Star Stable (del 2): Magiska landskap

Ekokritik kallas den teoribildning inom litteratur- och kulturvetenskapen som studerar och analyserar hur naturen beskrivs, agerar och fungerar i kulturyttringar och kulturella verk. Hästboksgenren kan med fördel analyseras utifrån detta perspektiv – den skildrar ju en relation mellan människa och djur, det mänskliga och det icke-mänskliga, gränslandet. Samma sak med fantasygenren, som ofta har naturromantiska inslag i det magiska, och låter naturen spela en viktig och avgörande roll i handlingen. Star Stable-serien är ett exempel på hästfantasy. Jag (Anna) har nu läst andra delen i serien, och tycker det vore nice att se hur en kan läsa den ur ett ekokritiskt perspektiv.

Gästinlägg: SMOKY – EN AMERIKANSK ”VACKRA SVARTEN”

Denna vecka gästbloggar Tulla Hagström, författare till bland andra de populära Petra-böckerna, om två av de tidigaste hästböckerna.

Hästtokig var jag redan innan jag lärt mig läsa, men den hästbok jag kom att älska mest var Vildöga av Will James, som jag ärvt av min pappa. Jag läste den säkert ett halvdussin gånger som barn. Den svenska översättningen var tryckt 1933, i en tid då man inte räknade med så stora engelskkunskaper hos de unga läsarna. Därför fick den fyrbenta huvudkaraktären inte behålla sitt engelska namn, och översättaren redovisar i ett förord hur han tagit sig friheten att lägga in lite förklaringar om prärielivet. Boken kom i en senare översättning som Smoky, en cowboys häst.

Will James tycks ha varit en mångsidig man, konstnär innan han blev författare, och väl insatt i cowboylivet, som han skildrar inifrån. Hans egna illustrationer till berättelsen är i en klass som man knappast ser i nutida ungdomsböcker – ack, forna tiders illustratörer! (Vackra Svarten illustrerades av Jenny Nyström!) Smoky the Cowhorse publicerades i USA 1926. Till författarens förvåning – han hade skrivit med tanke på vuxna läsare – belönades den 1927 med ett pris för bästa barnbok.

Flickkollektiv, magiska relationer och kampen mot mörkret: Anna läser Star Stable: Ödesryttarna: Jorvik kallar och reflekterar kring hästfantasy i en jämförelse med några andra böcker.

Helena Dahlgren (tidigare intervjuad här) skriver en romanserie baserad på världen i det populära datorspelet Star Stable. Jag måste erkänna att jag inte är en spelare, och jag läser böckerna utan att ha tidigare kunskap om världen. Men att texten är baserad på spel, får mig att vilja undersöka världen och handlingen som ett slags spel – vilket jag återkommer till. Andra spännande ingångar jag ser i texten handlar om feminism och rebelliskhet, magiska möjligheter och relationer, och kopplingen mellan Dahlgrens bok och serien Stall Norrsken, av Noomi Hebert, Lena Ollmark och Åsa Ekström, samt Lin Hallbergs Orkans öga.

När jag läser Jorvik kallar är min upplevelse att detta är en kombination av Ryttarskolan och Cirkeln. Ön Jorvik liknar ett amerikaniserat Sverige eller Island. Redan innan Lisa, som flyttar till ön i bokens början, upptäcker något övernaturligt, så finns det ett magiskt

Boksamtal: Pytte-serien av Ingrid Flygare

Idag har vi närläst två böcker i Ingrids Flygares populära bilderboksserie om Pytte.

Du är för liten Pytte, Rabén och Sjögren, 2016               

Vilket gulligt föl, Pytte!, Rabén och Sjögren, 2018

Malin säger: Berättarperspektivet är intressant. Berättelsen förmänskligar hästar, och skriver genom det in sig i en tradition som börjar med Black Beauty. Jag ser också tydliga intertexter till Vitnos, rymmarrusset. Pytte är lika bra på att rymma och vill visa sig duktig för fölet. Serien skriver också in sig i hästbokstraditonen, som ju traditionellt är mellanålderböcker genom sina titlar, där Pyttes namn alltid förekommer. Mina tankar går till Ge dig inte Annika och Jill tar priset.

Katja säger: Ja, jag tänker också på är karaktären Pytte. Hur han lyckas vara både hästlik och människolik på ett fint sätt i första boken. Barnen man läser för kan känna igen realistiska detaljer kring hur en häst beter sig från ridskolan tänker jag, och samtidigt kan man identifiera sig med Pytte. För Pytte är liten och får inte vara med. Precis som det är att vara barn. I Vilket gulligt föl ,Pytte!,

Påsk-lov

BaraHästböcker önskar glad påsk från vilosoffan. Nästa vecka återkommer vi med nya inlägg.

På bilden är Malin med sin ponny Joleva, för många år sen. Joleva är förebild för Jova i Den röda vanten.

Boksamtal: Strawberry betyder smultron av Marie Louise Wallin

Anna och Malin har läst om Strawberry betyder Smultron (1983) av Marie Louise Wallin och fortsätter funderingarna kring vad som är en hästbok.

Anna säger: Jag tänker att detta är så mycket inte en hästbok. Hästen finns i titeln, och Strawberry finns med genom hela berättelsen, men bokens huvudsakliga fokus ligger snarare på familjeberättelsen. Jag läser den ganska mycket som diskbänksrealism, en bok som vill berätta om hur livet ”verkligen är”, utan försköningar. Den handlar om Nikos och Jenny, vars föräldrar har en relation, och i mitten av boken bor de tillsammans, för att sedan skiljas igen. Strawberry är Jennys häst, och hon har fått den av sin pappa, som inte längre bor med dem, och som när han dyker upp verkar allt annat än pålitlig. Det jag kanske mest fastnar för är skildringen av mamman. Hon är en ganska osympatisk person. Ari, Nikos pappa, är mer kär i henne än vad hon är i honom, och mamma AnnBritt inleder en relation med en annan man. Ibland tycker jag att tonen och perspektivet i boken är lite dömande mot AnnBritt – samtidigt försöker berättaren ibland förstå AnnBritt. Berättarperspektivet växlar genom texten och fokuserar på olika personer, men det

Intervju: Angelica Öhrn om hur Slangbellannomineringen påverkat hennes författarskap

Nu på tisdag delas Författarförbundets debutantpris Slangbellan ut. Förra året var en av de nominerade hästboken Anton och Teitur. Vi följer upp hur nomineringen påverkat författaren Angelica Öhrn.

Berätta om hur Slangbellannomineringen påverkat ditt författarskap? Om den gjort det. 

För mig har nomineringen till Slangbellan varit en dörröppnare. Det märks på intresset från journalister till exempel. Och från förlagsfolk. Det är förstås inte så att jag har fått eller kommer att få något bokkontrakt enbart

Fotograf är Pia Nordlander

på grund av slangbellan, men förläggare som jag har träffat efter nomineringen har sagt att jag gärna får skicka nya manus till dem. Jag tror inte att de hade sagt det annars.

Sedan tror jag att nomineringen till Slangbellan har påverkat att jag blev tilldelad Västerås stads arbetsstipendium i litteratur.

För mig personligen så känns det som att jag ”blev godkänd” i och med nomineringen. Att jag verkligen kan skriva berättelser som berör och som andra vill läsa. Men visst har jag haft tankar som: jag kommer aldrig kunna skriva något som är lika bra igen. Och de tankarna har onekligen inneburit en period av fullständig skrivkramp.

Vad skriver du på just nu?

 

Boksamtal: Stormhästen

Malin säger: Detta är en bok som är full av karg natur som kretsar kring urbanisering. Den utspelar sig i en brytningstid, där det gamla ö-livets värden är under omförhandling. Dramaturgin byggs upp kring den från stan inflyttade pojken Flips kamp att kunna behålla hästen Storm, där ekonomin är största hotet. Många klassiska hästboksmotiv finns med: Storm kommer likt Svarta Hingsten från havet och han tämjs av Flip. Flip får respekt från sin nya omgivning när han lyckas hantera hästen.

 

Hästbokens klassiska antagonist, eller antagonister i detta fall, finns med i form av tre bröder som i berättelsen inte går att särskilja utan som tillsammans skapar en hotfull mobb som försöker komma åt Flip och Storm. De är söner till öns rika hotellägare, som också representerar ett hot mot ö-livet och framförallt mot

Malin om sin nya bok Varsågod och rid!

Det här är en dressyrroman, där läsaren får vara med mycket både på träning och tävling och där man får uppleva hur det är att rida dressyr på rätt hög nivå. Vad har varit viktigt för dig att få fram när du har skildrat hur det är att vara dressyrryttare? Hur har du velat gestalta det?

Jag vill skriva fram autentiska ridscener. Dressyrryttare som läser ska känna igen sig samtidigt som de läsare som inte provat rida på den nivån än får pröva det när de läser. Jag var först orolig för att lägga in så mycket ridning. För det är ju jättemycket dressyrridning i boken! Men sedan märkte jag att de funkade att använda ridningen som dramaturgiskt drivande. Oftast tänker man att det är lättare att skriva om hoppning för att det är tydligare vad som är utmaningen – att ta sig över hindren felfritt. Men faktum är att om man tar fasta

Intervju: Hästboksslukaren Lovas tankar om genren och sin läsning

BaraHästböcker vill få in läserperspektiv på bloggen och därför har vi gjort en intervju med en av dagens unga hästboksläsare. Lova är tio år och en bokslukare. Hon gillar både hästböcker och andra böcker.

Hur skulle du definiera en hästbok?

Den handlar om hästar. Huvudpersonen ska gilla hästar, den behöver inte ha egen häst men den måste vara hästintresserad.

Berätta om en hästbok du tycker särskilt mycket om?

Det finns så många, jag måste fundera.

Ponnydetektiverna är spännande, de löser mysterier samtidigt som det handlar mycket om hästar. Det är en lång serie med många böcker och det tycker jag om. Då får man komma tillbaka till samma värld och man känner personerna vilket gör att man