Lin Hallbergs Indra Larssons inte särskilt lyckade ridlektioner är andra delen i serien om Indra. Det är en hästbok men inte bara en hästbok, det är en bok om djur, en djurbok, en bok om kärlek, att älska djur, att älska det djuriska framför det mänskliga. Här på bloggen har vi tidigare diskuterat vad som gör en hästbok till en hästbok, och kommit fram till att det handlar om att hästen eller hästarna i texten blir verkliga karaktärer som får ta plats. Det gör hästarna i Indra, så trots att boken handlar om många fler djur, och en del om människor, så ser jag den som en hästbok. Men den är lite annorlunda. Hästarna i boken är ”problemhästar”, och i centrum för berättelsen står möjligheten att kommunicera med dem.
Indra har, som hennes morfar uttrycker det, en särskild gåva. Hon älskar djur och har som en särskilt god förmåga att förstå djuren. Det gäller såväl råttor och zebrafinkar som hästar. Boken beskriver hur Indra jobbar (ja, det är verkligen ett jobb!) för att nå fram till djuren, skapa tillit, förstå dem. Målet är att bli så samspelt som möjligt, men också att få djuren att må så bra de kan.
Detta gör ofta Indra genom att lära hästarna (och de andra djuren), små tricks. Det får Fortsätt läsa