Boksamtal: Vem är du Johanna?

En solig dag satte sig Malin och Anna i en vitsippsbacke, rustade med en termos te, boken Vem är du Johanna och anteckningsblock.

9789129689549_200x_vem-ar-du-johanna_pocket      Lin Hallberg Vem är du Johanna?

Anna säger: Det jag först tänker på när jag läser ”Vem är Johanna?” är hur den rymmer så mycket. Även om där finns en rad olika teman som inte är direkt kopplade till häst- eller stallmotiv, så uppfattar jag ändå att det är ett väldigt centralt tema, som också genomsyrar de andra motiven. Som exempelvis de episoder som handlar om hur Johanna tar avstånd från stallet, när hon åker skateboard och träffar Adde, då finns hela tiden en parallell till sorgen över förlusten av Kasper.

Malin säger: Det som sätter allt i rörelse är förlusten av en häst. Ett vanligt hästboksmotiv, som hanteras på ett ovanligt vis.

Anna säger: Ja, verkligen. Det som jag kanske berörs starkast av är hur händelserna i ridskolan skildras, och hur det gestaltas som trauma. För det är ju verkligen ett trauma. Det leder till förlust, sorg och skuld, och det triggar igång den identitetsproblematik som funnits redan innan.

Jag uppfattar att hela boken genomsyras av en kärlek till hästarna, en kärlek som rör sig på olika plan: det är hästarna som liv eller livsstil, som kollektiv, men också som individer. Johanna älskar ju Sunna och Kasper som enskilda hästar. Men hon älskar även alla hästar, och hon älskar livet med hästarna.

Malin säger: Instämmer. Drivet är kärleken till hästar och hästlivet. När hon för en stund lämnar hästarna och stallet är det ett tydligt tecken på att hon tappat balansen. Identiteten är tätt sammanvävd med stallet, de tidiga minnena från Island, som hon hittar kontakt med när hon kommer till ridskolan i Sverige. Och när det blir problem på den ridskolan, det är då hon måste återvända till det hästliv hon en gång lämnat. För att hitta sig själv.

Anna säger: Också skildringen av hur flickorna hanterar ridskolans misskötsel. Jag har plockat ut detta citat: ”Det blev typ dödsstraff att berätta för någon om det som hände, vi höll ihop och lät inte någon få veta hur dåligt stallet sköttes” (24). Jag tänker att det visar hur olika strukturer, hierarkier och dilemman skär in i varandra. Det är rädslan att vuxenvärlden ska ta ifrån dem hästarna, det är medvetenheten om att inte kunna klara allt, inse sina begränsningar (kunskapsmässigt och ekonomiskt)

Malin säger: Ja, och det är intressant att de misslyckas. Och att det sedan sker en förvandling på ridskolan. Jag tänker att jag många gånger läst berättelser om stall som sköts av unga hästtjejer som omgivningen kritiserar, men tjejerna bevisar att de kan. Den här berättelsen gör tvärt om.

Anna säger: Här skildras ju också maktaspekten i stallet tydligt. Johanna har ju en väldigt klok analys för att vara så ung, kanske för klok. Hon beskriver bland annat situationen i stallet som att ”Det blev ju som om de äldre fick en massa makt som de inte klarade av” (20). Det som kanske inte är helt trovärdigt när det läggs i ett barns tanke är inte det att hon märker att de äldre har makt – den medvetenheten tror jag kommer ganska obarmhärtigt, och tidigt, utan snarare reflektionen att de inte klarar av den – att det inte handlar om elakhet, utan om att vara i en situation en inte kan hantera, och att det leder till dåliga beslut och elaka handlingar.

Malin säger: Jag tänkte på att det finns en återberättande känsla i de första kapitlen. Vi får inte vara med och känna det som känns, utan vi ska veta vad som hänt för att det bildar bakgrund till det centrala som jag uppfattar vara det som händer på Island. Jag tror att Johannas kloka röst kan kopplas till det. Om vi varit med i skeende kanske det skevat mer? Det är som berättelsen bara vill att vi ska veta att det är detta som leder till det andra. Ändå är det partier som uppenbart berört oss båda mycket, och som förhåller sig till hästboksgenren på ett intressant vis.

Anna säger: Ja, instämmer precis! Sen är det ju också intressant hur de olika hästvärldarna skildras. Island vs Sverige. Och särskilt i relation till diskussionen om vad som är god hästhantering. I en passage (sida 202-3) bråkar Johanna med sin pappa om det. Den hårdare och mindre omvårdande hanteringen på Island, kontra ridskolan där hästarna pysslas med, men där de också får arbeta hårt. Här ges inga klara svar, utan det slutar i en fråga. Det är ett koncept som Hallberg introducerar i Adzerk – den vita hingsten, och som återkommer här. Jag tycker att det är väldigt intressant eftersom det för samman den typ av (svensk) hästbok som behandlar ridskolevardag med berättelser om vad en skulle kunna kalla ”andra” hästkulturer (utifrån ett svenskt/vitt/västerländskt perspektiv) Det senare är ju inget nytt motiv tänker jag, även om det kanske hittas lite utanför en snäv hästboksdefinition (jag tänker exempelvis på hur jag som barn även läste Wahlströms pojkböcker (dom gröna ryggarna – det är ju en diskussion i sig!), till exempel indianböcker, bara för att få läsa om fler hästar, och jag tror också att det finns en större tradition av dessa motiv internationellt – men jag relaterar också till flera tidiga serier i Min Häst (bland annat flera av Lena Furberg som finns återpublicerade i Min Hästs bästa), som handlar om hästberättelser som inte utspelar sig i svensk nutid). Hallberg gör den här sammankopplingen så bra tycker jag, eftersom hon också uppmuntrar till diskussion och ifrågasättanden.

 

En reaktion på ”Boksamtal: Vem är du Johanna?

  1. Ping: Hästboken i skolan: Att prata om samhälls – och livsfrågor | Bara hästböcker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s