Gästbloggare Kajsa Hallström, illustratör och nybliven redaktör på Stabenfeldt gästbloggar

Har ni någon gång tänkt tillbaka på när ni var små och svarade på frågan ”Vad vill du bli när du är stor?”? Har ni blivit det ni svarade, ni som är stora nu? Förutom det som många svarade (i min omkrets i alla fall) – delfinskötare och veterinär – så var min dröm att bli författare/illustratör och bo på en hästgård med en massa djur. Den där hästgården saknas fortfarande, och djuren…och författare kan jag inte heller kalla mig än. Men illustratör, det har jag blivit! Och det är verkligen mitt drömyrke!

Illustration från Häst på annat vis, utgiven av Stabenfeldt.
Illustration från Häst på annat vis, utgiven av Stabenfeldt.

Jag började intressera mig för hästar väldigt tidigt. Under mina första två år i livet bodde vi i Lund, nära en 4H gård där det fanns en massa djur, däribland hästar. Mina föräldrar har berättat hur jag brukade sträcka mig allt jag kunde ut från barnvagnen, för att nå till hästarna. Min pappa fick lyfta upp mig så att jag kunde nå över staketet eller boxkanten, allt för att jag skulle få klappa de stora, fina djuren. Det dröjde inte länge innan jag började rida på ridskola och när jag ritade, vilket redan tidigt också var ett stort intresse, så var temat ganska givet – hästar, hästar och hästar.

Fortsätt läsa

Boksamtal: Britta och Silver

Böckerna om Britta och Silver av Lisbeth Pahnke har en unik status bland våra många svenska hästboksklassiker. Många generationer har läst den. Här diskuterar Anna och Malin bl.a seriens byggande av en värld och könsmaktsordning.

Malin: En seger för Britta och Silver, är verkligen mitt i Britta och Silver serien. Vi har ju båda läst hela serien men för ganska många år sedan. I den här boken är vi mitt i världen. En värld som byggs upp genom hästarna, gemenskapen i stallet, genom det självklara berättarperspektivet och hästspråket. Silver, Ann, Lotta, Billy, Mickena, Kicki, Hasse, Sessan är alla för evigt inskrivna i min minnesbank.

 

Anna: Jag tänker på när jag läste en kurs i filmvetenskap och lärde mig begreppet mise-en-scène. Det är ett begrepp som används för att beskriva hur filmen ser ut, eller hur det känns att se filmen, det inkluderar miljö, vilka platser som skildras, men också hur platserna skildras. Och en brukar säga att det är lätt att glömma en films handling, men att mise-en-scène ofta stannar kvar – en minns känslan och miljöerna. Så tänker jag att det är med litteratur också – lätt att glömma vad en text handlar om men enklare att komma ihåg miljöer och stämningar. En seger för Britta och Silver tänker jag är just stämning, jättemycket stämning, och att den egentligen inte heller försöker göra något annat än det, utan fokuserar på att skapa just den där stämningen. Fortsätt läsa