Boksamtal: Anna Lisa Almqvists författarskap

IMG_3593Malin: Anna Lisa Almqvist måste varit den mest produktiva svenska hästboksförfattarna under 1900-talets mitt. Vi har ju båda läst mycket Almqvist, både som barn och vuxna. Vad fångar dig vid läsningen?

Anna: Jag tror jag fastnar för bredden. Jag upplever att exempelvis Annika-serien rör sig genom en rad olika genrer. Där finns både det vardagliga, omhändertagandet av hästarna, diskussionerna om vad som är god hästvård, säkerhet och osäkerhet, relationen till hästen, och så finns tävlingen, framgångsberättelsen, och så äventyren, stölderna, bränderna – det realistiska blandas med det IMG_3591mindre realistiska. Likaså finns en bredd bland gestalterna. Här finns Annika, som är ganska osäker och reflekterande, Bettina som är alldeles speciell, hon som är DEN ENDA som kan hantera dom svåra hästarna (den historien i sig är ju väldigt lockande!). Läs mer

Klassikerprat: Rosettjakten, form och språk

BaraHästböcker fortsätter denna vecka vårt samtal om Nan Ingers hästboksklassiker Rosettjakten, en bok om prestationshets inom ponnysporten, där huvudpersonen Jeanette går igenom vad som gått fel under hennes ponnyår. 

Katja säger: Jag vill prata om formen. IMG_3588Tycker den är väldigt spännande. Boken är ju upplagd som en ramberättelse där huvudpersonen får ett fotoalbum av sin pappa. Ett album fullt av bilder från en uppväxt där pappans tävlingshets har styrt allt för mycket. I och med fotoalbumet kommer sedan hela uppväxten in i romanen. Men inte som klassiskt tillbakablickande. Utan Läs mer

Klassikerprat: Rosettjakten

BaraHästböcker pratar denna vecka om Nan Ingers hästboksklassiker Rosettjakten, en bok om prestationshets inom ponnysporten, där huvudpersonen Jeanette går igenom vad som gått fel under hennes ponnyår. IMG_3587

 

Malin säger: Nan Inger är den författare jag identifierar mig starkast med som författare, för att hon skriver helt inifrån hästvärlden om specifikt hästrelaterade frågor, ofta om tävling. Jag tycker det är spännande hur hon porträtterar fram en ponnyförälder som verkligen finns, som också finns inom andra Läs mer

Boksamtal: Britta och Silver

Böckerna om Britta och Silver av Lisbeth Pahnke har en unik status bland våra många svenska hästboksklassiker. Många generationer har läst den. Här diskuterar Anna och Malin bl.a seriens byggande av en värld och könsmaktsordning.

Malin: En seger för Britta och Silver, är verkligen mitt i Britta och Silver serien. Vi har ju båda läst hela serien men för ganska många år sedan. I den här boken är vi mitt i världen. En värld som byggs upp genom hästarna, gemenskapen i stallet, genom det självklara berättarperspektivet och hästspråket. Silver, Ann, Lotta, Billy, Mickena, Kicki, Hasse, Sessan är alla för evigt inskrivna i min minnesbank.

 

Anna: Jag tänker på när jag läste en kurs i filmvetenskap och lärde mig begreppet mise-en-scène. Det är ett begrepp som används för att beskriva hur filmen ser ut, eller hur det känns att se filmen, det inkluderar miljö, vilka platser som skildras, men också hur platserna skildras. Och en brukar säga att det är lätt att glömma en films handling, men att mise-en-scène ofta stannar kvar – en minns känslan och miljöerna. Så tänker jag att det är med litteratur också – lätt att glömma vad en text handlar om men enklare att komma ihåg miljöer och stämningar. En seger för Britta och Silver tänker jag är just stämning, jättemycket stämning, och att den egentligen inte heller försöker göra något annat än det, utan fokuserar på att skapa just den där stämningen. Läs mer

Klassikerprat: Hästboken som genre med utgångspunkt i Black Beauty

Med avstamp i hästboksklassikern Black Beauty kommer Bara Hästböcker att i tre olika inlägg fundera kring hur teman och berättarstrukturer förändras eller återkommer i nya former i genren. Från 1800-talets England rör vi oss framåt i tiden, till vår svenskspråkiga samtida hästbok.

Black Beauty brukar i en västerländsk kontext ses som den allra första hästboken. Författaren, Anna Sewell, berättar ur en hästs perspektiv om ett hästliv i England i slutet av 1800-talet. Berättelsen rör sig från barndomshemmet, där Black Beauty har ett gott liv, och vidare genom det engelska klassamhället. Hästhuvudkaraktären bär fina damer i damsadel, drar tunga vagnar genom Londons gränder, blir allvarligt skadad, piskad, och slutar sina dagar, åter på landet i ett gott hem.

Malin säger: Boken kom ut 1877 och har troligtvis påverkat alla andra hästböcker. De i hästboksgenren legendariska systrarna Pullein Thompson skrev på 70- 90-talet flera böcker som byggde vidare på Black Beautys släktträd och var för sig kan ses som en pendang till Black Beauty. Jag tänker att upplägget att låta en häst berätta om sitt liv, från födelse till ålderdom har blivit som en egen genre inom hästboksgenren. Men även de som skrev med en människa i huvudrollen har troligtvis läst och inspirerats av Black Beauty. Så när vi läser Black Beauty BlackBså läser vi på något vis alla hästböckers rötter. Tycker ni att det märks? Ser ni spår?
Läs mer

Alison Harts Ryttarskolan: Återseende och genreblandningar

Anna har läst om Alison Harts serie Ryttarskolan som vuxen. Här berättar hon om återseendet.

Alison Hart  Ryttarskolan: Ta tyglarna, Liza!, Ge dig inte Annie!, Våga satsa, Jina!,Visst kan du, Sarah!

Jag har ett tydligt men undanknuffat minne av en serie bänkböcker jag läste i lågstadiet. Det är hästböcker men det är inte riktigt som de hästböcker jag läst innan. Jag har läst om Britta och Silver och jag har läst om Wendy och jag har läst några ur Fullblodsserien. Dessa böcker är annorlunda för det är en annan miljö, och det är ett annorlunda koncept – allt utspelar sig på en internatskola och de olika böckerna i serien har olika huvudpersoner, det alternerar mellan fyra tjejer. Jag kunde länge inte minnas namnet Läs mer