Malin säger: Vi har läst Jill stallflickan (1951), som är andra boken i Jill-serien, skriven av den engelska författaren Ruby Ferguson. Jill-böckerna är en av mina riktiga favoriter, både från barndomen och senare, när jag som ung vuxen plöjde hästböcker som en väg in i mitt författarskap. Men nu har det gått några år sedan jag sist läste en Jill-bok, vilket gjorde att min läsning präglas både av minnet av läsningen och en viss analytisk distans. Jag tycker det är riktigt spännande för greppen som författaren använder blev tydliga nu. Jag ser varför jag läste dessa böcker om och om igen, omväxlande med att jag själv Läs mer
Intervju: Karin Mossed från Svenska Barnboksinstitutet
Sbi hade i år en föreläsning om hästböcker. Vad var det som gjorde att ni valde att ha det i år?
År 2017 kom det ut många hästböcker (68 titlar) 
och det gjorde att vi som arbetar med Bokprovningen redan i mars 2018 började prata om att det vore intressant att titta på vad som utmärker denna stora och ibland förbisedda genre. När den danska boken Hest horse pferd cheval love av Mette Vedsø sedan nominerades till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur 2018 började vi dessutom fundera på om genren i stort kanske utvecklats åt det poetiska hållet.
Senaste gången Sbi:s bokprovning hade en föreläsning om hästböcker var 1995. Har du gjort några reflektioner kring vad som har hänt i genren sen dess och/eller på blicken på genren?
Det stämmer: År 1996 bjöd Sbi in en gästföreläsare som gick igenom 1995 års hästboksutgivning (drygt 50 titlar). Den föreläsaren analyserade stil och innehåll samt Läs mer
BaraHästböcker på sommarbete
Nu tar vi en paus och samlar kraft och inspiration för hösten. Läs gärna våra tidigare inlägg, och om du inte redan följer vår Facebooksida (klicka här) – gör det! Där reprisar vi varje vecka olika inlägg.
Star Stable (del 2): Magiska landskap
Ekokritik kallas den teoribildning inom litteratur- och kulturvetenskapen som studerar och analyserar hur naturen beskrivs, agerar och fungerar i kulturyttringar och kulturella verk. Hästboksgenren kan med fördel analyseras utifrån detta perspektiv – den skildrar ju en relation mellan människa och djur, det mänskliga och det icke-mänskliga, gränslandet. Samma sak med fantasygenren, som ofta har naturromantiska inslag i det magiska, och låter naturen spela en viktig och avgörande roll i handlingen. Star Stable-serien är ett exempel på hästfantasy. Jag (Anna) har nu läst andra delen i serien, och tycker det vore nice att se hur en kan läsa den ur ett ekokritiskt perspektiv. Läs mer
Gästinlägg: SMOKY – EN AMERIKANSK ”VACKRA SVARTEN”
Denna vecka gästbloggar Tulla Hagström, författare till bland andra de populära Petra-böckerna, om två av de tidigaste hästböckerna.
Hästtokig var jag redan innan jag lärt mig läsa, men den hästbok jag kom att älska mest var Vildöga av Will James, som jag ärvt av min pappa. Jag läste den säkert ett halvdussin gånger som barn. Den svenska översättningen var tryckt 1933, i en tid då man inte räknade med så stora engelskkunskaper hos de 
unga läsarna. Därför fick den fyrbenta huvudkaraktären inte behålla sitt engelska namn, och översättaren redovisar i ett förord hur han tagit sig friheten att lägga in lite förklaringar om prärielivet. Boken kom i en senare översättning som Smoky, en cowboys häst.
Will James tycks ha varit en mångsidig man, konstnär innan han blev författare, och väl insatt i cowboylivet, som han skildrar inifrån. Hans egna illustrationer till berättelsen är i en klass som man knappast ser i nutida ungdomsböcker – ack, forna tiders illustratörer! (Vackra Svarten illustrerades av Jenny Nyström!) Smoky the Cowhorse publicerades i USA 1926. Till författarens förvåning – han hade skrivit med tanke på vuxna läsare – belönades den 1927 med ett pris för bästa barnbok. Läs mer
Flickkollektiv, magiska relationer och kampen mot mörkret: Anna läser Star Stable: Ödesryttarna: Jorvik kallar och reflekterar kring hästfantasy i en jämförelse med några andra böcker.
Helena Dahlgren (tidigare intervjuad här) skriver en romanserie baserad på världen i det populära datorspelet Star Stable. Jag måste erkänna att jag inte är en spelare, och jag läser böckerna utan att ha tidigare kunskap om världen. Men att texten är baserad på spel, får mig att vilja undersöka världen och handlingen som ett slags spel – vilket jag återkommer till. Andra spännande ingångar jag ser i texten handlar om feminism och rebelliskhet, magiska möjligheter och relationer, och kopplingen mellan Dahlgrens bok och serien Stall Norrsken, av Noomi Hebert, Lena Ollmark och Åsa Ekström, samt Lin Hallbergs Orkans öga.
När jag läser Jorvik kallar är min upplevelse att detta är en kombination av Ryttarskolan och Cirkeln. Ön Jorvik liknar ett amerikaniserat Sverige eller Island. Redan innan Lisa, som flyttar till ön i bokens början, upptäcker något övernaturligt, så finns det ett magiskt Läs mer
Boksamtal: Pytte-serien av Ingrid Flygare
Idag har vi närläst två böcker i Ingrids Flygares populära bilderboksserie om Pytte.
Du är för liten Pytte, Rabén och Sjögren, 2016 
Vilket gulligt föl, Pytte!, Rabén och Sjögren, 2018
Malin säger: Berättarperspektivet är intressant. Berättelsen förmänskligar hästar, och skriver genom det in sig i en tradition som börjar med Black Beauty. Jag ser också tydliga intertexter till Vitnos, rymmarrusset. Pytte är lika bra på att rymma och vill visa sig duktig för fölet. Serien skriver också in sig i hästbokstraditonen, som ju traditionellt är mellanålderböcker genom sina titlar, där Pyttes namn alltid förekommer. Mina tankar går till Ge dig inte Annika och Jill tar priset.
Katja säger: Ja, jag tänker också på är karaktären Pytte. Hur han lyckas vara både hästlik och människolik på ett fint sätt i första boken. Barnen man läser för kan känna igen realistiska detaljer kring hur en häst beter sig från ridskolan tänker jag, och samtidigt kan man identifiera sig med Pytte. För Pytte är liten och får inte vara med. Precis som det är att vara barn. I Vilket gulligt föl ,Pytte!, Läs mer
Påsk-lov
BaraHästböcker önskar glad påsk från vilosoffan. Nästa vecka återkommer vi med nya inlägg.
På bilden är Malin med sin ponny Joleva, för många år sen. Joleva är förebild för Jova i Den röda vanten.
Boksamtal: Strawberry betyder smultron av Marie Louise Wallin
Anna och Malin har läst om Strawberry betyder Smultron (1983) av Marie Louise Wallin och fortsätter funderingarna kring vad som är en hästbok.
Anna säger: Jag tänker att detta är så mycket
inte en hästbok. Hästen finns i titeln, och Strawberry finns med genom hela berättelsen, men bokens huvudsakliga fokus ligger snarare på familjeberättelsen. Jag läser den ganska mycket som diskbänksrealism, en bok som vill berätta om hur livet ”verkligen är”, utan försköningar. Den handlar om Nikos och Jenny, vars föräldrar har en relation, och i mitten av boken bor de tillsammans, för att sedan skiljas igen. Strawberry är Jennys häst, och hon har fått den av sin pappa, som inte längre bor med dem, och som när han dyker upp verkar allt annat än pålitlig. Det jag kanske mest fastnar för är skildringen av mamman. Hon är en ganska osympatisk person. Ari, Nikos pappa, är mer kär i henne än vad hon är i honom, och mamma AnnBritt inleder en relation med en annan man. Ibland tycker jag att tonen och perspektivet i boken är lite dömande mot AnnBritt – samtidigt försöker berättaren ibland förstå AnnBritt. Berättarperspektivet växlar genom texten och fokuserar på olika personer, men det Läs mer
Intervju: Angelica Öhrn om hur Slangbellannomineringen påverkat hennes författarskap
Nu på tisdag delas Författarförbundets debutantpris Slangbellan ut. Förra året var en av de nominerade hästboken Anton och Teitur. Vi följer upp hur nomineringen påverkat författaren Angelica Öhrn.
Berätta om hur Slangbellannomineringen påverkat ditt författarskap? Om den gjort det.
För mig har nomineringen till Slangbellan varit en dörröppnare. Det märks på intresset från journalister till exempel. Och från förlagsfolk. Det är förstås inte så att jag har fått eller kommer att få något bokkontrakt enbart
Fotograf är Pia Nordlander
på grund av slangbellan, men förläggare som jag har träffat efter nomineringen har sagt att jag gärna får skicka nya manus till dem. Jag tror inte att de hade sagt det annars.
Sedan tror jag att nomineringen till Slangbellan har påverkat att jag blev tilldelad Västerås stads arbetsstipendium i litteratur.
För mig personligen så känns det som att jag ”blev godkänd” i och med nomineringen. Att jag verkligen kan skriva berättelser som berör och som andra vill läsa. Men visst har jag haft tankar som: jag kommer aldrig kunna skriva något som är lika bra igen. Och de tankarna har onekligen inneburit en period av fullständig skrivkramp.
Vad skriver du på just nu?
