Boksamtal: Min vän Flicka

Anna säger: Min vän Flicka är Mary O’Haras bokserie om pojken Ken, en drömmare som bor på en amerikansk farm, och hans kärlek till hästen Flicka. Vi har läst de två första böckerna i serien, som handlar om hur Ken väljer ut Flicka som sitt föl, och hur han kämpar med att tämja henne och göra henne frisk från 5e47cc6973040sjukdom. 

Jag har två grejer som jag verkligen fastnade för när jag läste böckerna. För det första, hur symbiosen mellan Ken och Flicka beskrivs. När Ken först ser Flicka, vet han genast att detta är det föl han vill ska bli hans. Hans pappa tycker det är ett dåligt, men Ken står på sig. Han känner så starkt för Flicka. Det beskrivs flera gånger hur hon är allt han har, och han är allt hon har – hon till och med ÄR han. När Flicka blir sjuk, blir också Ken sjuk, hela hans tillvaro kretsar kring Flicka och de är totalt beroende av varandra. Jag tycker det är en spännande skildring av kärlek mellan människa och häst. 

För det andra så tänker jag på genus och mental hälsa. Detta är en intressant diskurs, eftersom den applicerar idéer om mänskligt beteende på hästar. Flicka (och ja, det är talande att hon heter just “Flicka” – även om detta också är det engelska namnet, där det inte har samma konnotationer som på svenska, så tycker jag det är väldigt passande) är dotter till stoet Raket. Raket beskrivs som en “galen” häst. Hon är vild och kan inte tämjas och dresseras. Kens pappa tycker att hon bara är problem, hon är värdelös, hennes blod förstör hans hästflock, hennes föl gör flocken sämre. Raket beskrivs som galen, eftersom hon inte är användbar och därför inte kan bidra till ranchens ekonomi. Hon är olönsam och problematisk. Jag tänker på hur stoet beskrivs som en sorts hysterisk kvinna – som till slut tar livet av sig när hon råkar stegra sig och slår huvudet i en skylt. Hon är hysterisk eftersom hon inte lyder människorna, männen. Och hennes dotter, Flickan, balanserar alltid på randen till galenskapen. Jag tänker att detta visar på en underliggande diskurs om just kvinnlighet och galenskap, som appliceras på hur hästarna, de icke-mänskliga djuren, beskrivs.   Fortsätt läsa

Andra boksamtalet, Tovan av Marie Louise Wallin

Den här veckan pratar Katja och Malin vidare om Marie-Louise Wallins Tovan. Förra veckan skrev vi om det spännande i att det gavs ut en lesbisk kärlekshistoria i svensk ungdomslitteratur redan 1974, fem år innan homosexualitet avskrevs som psykisk sjukdom av socialstyrelsen, och att hur Tovan genom det är helt unik som berättelse i svensk ungdomslitteratur, flera decennier före sina efterföljare. Detta var så spännande att vi knappt hann säga något om hur Tovan är en hästbok, så den här veckan pratar vi vidare om texten som hästbok, och om vi tror att det är något i stallet/hästboksgenren som har bäddat för att den första skildringen av lesbiskhet just utspelade sig i ett stall.

 

Katja säger: Jag har tänkt, i mitt eget författarskap, och när jag tänkt på Tovan, att det Fortsätt läsa

Boksamtal Tovan av Marie Louise Wallin

Denna vecka har Malin och Katja läst Tovan. Förra veckan publicerade vi en intervju med Marie Louise Wallin där hon berättar om hur hon ser på sin bok. Intervjun gjordes efter vårt boksamtal och vi gör en läsning som bygger på vad vi ser i texten, vilket skiljer sig en del mot vad Marie Louise själv tänkte när hon skrev boken. Så kan det vara! Det är litteraturens möjligheter. 

Malin säger: Äntligen läser vi Tovan, som ju som jag uppfattar det är en viktig litterär inspirationskälla för dig? Det är en hästbok som också är den första svenska ungdomsboken som skildrar en lesbisk kärlekshistoria.

Jag börjar med referat av boken eftersom vår

10147870_2

Omslagsbild från återutgivningen av Tovan, av Saga Egmont. Vilket visar på bokens aktualitet.

analys kommer sysselsätta sig med händelseutvecklingen. Huvudpersonen Ingaborg följer med sin kompis Anna till stallet och Anna låter Ingeborg att rida på sin häst. Men inte nog med det. Tillsammans med Ingeborgs mamma hittar Anna i hemlighet en egen häst till Ingeborg: Cirkushästen Kuwaiit, tidigt omdöpt till Fortsätt läsa

Boksamtal: Jill stallflickan av Ruby Ferguson

Malin säger: Vi har läst Jill stallflickan (1951), som är andra boken i Jill-serien, skriven av den engelska författaren Ruby Ferguson. Jill-böckerna är en av mina riktiga favoriter, både från barndomen och senare, när jag som ung vuxen plöjde hästböcker som en väg in i mitt författarskap. Men nu har det gått några år sedan jag sist läste en Jill-bok, vilket gjorde att min läsning präglas både av minnet av läsningen och en viss analytisk distans. Jag tycker det är riktigt spännande för greppen som författaren använder blev tydliga nu. Jag ser varför jag läste dessa böcker om och om igen, omväxlande med att jag själv Fortsätt läsa

Boksamtal: Pytte-serien av Ingrid Flygare

Idag har vi närläst två böcker i Ingrids Flygares populära bilderboksserie om Pytte.

Du är för liten Pytte, Rabén och Sjögren, 2016                9789129699357_200x_du-ar-for-liten-pytte.jpg

Vilket gulligt föl, Pytte!, Rabén och Sjögren, 2018

Malin säger: Berättarperspektivet är intressant. Berättelsen förmänskligar hästar, och skriver genom det in sig i en tradition som börjar med Black Beauty. Jag ser också tydliga intertexter till Vitnos, rymmarrusset. Pytte är lika bra på att rymma och vill visa sig duktig för fölet. Serien skriver också in sig i hästbokstraditonen, som ju traditionellt är mellanålderböcker genom sina titlar, där Pyttes namn alltid förekommer. Mina tankar går till Ge dig inte Annika och Jill tar priset.

Katja säger: Ja, jag tänker också på är karaktären Pytte. Hur han lyckas vara både hästlik och människolik på ett fint sätt i första boken. Barnen man läser för kan känna igen realistiska detaljer kring hur en häst beter sig från ridskolan tänker jag, och samtidigt kan man identifiera sig med Pytte. För Pytte är liten och får inte vara med. Precis som det är att vara barn. I Vilket gulligt föl ,Pytte!, Fortsätt läsa

Boksamtal: Strawberry betyder smultron av Marie Louise Wallin

Anna och Malin har läst om Strawberry betyder Smultron (1983) av Marie Louise Wallin och fortsätter funderingarna kring vad som är en hästbok.

Anna säger: Jag tänker att detta är så mycket4327152_1 inte en hästbok. Hästen finns i titeln, och Strawberry finns med genom hela berättelsen, men bokens huvudsakliga fokus ligger snarare på familjeberättelsen. Jag läser den ganska mycket som diskbänksrealism, en bok som vill berätta om hur livet ”verkligen är”, utan försköningar. Den handlar om Nikos och Jenny, vars föräldrar har en relation, och i mitten av boken bor de tillsammans, för att sedan skiljas igen. Strawberry är Jennys häst, och hon har fått den av sin pappa, som inte längre bor med dem, och som när han dyker upp verkar allt annat än pålitlig. Det jag kanske mest fastnar för är skildringen av mamman. Hon är en ganska osympatisk person. Ari, Nikos pappa, är mer kär i henne än vad hon är i honom, och mamma AnnBritt inleder en relation med en annan man. Ibland tycker jag att tonen och perspektivet i boken är lite dömande mot AnnBritt – samtidigt försöker berättaren ibland förstå AnnBritt. Berättarperspektivet växlar genom texten och fokuserar på olika personer, men det Fortsätt läsa

Boksamtal: Stormhästen

Malin säger: Detta är en bok som är full av karg natur som kretsar kring urbanisering. Den utspelar sig i en brytningstid, där det gamla ö-livets värden är under omförhandling. Dramaturgin byggs upp kring den från stan inflyttade pojken Flips kamp att kunna behålla hästen Storm, där ekonomin är största stormhastenhotet. Många klassiska hästboksmotiv finns med: Storm kommer likt Svarta Hingsten från havet och han tämjs av Flip. Flip får respekt från sin nya omgivning när han lyckas hantera hästen.

 

Hästbokens klassiska antagonist, eller antagonister i detta fall, finns med i form av tre bröder som i berättelsen inte går att särskilja utan som tillsammans skapar en hotfull mobb som försöker komma åt Flip och Storm. De är söner till öns rika hotellägare, som också representerar ett hot mot ö-livet och framförallt mot Fortsätt läsa

Boksamtal Ponnyallsvenskan fortsättning

Katja säger: Förra veckan pratade vi om Nan Inger Östmans Ponnyallsvenskan. Den här veckan fortsätter vi med att tänka kring berättarrösten och innehållet och relaterar texten till dagens barn och ungdomslitteratur. Du Malin som har studerat berättarperspektivet i Ponnyallsvenskan en essä i Bazar Masarin, vad tänker du om berättandet i texten kontra berättandet i dagens hästböcker (och kanske dagens barn- Fortsätt läsa

Boksamtal: Ponnyallsvenskan

Idag startar vi upp vårsäsongen, med boksamtal om Nan Inger Östmans PonnyallsvenskanPonnyallsvenskan (1981).

Malin säger: Det här är min absoluta favorit bok alla genrer och den bok som starkast inspirerar mig framåt i mitt författarskap, och styrkan ligger helt klart i berättarperspektivet. Jag skrev en essä för Bazar masarin där jag undersökte berättarperspektivet i Ponnyallsvenskan och i Gunilla Woldes Putte – en önskehäst. Det som blir tydligt är att en berättarperspektiv som flyttar runt får en sprängkraft i att Fortsätt läsa

Genresamtal: Vad önskar vi oss av genren?

Malin säger: Nu är det snart två år sedan vi startade upp BaraHästböcker, det har varit en fantastisk tid då vi plöjt massa hästböcker. Nu när vi startat upp vårsäsongen vore det roligt att drömma lite. Vilka hästböcker längtar vi efter att läsa, som vi ännu inte läst?

Katja säger: Jag längtar efter fler formexperiment i genren. Kanske fler poetiska hästböcker? Jag tänker på Mette Vedsøs ”Hest Horse Pferd Cheval Love”. Hästböcker som i språket och berättarkonstruktionen leker med hur man kan skriva en hästbok. Bilder i böcker för äldre vore också roligt att se. Kanske en bildberättelse för unga vuxna eller äldre tonåringar. Det finns ju en så stor tradition av tecknade serier om hästar tex, men Fortsätt läsa