Visualitet, lesbiskhet, begär och historia: Velvet Revolutions

velvetI sin bok Animal Stories: Narrating across Species Lines skriver Susan McHugh om djur i litteratur, film och annan kultur. Hon rör sig inom det forskningsfält som kallas ”Animal Studies”, ett interdisciplinärt område som knyter samman litteratur- och kulturteoretiska aspekter med frågor som rör djur, djurrätt, biologi, etik och mycket mer. Djur spelar en viktig roll i mycket kultur, men forskningen och teoretiserandet kring denna roll är ännu i sin linda.

Jag vill i detta inlägg fokusera på ett kapitel i McHughs bok, det som heter ”Velvet Revolutions: Girl-Horse Stories”. Här utgår McHugh från Enid Bagnolds roman National Velvet, och filmatiseringen av denna. (Läs min och Malins diskussion om boken här.) Därifrån gör hon en historisk djupdykning, med brittiskt fokus, i hur kvinnor, främst i en överklassposition, fått möjlighet att rida och vad det gjort för bilden av häst-flick-relationen. Hon pekar på hur media och mediering, ofta visuella narrativ, skapar bilder av hästflickor, och därigenom också begär. Begären kan vara heterosexuella – McHugh lyfter fram hur det genom historien ofta förekommer en sexualisering av såväl flickor som hästar och kombinationen av dessa. Exempelvis har hästen setts som ett substitut för män, varvid flickan ses som om hon rider en man. Men begären kan också vara lesbiska, och McHugh pekar tydligt på hur häst-flick-narrativet kan på en gång förstärka en patriarkal ordning och störa eller skeva den. Häst-flick-relationen kan vara queer i det att den härbärgerar ett sorts anarkistiskt begär, präglat av erotiska och sociala krafter, såsom makt och omvårdnad, hårdhet och mjukhet, vildhet och kontroll, fara och njutning. Allt detta finns i kroppen, hästkroppen och flickkroppen. Och relationen mellan dem kan beskrivas som en ”deviant passion”, som något som går utöver ett heterosexuellt begärsmönster. Jag tänker här att det mycket handlar om blicken – är det ”the male gaze” eller ”a queer eye”? Kanske båda på samma gång.

McHugh menar att de texter och fenomen hon undersöker, när de läses bredvid varandra, bidrar till ett ”breakdown of the subject”, alltså en sorts nedbrytning av subjektet, till förmån för en intersubjektiv existens – människan, flickan, är inte längre ensam i centrum, hon lever tillsammans med hästen, de agerar tillsammans. Detta tänker jag är något som är så spännande. Jag tänker att det öppnar upp för ett sätt att tänka som inte ser människan som en självklar mittpunkt, utan visar på möjligheterna för ett kollektiv att göra revolution.

Genom historien har ridteknik och kläder påverkat vad som varit tillåtet för kvinnor att göra på hästryggen. Men det har alltid funnits kvinnor som velat göra annorlunda, mer. Historierna om dem har blivit populära eftersom de skildrar en underdog som bryter mot reglerna. Men vilken sorts kvinna eller flicka är det som skildras? Ibland en flicka som ses som motpolen till kvinnan – en flicka som vägrar bli vuxen. Ibland tänker jag att det är en typisk ”cool girl” (läs mer om henne här). Här blir hästen ofta ett verktyg, för kvinnans/flickans emancipation.

Det visuella följer genom McHughs (ibland som ett rotnät vitt förgrenade) analys som en röd tråd. Det är bilden av flickan och hästen, medias bild, Velvets samlarbilder. Den bilden väcker ett begär. Mitt specialområde inom hästlitteraturen är Lena Furbergs Stallgänget på Tuva. När jag läser McHughs text tänker jag på Furbergs serie. Hur hennes bilder skapar begär. Hästkropparna i de noggranna och vackra teckningarna, väcker en längtan efter närhet till hästkroppen, väcker en önskan att vara häst, vara med en häst, ett begär efter något annat.

En intressant passage i McHughs text handlar om det visuella i relation till fulhet. I National Velvet skildras såväl Velvet som hennes häst som just ful. Därmed blir det en sorts antipol till varje form av male gaze. Och deras roll som underdogs blir tydligare. Detta ekipage deltar så i den stora kapplöpningstävlingen Grand National. Tävlingsmomentet är något som McHugh inte närmare undersöker, men som jag ändå tycker är intressant. På ett sätt blir det som en tävling mellan könen – Velvet får ju egentligen inte tävla, eftersom hon är flicka, och kvinnliga jockeys kamp för att få delta är orimligt lång. Men tävlingen är också, tänker jag, intressant i det att den blir en form av spektakel – och också gör flickan och hästen till det. Huruvida detta är något negativt eller om det har en subversiv potential måste jag fundera mer på.

Sammanfattningsvis är McHughs skildring av häst-flick-relationer mycket intressant. Den lyfter upp många viktiga aspekter, och jag ser fram emot att använda den som referens i framtida hästboksläsning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s