Genresamtal: Vad önskar vi oss av genren?

Malin säger: Nu är det snart två år sedan vi startade upp BaraHästböcker, det har varit en fantastisk tid då vi plöjt massa hästböcker. Nu när vi startat upp vårsäsongen vore det roligt att drömma lite. Vilka hästböcker längtar vi efter att läsa, som vi ännu inte läst?

Katja säger: Jag längtar efter fler formexperiment i genren. Kanske fler poetiska hästböcker? Jag tänker på Mette Vedsøs ”Hest Horse Pferd Cheval Love”. Hästböcker som i språket och berättarkonstruktionen leker med hur man kan skriva en hästbok. Bilder i böcker för äldre vore också roligt att se. Kanske en bildberättelse för unga vuxna eller äldre tonåringar. Det finns ju en så stor tradition av tecknade serier om hästar tex, men

Genresamtal: Konsten att klä en häst i människospråk

Alla som läser hästböcker minns dem, de oförglömliga hästkaraktärerna, Silver, Twiggy, Black Beauty, ända sedan genrens början har starka hästkaraktärer trätt fram. Och det är kanske också ett av de grundläggande krav vi ställer på genren, att det ska finnas starka hästkaraktärer i böckerna. Men- vad är egentligen en hästkaraktär? Hur hanterar hästboksförfattarna paradoxen att skildra någon som inte har mänskligt språk genom mänskligt språk, och placera någon som inte kan förstå världen i termer av mänskliga berättarnarrativ i ett mänskligt berättarnarrativ? BaraHästböcker ger sig in i ett samtal om hästkonstruktioner, berättarnarrativ, avbildning, förvanskning, skapande och genremönster.

Genresamtal: Hästkaraktärer vi minns

Nu startar ett nytt tema här på bloggen. BaraHästböcker är nyfikna på hästarna i litteraturen och undersöker hur de skrivs fram och  hästarnas roll i vårt eget skapande. Idag startar vi med de litterära hästar som bor i vårt inre. Fyll gärna på med era egna starkast levande hästbokshästar.

Malin säger: Kanske har vi pratat för lite om hästen i vår boksamtal? Hästarna är ju kanske ändå de viktigaste karaktärerna i en hästbok. Den första hästen jag tänker på är Silver, i Britta och Silver. Jag minns hans hoppglädje, hans små spetsade öron varje gång Britta kommer in i stallet, och det enorma vemod som finns i de senare böckerna, när Britta egentligen borde sluta rida ponny men inte vill skiljas från sin älskade Silver – en känsla som jag så kunde identifiera mig med som nioåring, ständigt planerande hur jag och min älskade Fleur (Flower i mina debutböcker om Joanna) aldrig nånsin skulle skiljas åt. En annan oförglömlig häst från samma serie är den busiga skäcken Billy, ständigt skenande med en ägare som borde haft en moppe istället. Ja, när jag tar mig tillbaka till Pahnkes litterära värld står hästarna på rad i mitt minne.  Lille-man, Sessan, Skarpheden, de två ponnyerna Tim och Tom. Alla med tydliga egna personligheter.

Genresamtal: Ett år med BaraHästböcker

Nu drar en ny termin igång här på vår blogg! Varje måndag under våren kommer vi i BaraHästböcker att blogga om böcker, skapande och om genren. Först ut är ett samtal om vad vi har lärt oss och fascinerats av under året som gått.

Katja säger: Jag och Malin kom på på vårt vårplaneringsmöte att det vore roligt att summera och tänka kring vad vi tänker och vet om hästboksgenren nu, efter ett år med BaraHästböcker. Eller, vad vi gör med genren nu, vi är ju också skapande människor alla tre. Jag tänker på många saker, så det är väl bra att böra nysta någonstans:) En sak som har hänt under året är att jag när jag pratat med er har fått mer kunskap om återkommande mönster i genren, och också om det återkommande fenomenet att genren utmanar och omskapar dem. Jag tänker bland annat på den vanliga hästboksantagonisten som är en bortskämd person som bara vill vinna (eller bara har fått den bra ponnyn utan hårt arbete). Till skillnad från protagonisten som ofta arbetar hårt och även står för mer relationella värden. Jag har arbetat med den klyvningen i en roman jag skriver nu. Där jag har gett flera av dom typiska antagonistdragen åt någon som med tiden visar sig inte alls vara antagonisten. 

Men nu är jag nyfiken. Vad känner ni har hänt med er syn på genren, eller med ert ert skapande, under året med BaraHästböcker?

 

Malin säger: Det första jag tänker på är hur viktigt det är att ha ett utvecklat språk runt litteratur. Berätta om berättelserna. Jag tänker att det vi gör är att skapa massor av språk kring hästboksgenren. Mitt språk utvecklas genom våra samtal och bokstudier. Jag kan ge ett exempel på motsatsen: Under hösten har jag läst Litteraturkritik på universitetet, där har barn- och ungdomsböcker varit helt frånvarande, medan vi läst massor av text som rör modernismen. Det handlar om att lärarnas forskningsfält och kompetens styr kurslitteraturen – och av någon anledning råkar det vara så att alla såna här litterära rum inte har hästbokskompetens (jag har en magister i litteraturvetenskap och många andra kurser i bagaget där samma brist på kompetens råkat styra). För mig är BaraHästböcker en plats för mig att hantera det problemet. Istället för att bara bli arg så gör vi det vi saknar tillsammans.

Anna säger: Jag känner igen mig i det ni båda skriver! Jag tänker också mycket på kompetens när det gäller att tala/skriva om hästböcker. Kunskap om genren, traditioner, motiv, mottagande mm. För mig handlar det nog om att förhålla sig till böckerna på två sätt, kunskapsmässigt och känslomässigt. Jag tänker också på att detta inte (alltid) är motsatta eller olika saker. Kunskap och kompetens här är ett sätt att göra skillnad, och det är att ta sin litterära kärlek på allvar. Jag tror att för mig är det roligaste och intressantaste vi gjort de djupgående diskussionerna. Tex kring arbete i hästböcker, och diskussioner kring genus och makt, när en går in i något där det inte är så lätt att säga vad som är rätt eller fel, utan där allt befinner sig i något slags gränsland.

Katja säger: Apropå arbete och genus så tänker jag också på att och hur hästboken har en historia. Att vi har pratat om det. Till exempel när vi pratade om Black Beauty så tänkte vi kring hur saker som genren idag är sysselsatt med går tillbaka mer än hundra år (som idealet om hårt arbete, den hårt arbetande protagonisten).  Jag gillar att vi i inläggen om Black Beauty skissade lite av genrens historiska utveckling. Det ger mer mening och sammanhang till det som skrivs idag, och det jag skriver idag. Man kan också kanske göra en koppling mellan tystnad-historielöshet och (brist på) makt. Där hästboken ofta beskrivits på schablonartade sätt och i negativa ordalag, och man därmed varken ser att genren är föränderlig över tid eller hur den omskapar sig själv, eller hur den har förhållit sig till olika samhällsförändringar. Jag upplever att det finns ett ”hopklumpade” av hästböcker som vi försöker nyansera. Och det handlar inte bara om genrens bredd nu i samtiden, utan också om att förstå att och hur genren har utvecklats över tid.

Genresamtal: Mer om viktiga hästboksmotiv

Idag fortsätter Anna och Katja samtalet om viktiga motiv i hästboksgenren. Vi funderar över och hur motiven kan förstås bland annat ur ett samhällsperspektiv.

Anna säger: Jag tänker att de motiv som vi pratade om sist här också kan kopplas till vidare och mer filosofiska perspektiv. Exempelvis detta med den rika flickan som antagonist (jag tänker även att rika, vuxna män, i form av hästägare som vill sälja eller slakta en häst är vanliga antagonister), det kan ju läsas som en sorts kritik av kapitalism och konsumtion. En kritik som också kan läsas in i motivet kring att arbete lönar sig. Hästboken står på de hårt arbetandes sida, de som inte får allt gratis. Men samtidigt som det kan ses som en sorts radikal kritik av en konsumtionskultur, kan det också läsas som ett moraliserande, en ganska hård syn på vem som kan belönas – att en måste förtjäna det en får. Det tänker jag är ett motiv som också omförhandlas och tematiseras i flera hästböcker.

Genresamtal: Återkommande motiv i hästboken

Bara Hästböcker vill föra en diskussion om vilka motiv som återkommer i hästboksgenren. Den här kunskapen tycker vi är viktigt för den som vill läsa och tala om hästböcker på deras egna villkor. Många hästböcker förhåller sig ju intertextuellt till varandra, till exempel genom att liknande motiv återkommer, och omskapas. Motiven kan kanske också säga oss något om vad det innebär att vara flicka i ett samhälle.
Katja säger: När vi har haft våra boksamtal i gruppen så har vi ju ofta talat om en bok i taget, i egen rätt, men vi har också velat fundera över vad som går igen. Vi har bland annat märkt att vissa motiv, som ibland kan vara kopplade till ett visst budskap, återkommer i många (men givetvis inte alla) västerländska hästböcker, och i flera författar och läs- generationer. Så nu tänker jag att det vore roligt om vi utifrån den kunskap vi just nu har tänkte tillsammans: Vad säger ni, vad finns det för återkommande inslag i genren?

Malin säger: Detta är jätteviktigt. För att man ska kunna diskutera enskilda hästböcker

Hästboken som litterär genre

Bara Hästböcker samlades för att ta ett snack: Vill vi se på hästboken som en egen genre? Vad finns det för möjligheter och fallgropar om vi väljer att göra det?

Katja säger: Vi brukar ju prata om det här när vi ses på våra bokprat. Är det ens bra att prata om hästboken som en genre, med tanke på den stora bredden och mångfalden av böcker som handlar om hästar? Kan pratet om en genre kanske osynliggöra bredden, och hur olika stil och form böckerna har? Men Malin återkommer då alltid till en tanke jag gillar, att det att prata om hästboken som en genre synliggör att hästböcker ofta förhåller sig till tidigare hästböcker. Det finns en litterär tradition där många av böckerna talar med varandra, alltså intertextualitet.

Anna säger: Jag tycker att detta är en jätteintressant fråga. För mig handlar det mycket om hur en använder genrebegreppet. Jag känner mig lite som en dålig litteraturvetare som inte minns (eller inte vill minnas) någon strikt, klar, tydlig definition, jag borde kanske ha det, om inte annat för att ta avstånd från. Men iaf, för mig handlar hästboken som genre mycket om en slags läsart. Jag vet hur jag som barn, och som vuxen, läst och läser böcker med ett slags hästfilter. Varje textparti som handlar om hästar highlightas i min fantasi och blir en del av en intertextuell hästvärld.