Gästbloggare: Helena Dahlgren

Fyra Ödesryttare, två sanningar och en lögn (och väldigt många hästmular) 

De senaste åren har jag haft privilegiet att få vara ute en hel del på bibliotek och hålla i workshops för unga. Vet ni hur många workshops jag fick hålla i förut, när jag bara var en halvobskyr skräckförfattare och exbokhora? Exakt noll. Sedan jag skrev serien om Ödesryttarna är jag uppe i tvåsiffrigt. Minst. Och om jag ska filosofera lite kring mitt liv som författare före och efter Ödesryttarna,

Foto: Stefan Tell

 vilket är själva grundpremissen för detta gästinlägg, är det kanske just här jag vill börja ändå. I mötet med läsarna. Bara det att plötsligt ha läsare – i flera länder, till och med! Vilken grej! Helt sjukt! Att få se sina böcker (pluralis!) på Pocket Shop när man hastar förbi i stressgången på Centralen – wow. Att få handskrivna brev och teckningar skickade till sig – var börjar man ens? En tjej i Polen har skickat ett porträtt av mig som den femte Ödesryttaren med min häst Sunshine. Hon har läst hela första boken via Google Translate och kan storyn, men när jag skriver det här släpps faktiskt del ett, Jorvik kallar, på polska med den Kittydoftande titeln De gyllene kullarnas hemlighet, så min unga brevvän slipper det lingvistiska helvete som är automatiska översättningar framöver. Det är stort – men porträttet som hänger ovanför mitt skrivbord är större. Jag blir lycklig varje gång jag tittar på det. 

Flickkollektiv, magiska relationer och kampen mot mörkret: Anna läser Star Stable: Ödesryttarna: Jorvik kallar och reflekterar kring hästfantasy i en jämförelse med några andra böcker.

Helena Dahlgren (tidigare intervjuad här) skriver en romanserie baserad på världen i det populära datorspelet Star Stable. Jag måste erkänna att jag inte är en spelare, och jag läser böckerna utan att ha tidigare kunskap om världen. Men att texten är baserad på spel, får mig att vilja undersöka världen och handlingen som ett slags spel – vilket jag återkommer till. Andra spännande ingångar jag ser i texten handlar om feminism och rebelliskhet, magiska möjligheter och relationer, och kopplingen mellan Dahlgrens bok och serien Stall Norrsken, av Noomi Hebert, Lena Ollmark och Åsa Ekström, samt Lin Hallbergs Orkans öga.

När jag läser Jorvik kallar är min upplevelse att detta är en kombination av Ryttarskolan och Cirkeln. Ön Jorvik liknar ett amerikaniserat Sverige eller Island. Redan innan Lisa, som flyttar till ön i bokens början, upptäcker något övernaturligt, så finns det ett magiskt

Intervju: Helena Dahlgren

Vad var det som lockade dig med att börja skriva hästböcker? 

 När jag var liten hade jag två intressen som fick allt annat att blekna. Det ena var böcker, det andra var hästar. Ganska snart började jag kombinera dessa två passioner. Jag skrev dikter om hästarna på ridskolan, fick noveller publicerade i Österhaninge Ridsällskaps medlemstidning och påbörjade x antal romaner som alla var gravt inspirerade av Nan Inger Östmans Drömmen om en ponny. I tonåren blev jag hopplöst förälskad i skräck, mer specifikt Stephen Kings samlade verk, och hästböckerna, både