare. Och så var det ett gäng andra författare som hade bestämt att min debutbok skulle få ett pris. Det kändes högtidligt och var ett väldigt bra välkomnande in i författarlivet. 

Läs mer

Slangbellan – så arbetar juryn

Hej Slangbellanjuryn! I år är första gången en hästbok är nominerad till priset. Kan ni berätta lite för oss om vad Slangbellan är för pris och vilka ni är som sitter i juryn och hur ni arbetar?

Vi i juryn är Boel Werner författare BULT-slangbella-med-färg-litenoch illustratör som har givit ut böcker för olika åldrar, från 0-3 år upp till ungdomsböcker, med och utan egna bilder, Anna Ehn, författare barn-unga-vuxna och Julia Sandström, fantasyförfattare.

Slangbellan är ett debutantpris för barn- och ungdomslitteratur, som BULT (barn- och ungdomssektionen i Sveriges Författarförbund) delar ut. Processen går till så att förlagen skickar årets debutanter till oss i juryn. Det kommer ett exemplar till var och en, så alla tre läser samtliga böcker. Den här gången (2017 års utgivning) kom det in ett drygt femtiotal titlar. Sedan resonerar vi och stöter och blöter tills vi har enats om tre nominerade. Dessa tre läses sedan av hela BULTs styrelse, som också utnämner vinnaren. Läs mer