Hästboken som litterär genre

Bara Hästböcker samlades för att ta ett snack: Vill vi se på hästboken som en egen genre? Vad finns det för möjligheter och fallgropar om vi väljer att göra det?

Katja säger: Vi brukar ju prata om det här när vi ses på våra bokprat. Är det ens bra att prata om hästboken som en genre, med tanke på den stora bredden och mångfalden av böcker som handlar om hästar? Kan pratet om en genre kanske osynliggöra bredden, och hur olika stil och form böckerna har? Men Malin återkommer då alltid till en tanke jag gillar, att det att prata om hästboken som en genre synliggör att hästböcker ofta förhåller sig till tidigare hästböcker. Det finns en litterär tradition där många av böckerna talar med varandra, alltså intertextualitet.

Anna säger: Jag tycker att detta är en jätteintressant fråga. För mig handlar det mycket om hur en använder genrebegreppet. Jag känner mig lite som en dålig litteraturvetare som inte minns (eller inte vill minnas) någon strikt, klar, tydlig definition, jag borde kanske ha det, om inte annat för att ta avstånd från. Men iaf, för mig handlar hästboken som genre mycket om en slags läsart. Jag vet hur jag som barn, och som vuxen, läst och läser böcker med ett slags hästfilter. Varje textparti som handlar om hästar highlightas i min fantasi och blir en del av en intertextuell hästvärld. Sen kanske inte varje liten hästpassage har lika stor betydelse, och varje bok där en häst förekommer kan kanske inte kallas hästbok, men vad jag menar är att en bredare definition kan innebära en annan förståelse dels av genrebegreppet och dels av hästboken. Jag tänker att det vi vill komma bort ifrån är känslan av att inte vilja skriva en hästbok eller inte vilja kalla sin bok hästbok, för att hästboken kopplas till något mindre värt, eller att ”bara en hästbok” ska användas som ett nedsättande uttryck. Det tror jag att en kan uppnå genom att använda ordet Hästbok. Kalla texter hästböcker, på ett sätt som innebär ett ifrågasättande av hierarkier och förväntade statusmarkörer. Lite ta-tillbaka.

Malin: Alltså på sista tiden tänker jag att andra börjat härma hästboken. Nu finns det hundböcker, och fotbollsböcker (okej det har funnits ett tag men visst har det ökat de sista åren?) och snart kanske marsvinsböcker. Hästboken var först och har verkligen brett ut sig. Så det är värt att vara stolt över. Hålla fast i. Hålla fram. Men samtidigt kan det förstås bita sig i svansen. Hästar som motiv och hästbok som genre, vad är skillnaden?

Katja säger: Ja, kanske kan man tänka på hätboksgenren som en föregångare till andra djur och sport- böcker, spännande tanke! Eller att dessa olika sorters böcker är släkt med varandra. Samtidigt är hästböckerna speciella för att de rör sig just i stallet som social värld tänker jag. En värld där jag tänker att andra normer ofta råder än i resten av samhället. Och också att hästböckerna förhåller sig till tidigare hästböcker som har velat tala om stallets värld, ofta då om flickors relationer till varandra och flickors ledarskap, bland väldigt mycket annat.

Och din fråga Malin, om vad som är skillnaden på att tänka på hästböckerna som att de har samma motiv, och att välja att se på det som en egen genre, får bli vår cliffhanger här! Vi fortsätt snart samtalet om hästboken med att diskutera det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s