Boksamtal: Ponnyallsvenskan

Idag startar vi upp vårsäsongen, med boksamtal om Nan Inger Östmans PonnyallsvenskanPonnyallsvenskan (1981).

Malin säger: Det här är min absoluta favorit bok alla genrer och den bok som starkast inspirerar mig framåt i mitt författarskap, och styrkan ligger helt klart i berättarperspektivet. Jag skrev en essä för Bazar masarin där jag undersökte berättarperspektivet i Ponnyallsvenskan och i Gunilla Woldes Putte – en önskehäst. Det som blir tydligt är att en berättarperspektiv som flyttar runt får en sprängkraft i att Läs mer

Boksamtal: Modig med dig

Malin kommer under våren ut med inte mindre än tre böcker. Här pratar Katja med henne om den lättlästa modig_med_dig.jpgboken Modig med dig.

Berättelsen handlar ju om mod, mod som i att övervinna sin rädsla. Ett tema som jag tänker återkommer i ditt författarskap, kopplat till olika utmaningar som unga ryttare kan ställas inför. Hur har du velat ta dig ann temat rädsla och mod i just den här berättelsen?

Det är en lättläst bok vilket kräver att man renodlar väldigt mycket. Det är en spännande teknik och jag har medvetet valt att söka mig till Nypon för att jag vill pröva att skriva lätt läst. I denna bok är det rädslan för att galoppera som är konflikten. Det är en tydlig situation som alla som rider kan relatera till. Men för mig har det varit viktigt att skriva fram hur huvudpersonen Neda blir modig genom sin nya vän Pims stöd. Ofta fokuserar man på stallet som en plats med mycket konkurrens och Läs mer

Genresamtal: Vad önskar vi oss av genren?

Malin säger: Nu är det snart två år sedan vi startade upp BaraHästböcker, det har varit en fantastisk tid då vi plöjt massa hästböcker. Nu när vi startat upp vårsäsongen vore det roligt att drömma lite. Vilka hästböcker längtar vi efter att läsa, som vi ännu inte läst?

Katja säger: Jag längtar efter fler formexperiment i genren. Kanske fler poetiska hästböcker? Jag tänker på Mette Vedsøs ”Hest Horse Pferd Cheval Love”. Hästböcker som i språket och berättarkonstruktionen leker med hur man kan skriva en hästbok. Bilder i böcker för äldre vore också roligt att se. Kanske en bildberättelse för unga vuxna eller äldre tonåringar. Det finns ju en så stor tradition av tecknade serier om hästar tex, men Läs mer

BaraHästböcker vintervilar. Vi har haft en intensiv höst med bokutgivningar, framträdande och bloggande. Nu drar vi oss tillbaka till höskullen och filosoferar fram nya inlägg, som kommer med vårvinden. Under tiden reprisar vi tidigare inlägg på vår facebooksida. Följ oss gärna där.

Snögaloppsbock till er alla, hästbokslovers!

 

images

Vi illustrerar vår vintervila med en av våra favoritvinterhästböcker!

LÅNGLÄSNING: B. Wahlströms Ungdomspocket för 1.75/1.95. Del 2.

Detta är andra delen av mitt inlägg om B. Wahlströms Ungdomspocket, en bokserie jag hittat på min mammas vind och som gör mig nostalgiskt lycklig, men som också väcker en rad tankar om hästbokens olika genrer, om värderingar och ideologier, och om kärlek till hästar och till läsning.

20181002_094022Jag plockar upp Anne-Marie Jakobssons Ponny-klubben My travar vidare, en feel good-bok som beskriver vardagen för tjejerna i ponny-klubben. Jag njuter av denna vardag, den är så detaljerad och tar mig som läsare rakt in i stallet. När tjejerna bestämmer sig för att ge lektioner till några elever, väcks en intressant fråga om pengar. Eleverna, eller deras föräldrar vill betala, men det finns samtidigt några personer i texten som tycker det är fel av tjejerna att ta betalt. Jag tänker att detta är ett dilemma som sammanfattar arbetsvillkoren i stallet bra. Vad ska kosta och vad ska en betala för? Vad innebär det att ”göra rätt för sig”? Var går gränsen mellan fritid och arbete? Jag uppfattar att det finns normer om detta, synliga och osynliga, som på många sätt är motstridiga. I flera av de böcker jag läst här uppmuntras företagsamhet,  samtidigt som obetald arbetskraft är Läs mer

LÅNGLÄSNING: B. Wahlströms Ungdomspocket för 1.75/1.95. Del 1.

På min mammas vind finns ett litet rum inrett med blommiga tapeter, en säng och en bokhylla. I hyllan står Wahlströms röda ryggar, och några andra böcker. Med jämna mellanrum plockar jag ned en trave böcker, jag ar skrivit om dem här tidigare.

20181001_121352 (1)

Min mammas vindsrum är ett rum i historien. Det är fyllt av nostalgi. Jag tänker ibland på begreppet nostalgi. Det har något dubbelt över sig, och jag tänker att det i feministiska sammanhang inte alltid är helt välkommet. Det nostalgiska romantiserandet av en tid som flytt, en tid som inte alls var bättre än den vi lever i nu, en tid ännu mer präglad av förtryckande könsmaktsordningar. Jag uppfattar att det inom feminismen finns grenar Läs mer

Långläsning: ALLA BÖCKER ÄR HÄSTBÖCKER

När jag var tio fick jag en fotobok i julklapp, Mattias Klums Hästfolk. Den handlar om hästar och människor i Mongoliet. Jag älskade den med skräckblandad förtjusning. Jag önskade att jag blivit född där, men jag visste att jag, den jag nu var, aldrig skulle överlevt, för jag var inte tillräckligt hård, inte tillräckligt tuff, ingen tillräckligt bra hästtjej. Jag älskade att kolla på bilderna. Men jag kände också förvirring – bilderna visade andra sätt att ta hand om hästar än ridskolan. En diskussion om djurvård trängde in i min hjärna.

En bok som handlar om detta är Lin Hallbergs Adzerk – den vita hingsten. Jag tänker att det finns något så intressant och känsligt i detta. En form av exotifiering av hästar och människor. En form av fördömande av människor genom hur de hanterar hästar. En form av uppdelning av hästar och hästar, människor och människor. Det är knappt att jag vet hur jag ska skriva om det. Västerländsk hästhållning och djurrättsdiskurs blir aldrig oproblematisk, och dess sätt att se på andra sammanhang är det inte heller.

Men det var egentligen inte detta jag tänkte skriva om. Jag ville skriva om hur Klums fotobok, inte en ”vanlig” hästbok, blev just en hästbok genom min läsning. Min kärlek till hästar och hästböcker inkluderade inte bara de böcker som stod på hästbokshyllan, utan det blev ett slags filter, genom vilket jag läste alla texter. Och det finns så många texter, där hästar tar plats, så många texter att älska genom hästarna.

Då läste jag bland annat Wahlströms gröna ryggar – Karl Mays böcker om Winnetou och Old Shatterhand, en indian-och-cowboy-bokserie, som är ännu mer problematisk i sin skildring av människor, hästar, och skillnader emellan. Jag levde mig in i miljöer som skilde sig från min egen. Jag ville vara en människa som var ett med hästen, som levde alldeles nära.

20180905_123318

Läs mer

Intervju: Erika Eklund Wilson

Du skapar både text och bild, och bilderna är minst lika viktiga som texten, tänker jag. Hur går arbetet till? Vad kommer först bild eller text? Tycker du själv att bilden och texten har olika uppgifter för berättelsen och i så fall vilken?

Jag är i första hand illustratör, men texten ErikaEklundWilsonär mycket viktig för mig. Jag tycker nästan texten ingår i bilden i mitt fall, så nära ligger de varandra. Ungefär som i tecknade serier. Det börjar förstås alltid med att jag skriver en Läs mer

Hästarna i vårt eget skapande

Katja säger: Vi har ju tema hästkaraktärer här på bloggen just nu, och idag tänkte jag att vi skulle ta oss an temat via våra egna skapanden. Vilka hästkaraktärer skapar ni? Har de verkliga förebilder eller hur kommer de till er? Hur tänker ni kring relationerna mellan hästarna och deras människor?  Och vilka konstnärliga dilemman brottas ni med när det kommer till att skildra/konstruera hästen i texten (konsten)?

Malin säger: Hästen är så klart alltid viktig när jag skriver. I många böcker finns en verklig häst som förebild, i Ett eget lag finns min systers welshponny Master, i ponnykompisar finns Jova, som hette Joleva i verkligheten och som mina föräldrar köpte när jag var för liten för henne (men som jag sedan växte i och tävlade i dressyr i många år). Andra hästar kommer från min fantasi och får form och liv så det blir verkliga, det gäller för Sol i Malva-böckerna, Bim i ponnykompisar, Alven i Rakt mot hindret (dock hämtar jag mycket från egna erfarenheter i det som händer Alven). När jag skriver detta funderar jag på om det blir en skillnad i porträtten om de växer fram väldigt nära en verklig häst eller skapas ur fantasin. Jag tror egentligen inte det. Och jag gör likadant med människor, vissa som Athenas farmor och tränare Nenne har verkliga förlagor, andra är ur fantasin, som Athena själv, och Stig. Men fantasin lånar såklart beståndsdelar av verkligheten och ofta tar det en annan väg runt, så när de sen finns där nerskrivna kan jag se att aha, där finns drag av den hästen eller den personen.  Läs mer

Genresamtal: Konsten att klä en häst i människospråk

Alla som läser hästböcker minns dem, de oförglömliga hästkaraktärerna, Silver, Twiggy, Black Beauty, ända sedan genrens början har starka hästkaraktärer trätt fram. Och det är kanske också ett av de grundläggande krav vi ställer på genren, att det ska finnas starka hästkaraktärer i böckerna. Men- vad är egentligen en hästkaraktär? Hur hanterar hästboksförfattarna paradoxen att skildra någon som inte har mänskligt språk genom mänskligt språk, och placera någon som inte kan förstå världen i termer av mänskliga berättarnarrativ i ett mänskligt berättarnarrativ? BaraHästböcker ger sig in i ett samtal om hästkonstruktioner, berättarnarrativ, avbildning, förvanskning, skapande och genremönster. Läs mer