Genresamtal: Konsten att klä en häst i människospråk

Alla som läser hästböcker minns dem, de oförglömliga hästkaraktärerna, Silver, Twiggy, Black Beauty, ända sedan genrens början har starka hästkaraktärer trätt fram. Och det är kanske också ett av de grundläggande krav vi ställer på genren, att det ska finnas starka hästkaraktärer i böckerna. Men- vad är egentligen en hästkaraktär? Hur hanterar hästboksförfattarna paradoxen att skildra någon som inte har mänskligt språk genom mänskligt språk, och placera någon som inte kan förstå världen i termer av mänskliga berättarnarrativ i ett mänskligt berättarnarrativ? BaraHästböcker ger sig in i ett samtal om hästkonstruktioner, berättarnarrativ, avbildning, förvanskning, skapande och genremönster. Läs mer

Genresamtal: Hästkaraktärer vi minns

Nu startar ett nytt tema här på bloggen. BaraHästböcker är nyfikna på hästarna i litteraturen och undersöker hur de skrivs fram och  hästarnas roll i vårt eget skapande. Idag startar vi med de litterära hästar som bor i vårt inre. Fyll gärna på med era egna starkast levande hästbokshästar.

Malin säger: Kanske har vi pratat för lite om hästen i vår boksamtal? Hästarna är ju kanske ändå de viktigaste karaktärerna i en hästbok. Den första hästen jag tänker på är Silver, i Britta och Silver. Jag minns hans hoppglädje, hans små spetsade öron varje gång Britta kommer in i stallet, och det enorma vemod som finns i de senare böckerna, när Britta egentligen borde sluta rida ponny men inte vill skiljas från sin älskade Silver – en känsla som jag så kunde identifiera mig med som nioåring, ständigt planerande hur jag och min älskade Fleur (Flower i mina debutböcker om Joanna) aldrig nånsin skulle skiljas åt. En annan oförglömlig häst från samma serie är den busiga skäcken Billy, ständigt skenande med en ägare som borde haft en moppe istället. Ja, när jag tar mig tillbaka till Pahnkes litterära värld står hästarna på rad i mitt minne.  Lille-man, Sessan, Skarpheden, de två ponnyerna Tim och Tom. Alla med tydliga egna personligheter. Läs mer

Om Ett eget lag – Katja intervjuar Malin

Eftersom både Malin och Katja är bokaktuella, så har vi tagit tillfället i akt att samtala kring våra egna böcker. Först ut är Malin om sin bok Ett eget lag, som kommer ut nu i slutet av augusti. Katjas bok kommer i början av september, och då kommer ett samtal om den.

 

När jag läser tänker jag att Athenas framtid Ett-eget-lag-212x300som ryttare och hennes relationer är det som står på spel i texten. I början ser de ut att stå emot varandra. Boken är ju uppbyggd kring en svår valsituation…

Jag fångades mycket av Athenas inre konflikter när jag läste. Berättelsen är ju i jagform och det är allt annat än rofyllt att vara Athena. Hon slits mellan olika egna inre viljor som jag tänker kanske pekar i olika riktningar och olika föreställningar om hur andra ska reagera på hennes val. Vore roligt att höra dig berätta lite kring vad det är som är viktigt för Athena – vad slits hon mellan för olika värden och drömmar? Hur har du tänkt när du har skapat/ undersökt hennes inre? Läs mer

Boksamtal: Hest Horse Pferd Cheval Love

En dansk hästbok blev under våren nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris vilket fångade vårt intresse. Vi ville förstås läsa, och här kommer vårt ganska trevande samtal kring boken. Vi känner att danskan står lite i vägen för att vi ska göra den helt rättvisa – men vi gör ett första försök, och hoppas på en svensk översättning inom kort.

Hest Horse Pferd Cheval Love av Mette Vedsø, Jensen & Dalgaard, 2017

 

hest-horse-pferd-cheval-love

Malin säger: Det handlar om övergången mellan barn och tonåring. Att förändras. Om att bindas samman av ett hästintresse och vad som händer när den ena förlorar det Läs mer

Boksamtal: Anna Lisa Almqvists författarskap

IMG_3593Malin: Anna Lisa Almqvist måste varit den mest produktiva svenska hästboksförfattarna under 1900-talets mitt. Vi har ju båda läst mycket Almqvist, både som barn och vuxna. Vad fångar dig vid läsningen?

Anna: Jag tror jag fastnar för bredden. Jag upplever att exempelvis Annika-serien rör sig genom en rad olika genrer. Där finns både det vardagliga, omhändertagandet av hästarna, diskussionerna om vad som är god hästvård, säkerhet och osäkerhet, relationen till hästen, och så finns tävlingen, framgångsberättelsen, och så äventyren, stölderna, bränderna – det realistiska blandas med det IMG_3591mindre realistiska. Likaså finns en bredd bland gestalterna. Här finns Annika, som är ganska osäker och reflekterande, Bettina som är alldeles speciell, hon som är DEN ENDA som kan hantera dom svåra hästarna (den historien i sig är ju väldigt lockande!). Läs mer

Boksamtal: Insekternas sång

Insekternas sång är en av de få vuxenhästböcker 29792183_10215923884600165_6792219824783704651_nsom finns. Den utspelar sig på ett ridläger och bokens huvudperson är tolvåriga Linn. Författaren Kristina Sandberg är mest känd för Maj-trilogin men har också skrivit flera andra böcker som utmärks av att skildra kvinnliga erfarenheter. Hon kallar sig i podden ”Skriva” för en feministisk författare. Här kommer Katja och Malin samtala om boken.

Malin: Jag har läst denna bok för flera år sedan, och har i minneshögen lagt den i samma hög som Nan Inger Östmans Ridsommar på Västanå. Båda böckerna skildrar relationer och maktkamper mellan tjejer på ridläger. Ridsommar på Västanå är för yngre ungdomar, medan Insekternas sång är tydligt en vuxenroman. Jag tänker att det inte är självklart att placera den som hästbok, och samtidigt tänker jag att det är den vuxenhästbok som tydligast intertextuellt skriver in sig i genren, genom att huvudpersonen är just den tolvåriga hästtjejen. Läs mer

Klassikerprat: Rosettjakten, form och språk

BaraHästböcker fortsätter denna vecka vårt samtal om Nan Ingers hästboksklassiker Rosettjakten, en bok om prestationshets inom ponnysporten, där huvudpersonen Jeanette går igenom vad som gått fel under hennes ponnyår. 

Katja säger: Jag vill prata om formen. IMG_3588Tycker den är väldigt spännande. Boken är ju upplagd som en ramberättelse där huvudpersonen får ett fotoalbum av sin pappa. Ett album fullt av bilder från en uppväxt där pappans tävlingshets har styrt allt för mycket. I och med fotoalbumet kommer sedan hela uppväxten in i romanen. Men inte som klassiskt tillbakablickande. Utan Läs mer

Klassikerprat: Rosettjakten

BaraHästböcker pratar denna vecka om Nan Ingers hästboksklassiker Rosettjakten, en bok om prestationshets inom ponnysporten, där huvudpersonen Jeanette går igenom vad som gått fel under hennes ponnyår. IMG_3587

 

Malin säger: Nan Inger är den författare jag identifierar mig starkast med som författare, för att hon skriver helt inifrån hästvärlden om specifikt hästrelaterade frågor, ofta om tävling. Jag tycker det är spännande hur hon porträtterar fram en ponnyförälder som verkligen finns, som också finns inom andra Läs mer

Boksamtal: Britta och Silver

Böckerna om Britta och Silver av Lisbeth Pahnke har en unik status bland våra många svenska hästboksklassiker. Många generationer har läst den. Här diskuterar Anna och Malin bl.a seriens byggande av en värld och könsmaktsordning.

Malin: En seger för Britta och Silver, är verkligen mitt i Britta och Silver serien. Vi har ju båda läst hela serien men för ganska många år sedan. I den här boken är vi mitt i världen. En värld som byggs upp genom hästarna, gemenskapen i stallet, genom det självklara berättarperspektivet och hästspråket. Silver, Ann, Lotta, Billy, Mickena, Kicki, Hasse, Sessan är alla för evigt inskrivna i min minnesbank.

 

Anna: Jag tänker på när jag läste en kurs i filmvetenskap och lärde mig begreppet mise-en-scène. Det är ett begrepp som används för att beskriva hur filmen ser ut, eller hur det känns att se filmen, det inkluderar miljö, vilka platser som skildras, men också hur platserna skildras. Och en brukar säga att det är lätt att glömma en films handling, men att mise-en-scène ofta stannar kvar – en minns känslan och miljöerna. Så tänker jag att det är med litteratur också – lätt att glömma vad en text handlar om men enklare att komma ihåg miljöer och stämningar. En seger för Britta och Silver tänker jag är just stämning, jättemycket stämning, och att den egentligen inte heller försöker göra något annat än det, utan fokuserar på att skapa just den där stämningen. Läs mer

Genresamtal: Ett år med BaraHästböcker

cropped-hc3a4st34.jpg
Nu drar en ny termin igång här på vår blogg! Varje måndag under våren kommer vi i BaraHästböcker att blogga om böcker, skapande och om genren. Först ut är ett samtal om vad vi har lärt oss och fascinerats av under året som gått.
Katja säger: Jag och Malin kom på på vårt vårplaneringsmöte att det vore roligt att summera och tänka kring vad vi tänker och vet om hästboksgenren nu, efter ett år med BaraHästböcker. Eller, vad vi gör med genren nu, vi är ju också skapande människor alla tre. Jag tänker på många saker, så det är väl bra att böra nysta någonstans:) En sak som har hänt under året är att jag när jag pratat med er har fått mer kunskap om återkommande mönster i genren, och också om det återkommande fenomenet att genren utmanar och omskapar dem. Jag tänker bland annat på den vanliga hästboksantagonisten som är en bortskämd person som bara vill vinna (eller bara har fått den bra ponnyn utan hårt arbete). Till skillnad från protagonisten som ofta arbetar hårt och även står för mer relationella värden. Jag har arbetat med den klyvningen i en roman jag skriver nu. Där jag har gett flera av dom typiska antagonistdragen åt någon som med tiden visar sig inte alls vara antagonisten. 
Men nu är jag nyfiken. Vad känner ni har hänt med er syn på genren, eller med ert ert skapande, under året med BaraHästböcker?
 
Malin säger: Det första jag tänker på är hur viktigt det är att ha ett utvecklat språk runt litteratur. Berätta om berättelserna. Jag tänker att det vi gör är att skapa massor av språk kring hästboksgenren. Mitt språk utvecklas genom våra samtal och bokstudier. Jag kan ge ett exempel på motsatsen: Under hösten har jag läst Litteraturkritik på universitetet, där har barn- och ungdomsböcker varit helt frånvarande, medan vi läst massor av text som rör modernismen. Det handlar om att lärarnas forskningsfält och kompetens styr kurslitteraturen – och av någon anledning råkar det vara så att alla såna här litterära rum inte har hästbokskompetens (jag har en magister i litteraturvetenskap och många andra kurser i bagaget där samma brist på kompetens råkat styra). För mig är BaraHästböcker en plats för mig att hantera det problemet. Istället för att bara bli arg så gör vi det vi saknar tillsammans.
Anna säger: Jag känner igen mig i det ni båda skriver! Jag tänker också mycket på kompetens när det gäller att tala/skriva om hästböcker. Kunskap om genren, traditioner, motiv, mottagande mm. För mig handlar det nog om att förhålla sig till böckerna på två sätt, kunskapsmässigt och känslomässigt. Jag tänker också på att detta inte (alltid) är motsatta eller olika saker. Kunskap och kompetens här är ett sätt att göra skillnad, och det är att ta sin litterära kärlek på allvar. Jag tror att för mig är det roligaste och intressantaste vi gjort de djupgående diskussionerna. Tex kring arbete i hästböcker, och diskussioner kring genus och makt, när en går in i något där det inte är så lätt att säga vad som är rätt eller fel, utan där allt befinner sig i något slags gränsland.
Katja säger: Apropå arbete och genus så tänker jag också på att och hur hästboken har en historia. Att vi har pratat om det. Till exempel när vi pratade om Black Beauty så tänkte vi kring hur saker som genren idag är sysselsatt med går tillbaka mer än hundra år (som idealet om hårt arbete, den hårt arbetande protagonisten).  Jag gillar att vi i inläggen om Black Beauty skissade lite av genrens historiska utveckling. Det ger mer mening och sammanhang till det som skrivs idag, och det jag skriver idag. Man kan också kanske göra en koppling mellan tystnad-historielöshet och (brist på) makt. Där hästboken ofta beskrivits på schablonartade sätt och i negativa ordalag, och man därmed varken ser att genren är föränderlig över tid eller hur den omskapar sig själv, eller hur den har förhållit sig till olika samhällsförändringar. Jag upplever att det finns ett ”hopklumpade” av hästböcker som vi försöker nyansera. Och det handlar inte bara om genrens bredd nu i samtiden, utan också om att förstå att och hur genren har utvecklats över tid.

Läs mer