Jag läser Angelica Öhrns Det brinner, Chamir! i karantäntid. Det känns mycket passande. Öhrns bok handlar om Julia, som just blivit ägare till hästen Chamir. Boken börjar alltså med det som är hästflickans högsta dröm och hästbokens höjdpunkt. Men med detta är inte allt underbart. För Öhrn beskriver en verklighet i klimatförändringarnas tidevarv, det vill säga, i nutiden.
Sommaren har varit lång, het och torr. Skogsbränderna härjar och det blir ont om foder. Detta påverkar Julia. Rent praktiskt innebär det att kostnaden för stallplats måste höjas, eftersom foderpriserna stiger när tillgången minskar. Men ännu mer påverkar det Julia mentalt. Hon blir livrädd och det låser sig i huvudet, och, hon svimmar – för det är något (töntigt eller överdramatiskt?) Julia gör. Hon klarar liksom inte av det.
Ända tills (spoilervarning!) hon en dag kommer alldeles nära en skogsbrand, och hjälper till att släcka den. Detta låser upp något hos Julia och hon väljer att engagera sig i klimatfrågan.
Det brinner, Chamir! beskriver ett tillstånd som nu är verklighet. Den beskriver väldigt bra hur Julia först upplever det som nästan en personlig förolämpning och en privat Fortsätt läsa