En lektion i sorg

20200112_161422Andra delen i Lena Furbergs bokserie om Tuvastallet handlar om sorg. Det är Jonas häst Artemis, som efter flera kolikanfall dör, av en brusten åder. Det är ingens fel, livet rinner bara ur henne, hon dör i Jonas famn.

Jag tänker att den här boken är en lektion i sorg. Precis som att läsa hästböcker så ofta är det. Precis som att vara med hästar är det. När man som hästälskare älskar en häst, då vet man, att kärleken kan dö, eller, att kärleksobjektet kan dö men kärleken leva vidare. Att älska en häst är ett annat sorts åtagande än att älska en människa. Man gör inte slut med en häst. Men hästen har ett kortare liv och man kommer med stor sannolikhet få uppleva flera hästdödsfall. Jag Fortsätt läsa

En utökad kärlek

20190905_125119Lena Furbergs serieföljetong Stallgänget på Tuva har blivit kapitelbok! Jag spinner som en katt inombords. Första delen heter Du och jag, Rejsab. Handlingen följer inte exakt serien, och tiden har blivit mer nutid, med mobiltelefoner och instagram som inte fanns när serien publicerades på 90- och 00-talet. Men dramaturgin följer en följetongs, här finns inte en enskild handling eller ett ensamt stort problem, utan flera, små (men ändå Fortsätt läsa

Lena Furberg om sitt serieskapande

För de flesta behöver Lena Furberg ingen presentation. Hennes figur Mulle har en kändisstatus i nivå med Bamse och Nalle Puh. Hon skriver också sedan 70-talet längre serier i flera olika genrer, realism, äventyr, verklighetsbaserade och fantasy.

Malin ringde upp Lena för att höra mer om hur hon arbetar och vad som driver henne konstnärligt.LenaFurberg

Vad vill du med dina serier?

För mig är det viktigt att det jag gör kommer från hjärtat.

Och att storyn är bra, att den berör och känns viktig.  Den kan vara viktig på olika sätt – Fortsätt läsa

Klassikerprat: Lena Furbergs Tuvastallet

Bara Hästböcker läser de första serierna i Stallgänget på Tuva-serien. Anna har tidigare skrivit en masteruppsats om serien så hon är lite proffs. Detta är en första diskussion som vi kommer fortsätta vid ett senare tillfälle!

 (häftad)

Katja säger:Det första jag nånsin läst som känns som min hästvärld, där jag är uppväxt. Jag har alltid upplevt att det är ett glapp mellan min hästvärld och den som beskrevs i hästböckerna. Här är det tjejer i tonåren som kör släde i skogen med nordsvenskar.

Anna säger: Det är nordsvenskar och gamla travare. I en episod finns det en veterinär som inte vill ta hand om hästen Queen med motiveringen att hon är en avdankad travare. Anna och Cathrine reagerar starkt på det – för i deras värld har alla hästar samma rätt till liv. Jag tänker på det som en sorts radikal jämlikhet, som går emot andra normer, tex veterinärens, i hästvärlden (och människovärlden). Tuvastallet är en värld där ALLA hästar har samma värde.

Katja säger: Det är många hästar som har problem, precis så var det i min hästvärld.

Anna säger: Ja, det finns många problemhästar. Ofta är det en omöjlig kärlekshistoria. EN tjej som älskar en häst men det finns inget tydligt sätt att manifestera kärleken eftersom hästen inte är ridbar.

Malin säger: Jag tänker mycket på vänskapen mellan tjejerna. Att alla berättar om liknande minnen av att ha tappat en häst. Det är en intressant dramaturgi.

Anna säger: Det finns verkligen ett starkt kollektiv av tjejer i texten.

Malin säger: Och intertexten till Broknäsflickorna, ett annat starkt tjejkollektiv, är tydlig. Vi måste läsa några av de serierna framöver!

Anna säger: Ja! Det finns mycket intressanta intertexter, och senare i serien kommer det in karaktärer som har läst serien om Tuvagänget i Min Häst.

Malin: Och hon faller inte i fällan att här ska jag plocka in en trevlig kille i tjejvärlden. Utan här är killen, Jonas, jobbig. Istället för den ”bortskämda rika flickan” är han antagonist. Men han tas också in i tjejkollektivet, redan i första serien går han från att vara överlägsen till att berätta om att han också tappat en häst en gång.